lördag 20 oktober 2012

Looper - recension




















Looper, regisserad av Rian Johnson, är en film jag sett fram emot länge. Killarna på Slashfilm har haft med honom som gäst i flera av deras podcasts de senaste åren och han är alltid kul att lyssna på. I deras senaste podcast har de dedikerat i princip all tid åt att prata med Johnson om filmen, var han hämtat inspiration ifrån och hur han arbetade fram historien. Innehåller självklart spoilers så lyssna efter att ni sett filmen.

Rian Johnsons debutfilm Brick har blivit något av en kultfilm av allt jag läst. Har tyvärr inte sett den ännu men efter att ha sett den här filmen vill jag definitivt göra det och även checka in Brothers Bloom.

Handling:
Filmen tar sin början år 2044 och vi får följa Joseph Gordon-Levitt i rollen som Loopern Joe. En Looper är en yrkesmördare som "tar hand om" offer som är skickade från framtiden av ett kriminellt syndikat som pga av framtidens spårningsteknik inte kan mörda folk utan att det upptäcks. Lönen för arbetet sitter på offrets kropp i form av silvertackor. Själva arbetet leds av Jeff Daniels, som sänts tillbaka från framtiden för att ha koll på att ingen av offren som skickas tillbaka lyckas komma undan. Arbetet som Looper är mycket lukrativt men den som antar jobbet gör det med sitt eget liv som insats eftersom han kommer att behöva mörda sitt framtida jag förr eller senare. Detta kallas att "close the loop" och belöningen den gången sker med guldtackor. Då Joseph Gordon-Levitt ska ta hand om ett offer så visar det sig att det är hans framtida jag, spelad av Bruce Willis, som dyker upp. Han lyckas dessutom fly och därmed är jakten igång.

Bra
Jag kan direkt säga att jag älskar filmer med tidsresor och Looper är definitivt inget undantag. Rian Johnson har framför allt inspirerats av Terminator och vissa kanske tycker att det är mer plagierat än inspirerat. Visst kan liknelser dras men den här filmen är alltför originell för att förpassas till en plagiatdiskussion. Det jag gillar är att filmen använder tidsresandet som en utgångspunkt för det som komma skall och det ödslas inte en massa tid på att förklara varken logiken eller tekniken bakom detta. Om man börjar grubbla på hur saker och ting bör hänga ihop om man möter en äldre version av sig själv så är det bara att ge upp. Det är bara att acceptera filmens struktur och logik och hänga med på en häftig och extremt underhållande resa. I Slashfilms intervju med regissören så säger han mycket riktigt att tidsresor i film bör ses som fantasy och inte science fiction.

Joseph Gordon-Levitt har utrustats med ansiktsproteser för att se ut som en ung Bruce Willis och det störde mig inte det minsta. Det är bara i ett par scener när kameran filmar honom underifrån som hans anlete ser lite för konstigt ut. Han lyckas dock bra med att fånga Bruce Willis leende, manér, skratt och rörelseschema och det betyder mer än en ansiktsprotes. JGL kommer ha en lång karriär framför sig och kan mycket väl bli nästa Edward Norton om han spelar sina kort rätt.



Filmen håller ett högt tempo från början till slut och det blir aldrig tråkigt. Det tar i princip bara någon minut innan man är helt inne i världen som konstruerats och sedan är det bara att hålla i sig. Rian Johnson balanserar action med drama på ett optimalt sätt och låter aldrig någon av delarna ta över fullständigt. Karaktärerna ges tid att utvecklas och man får en bra bild av hur alla förhåller sig till handlingen.

Skådespelarmässigt så måste jag lyfta fram 5-åriga Pierce Gagnon, som spelar son till kick-ass-morsan Emily Blunt. Han är helt fantastisk i den här filmen och jag kan inte riktigt förklara varför utan att spoliera upplevelsen av filmen. Jeff Daniels, som är på väg att få en liten revival i branschen, är utmärkt som extremt hårdför maffiaboss som inte drar sig för att krossa händerna på sina hantlangare om de inte sköter sig.



Men Bruce Willis då? Ja vad ska man säga. Han verkar ha anlänt till filminspelningen och inte gjort mer än vad nöden kräver för att få sin lönecheck. Willis gör absolut inte en dålig prestation men jag hade gärna sett lite mer engagemang från hans sida. Att filmen fick finansiering berodde garanterat till stor del på hans medverkan men det ursäktar inte att han gick på sparlåga under inspelningen.



Specialeffekterna var över förväntan med tanke på Loopers relativt låga budget. Det var några scener med flygande motorcyklar som inte fungerade så bra och det verkar som om dessa scener också klippts ner pga den låga kvaliteten.

Dåligt
Den kritik jag skulle rikta till Looper är att den tyvärr led av samma symtom som TDKR, det vill säga, för många sidohistorier, för många sidokaraktärer och helt enkelt känslan av allt blev för stort. Framförallt under andra halvan av filmen blir det lite för rörigt och finessen och tajmingen i klippningen tappar en hel del. Som åskådare introduceras man också till ett helt nytt koncept i andra halvan av filmen, vilket gör det hela lite för komplext. En hint om detta ges i början av filmen så det är inte helt nytt men vidden av det blir i princip världsomstörtande i andra halvan, vilket inte passar in i den relativt "lilla" historien som filmen bygger på.

Sammanfattning
Looper är en vansinnigt underhållande sci-fi/fantasy film med ett originellt koncept som blandar spännande action med bra dramatik. En skrämmande scen i filmen kommer garanterat bli en klassiker. Ni som har sett filmen vet exakt vilken jag menar. Ni andra får helt enkelt ha något att se fram emot!

Historien blir lite för stor och komplex för sitt eget bästa men regissören lyckas väva ihop säcken till slut. Om det blir en uppföljare så ställer jag mig först i biljettkön!

Betyget blir 4 av 5 

Titel: Looper
År: 2012
Regi: Rian Johnson
I rollerna: Joseph Gordon-Levitt, Bruce Willis, Jeff Daniels, Emily Blunt, Paul Dano, Noah Segan, Piper Perabo, Pierce Gagnon

Läs också vad andra tyckte om Looper:
Filmnerden, Megazine, Filmlabbet, GP, Filmmitch, HD, Barometern.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar