onsdag 16 november 2011

Min Topp 10-lista över de bästa manliga skådespelarprestationerna


























Nu är det dags för en ny topp 10-lista och den här gången blev det ännu svårare än sist. Utmaningen är att utse de tio bästa skådespelarprestationerna. Listan handlar inte om vilken skådespelare som är bäst eller mest framgångsrik utan om enskilda prestationer i en film, prestationer som gjort störst intryck på mig personligen. Som vanligt så får man skrota en rad namn och filmer på en sådan här lista så den kunde ha sett helt annorlunda ut men ändå varit en helt okej topp 10-lista.

Skriv gärna en kommentar om era egna favoriter! Ta er gärna tiden att se klippen också :)

Jag börjar med nummer tio och tar mig uppåt på listan.

# 10 - Jeff Bridges som Jeffrey Lebowski i "The Big Lebowski" (1998)





















Av alla filmer som Jeff Bridges varit med i så är nog The Big Lebowski den han är mest förknippad med. Jag har för mig att jag såg den första gången på Stockholms filmfestival 1998 och älskade filmen direkt. I stort sett varenda replik går att citera i det vardagliga livet och filmen har ett antal klassiska scener, framförallt med John Goodman som ideligen säger åt Buscemi att hålla käft. Filmens mittpunkt, The Dude, är en rejält avslappnad snubbe som jag inte kan se spelas av någon annan än Jeff Bridges. I brist på ett svenskt uttryck så behärskar han "dead pan"-komedi till sitt yttersta (precis som Bill Murray som tyvärr inte kom med på listan) och just kontrasten mellan hans lugna uttryckssätt och Goodman och övriga utflippade karaktärer gör det här till en av mina absoluta favoriter.

Minnesvärd scen:



# 9 - Kevin Spacey som Lester Burnham i "American Beauty" (2000)





















Redan när Kevin Spacey's berättarröst inledde American Beauty visste jag att filmen skulle bli minnesvärd. Den blev det årets stora Oscarsuccé och vann för bästa film, regi, originalmanus, foto och naturligtvis för bästa manliga huvudroll. Annette Bening gick tyvärr tomhänt hem från galan trots en fantastisk insats. I rollen som Lester Burnham visar Spacey upp sitt breda register som skådespelare, både en mörk och en ljus sida men framförallt hans transformering från en avslagen och trött man, vars enda nöje under dagen är att onanera i morgonduschen, till en man som säger upp sig från sitt urtrista jobb, börjar träna och se en ljusare framtid. Jag måste återkomma till det här med Kevin Spaceys röst eftersom den används som berättarröst filmen igenom. Kan inte sätta fingret på vad det är men karln har en röst som man kan lyssna på i timmar, och när hans röst ackompanjeras av Thomas Newmans musik kan det inte bli bättre.

Minnesvärd scen:



# 8 - Al Pacino som Tony Montana i "Scarface" (1983)

















Att Al Pacino skulle vara med på listan var nästan en självklarhet och jag var på vippen att gardera med hans insats i Gudfadern II. Valde dock Scarface och hans roll som Tony Montana. Filmen är inget mästerverk i klass med Gudfadern men den har fortfarande sin 80-talscharm med extrema excesser och übervåld. Pacino har verkligen gått in i rollen som den småkriminella kubanen som bokstavligen börjar jobba i en korvkiosk i Miami för att sluta som en stenrik kokainkung med mängder av fiender. Pacinos insats blir större än filmen så testa att fråga några av era filmintresserade vänner om vilken film de tänker på om du säger Al Pacino. Chansen är stor att de säger Scarface.

Minnesvärd scen:



# 7 Tom Hanks som Andrew Becket i "Philadelphia" (1993)

























Jonathan Demme fick mycket kritik av bi- och homosexuella i USA för När lammen tystnar och filmens sätt att gestalta transvestiter i form av massmördaren Buffalo Bill. Demme var mycket ödmjuk gentemot kritikerna och hans efterföljande film, och det var ingen slump, kom att bli Philadelphia, baserad på en sann historia, med Tom Hanks och Denzel Washington i huvudrollerna. Hanks spelar den homosexuella advokaten Andrew Becket som också drabbats av AIDS. Han får sparken från sitt jobb och börjar, tillsammans med sitt juridiska ombud (Washington), en rättsprocess för att få upprättelse. Samtidigt blir hans hälsa allt sämre. Hanks insats i Philadelphia är ett ypperligt exempel på hur ansiktsuttryck kan säga långt mycket mer än dialog.

Minnesvärd scen:



# 6 - Joe Pesci som Tommy DeVito i "Maffiabröder" (1990)




















Maffiabröder är en av mina absoluta favoritfilmer och enligt mitt tycke Scorceses bästa film. Den har precis allt och det är inte en slump att den inspirerat filmskapare världen över och gör så fortfarande. Om man zappar på TV:n och Maffiabröder går på en kanal så måste man se klart filmen. Joe Pesci spelar den halvt psykotiska gangstern Tommy DeVito som har en stubin kortare än en millimeter. Han plockade välförtjänt hem en Oscar för bästa biroll för sin insats i filmen och är för evigt förknippad med rollen som  hänsynslös gangster. Man vet aldrig vad man har honom. Ena stunden käkar han köttbullar med sin mamma och andra stunden skjuter han ihjäl en ung kille som serverar fel drinkar. Scorcese är genial när det gäller att ge, till synes råa och grymma karaktärer, en värme och ärlighet som visar att de trots allt bara är människor. Det finns många scener i Maffiabröder som jag skulle vilja visa här men jag tar den som alla kommer ihåg. What's so funny about me? Tell me?!

Minnesvärd scen:



# 5 - Edward Norton som Derek Vinyard i "American History X" (1998)




















Edward Norton fick sitt genombrott (plus en Oscarnominering) för sin roll i Primal Fear 1996 och blev genast en av Hollywoods mest eftersökta skådespelare. Två år senare tog han rollen som Derek Vinyard i American History X, en film som fått en respekterad plats i folks medvetanden och som förtjänar alla hyllningar den kan få. Den berör teman som på alla sätt är tidlösa oavsett i vilket land man lever i. Vinyard går från hängiven nazist till en man som försöker lämna sin mörka bakgrund för att på alla sätt rädda sin yngre bror som är på väg åt helt felt håll. Norton gör en Jekyll/Hyde-gestaltning och då filmen utspelas med hjälp av återblickar (i svartvitt) så blir hans insats än mer imponerande då historien berättas från den "gode" Vinyards perspektiv och tar tittarna tillbaka till den "onde" Vinyard. Som i scenen nedan där familjen diskuterar vid middagsbordet om upploppen i Los Angeles i början på 90-talet- Norton går från att diskutera livligt till att helt explodera och fysiskt och verbalt misshandla sina egna familjemedlemmar. Jag såg filmen med halva min klass då jag läste filmvetenskap på Stockholms universitet och vi blev alla helt golvade av Edward Nortons insats och American History X.

Minnesvärd scen:



# 4 - Anthony Hopkins som Hannibal Lecter i "När lammen tystnar" (1991)





















En beskrivning av hur bra Anthony Hopkins är i När lammen tystnar är i princip helt onödig. Det är som att skjuta i öppet mål. Jag sökte lite inspiration för min topplista om hur andra bloggare och filmjournalister beskrivit sina favoritprestationer av en skådespelare och samtliga hade med Hopkins - högt upp på sina listor. På senare år har många gått över till den första filmatiseringen med Hannibal Lecter med bland karaktärerna, Manhunter från 1986, regisserad av Michael Mann, och hävdat att den är både bättre än Demmes film och att Lecter, spelad av Brian Cox, också är bättre än Hopkins. Hans prestation är på inget sätt dålig men jag tycker att Hopkins är helt överlägsen om man nu ska göra en jämförelse.

Regissören Jonathan Demmes sätt att filma När lammen tystnar har en stor del till Hopkins prestation, mycket tack vare metoden att låta honom titta rätt in i kameran. Han ser rätt in i åskådaren och det är riktigt obehagligt. Titta 30 sekunder på bilden ovan och ni känner lite obehag krypandes längs ryggraden. Man kan nästan höra hans röst...

Minnesvärd scen:



# 3 - Jack Nicholson som R.P McMurphy i "Gökboet" (1975)




















Gökboet gick på bio i Sverige oavbrutet i 12 år, något som aldrig kommer ske igen. Milos Formans film om ett mentalsjukhus är en klassiker och skapade stor debatt om psykvården världen över. Jack Nicholson är sitt essé i rollen som R.P McMurphy, en man som åtalats för våldtäkt, som försöker slippa det hårda fängelsearbetet genom att spela galen. Han sätts i stället på ett mentalsjukhus med män som verkligen är mentalsjuka. Sjukhuset styrs med järnhand av syster Ratched och hon gör ingen skillnad på patienterna när det gäller medicin och behandling. Nicholson är helt enastående, mycket tack vare en ensemble av skådespelarkollegor som alla gör att han lyser allra mest i en innesluten värld av psykiskt sjuka och utsatta. Den scen jag skulle vilja lägga upp är när McMurphy spelar upp en låtsasmatch i Baseball för de andra när syster Ratched vägrar sätta på TV:n och låta dem titta på den riktiga matchen. Tyvärr så var det svårt att hitta den så det blev scenen när McMurphy stiftar bekantskap med Ratched första gången.

Minnesvärd scen:



# 2 - Ralph Fiennes som Amon Goeth i "Schindler's List" (1993)




















Jag måste erkänna att Ralph Fiennes roll som Amon Goeth i Schindler's List länge låg som nummer ett på min lista men fick ge sig i sista sekund till en annan skådespelare. Fiennes gestaltning av nazisten Amon Goeth är dock den skådespelarinsats som för evigt är inpräntad i mitt minne sedan jag såg Schindler's List för 18 år sedan. Det värsta är att Goeth funnits på riktigt och var ännu brutalare i verkligheten. Om ni lyckas få tag på dokumentären om hans dotter "Förintelsens arv" ("Inheritance", originaltitel) så rekommenderar jag den starkt.

Fiennes osar ondska och hans brutalitet kom som en chock då han inom loppet av några minuter in i filmen beordrar en av sina män att avrätta en kvinna utan att blinka. Han var bara 29 år gammal när han gjorde rollen, vilket gör det hela än mer imponerande. Hans blick, gester, tyska brytning och kyla fångar på något sätt hela den ideologi han företräder och hur den lyckades genomföra det värsta massmordet i människans historia.

Minnesvärd scen:



# 1 - Daniel Day Lewis som Daniel Plainview i "There Will Be Blood" (2007)
























Daniel Day Lewis knep förstaplatsen och som sagt, kampen var hård mellan honom och Ralph Fiennes. Day Lewis är min favoritskådespelare och han har gjort flera minnesvärda roller som skulle kunna vara med på listan. Det stod mellan hans första Oscarvinnande insats som Christy Brown i Min vänstra fot och andra Oscarvinnande insats som Daniel Plainview i There Will Be Blood. Det är egentligen hugget som stucket men There Will Be Blood som film är ett litet snäpp bättre än Jim Sheridans film från 1989.

Regissören/geniet Paul Thomas Anderson har gjort en film som kommer att ses som en klassiker när jag är gammal, bara en sån sak. Den hårt arbetande guldvaskaren Plainview som hittar olja och som sedan bygger upp ett framgångsrikt företag är en karaktär som debatterats flitigt och jag tycker nog att den negativa tolkningen fått för mycket spelrum. Daniel Plainview har fler sidor än den som girig kapitalist som blivit den gängse förklaringen av honom. Day Lewis fångar alla sidor av denna komplexa karaktär och jag känner nog mer sympati för honom än andra, främst tack vare hans entreprenörskap och att han faktiskt själv skapat något från scratch, något som andra väldigt gärna vill ta del av utan motprestation. På inget sätt än genomgod karaktär men det finns mer i honom än bara en elak girig oljemagnat.

Slutscenen i filmen är min favorit men jag hittade den tyvärr inte så jag får ta den scen som de flesta kommer ihåg mest, den med djävulsutdrivningen. Se och njut av en av filmhistoriens bästa skådespelare.

Minnesvärd scen:

6 kommentarer:

  1. Vad kul att du lyfter fram Daniel Day-Lewis. Hans insats räckte för att jag skulle ge filmen toppbetyget.

    Annars håller jag helt med om The Dude, Lester Burnham, Tommy DeVito och Hannibal. Samtliga är ju karaktärer som respektive skådespelare gjort fler gånger (i olika former) både tidigare och efter, men aldrig lika klockrent som i just de filmerna.

    SvaraRadera
  2. @Addepladde: När det gäller Joe Pesci så är det lite kul att han samma år som Maffiabröder spelade en av inbrottstjuvarna i Ensam Hemma ;) Han gjorde i princip samma roll i Casino men jag tycker Maffiabröder är betydligt bättre.

    Kunde ha satt Robert De Niro på listan också men han ligger som bubblare vid sidan om.

    SvaraRadera
  3. Har länge tänkt att göra en liknande lista, men det har varit så svårt att det inte blivit av. Kanske får bli någon gång snart.

    På min lista skulle jag förmodligen ta med nummer 8,3 och 1. Kanske 4 också.

    SvaraRadera
  4. Jag hade nog bytt Hopkins prestation med remains of the day, en mer lågmäld roll men där han lyckas förmedla mycket stora känslor med små gester.
    1 och 8 på listan faller bort bums. 8 har jag på en lista över jobbiga karaktärer som förstör filmer ;)
    Jag hade nog haft med Ernst Hugo Jähregård en favorit hos mig.

    SvaraRadera
  5. @Voldo & Filmitch: Dags för er att göra liknande listor :)

    @Filmitch, ta bort Daniel Day Lewis bästa prestation?? Vafalls! ;)

    SvaraRadera
  6. För att utrycka det milt: jag har aldrig varit något större fan av DDL överspel och märkliga mustascher ;)

    SvaraRadera