Another Bughunt - filmblogg

Anledningen till att jag älskar Pixar

2012-03-09T06:22:00.000-08:00

Peter Jacksons senaste videoblogg från The Hobbit

2012-03-09T06:20:00.000-08:00

Nya Zealand måste vara världens vackraste land. Efter att ha sett denna videoblogg så vill man inget annat än åka dit och uppleva dessa vackra landskap.

Oscarsgalan 2012 - Jag tippar vinnarna (Uppdaterad)

2012-02-26T04:53:00.001-08:00

Nu är det drygt 12 timmar kvar till Oscarsgalan 2012 och tyvärr har jag inte sett ens en bråkdel av alla filmer. Jag har dock läst en hel del om de nominerade filmerna så jag ger mig ändå på att gissa vilka som kommer plocka hem statyetterna. Hoppar över kortfilmerna för där har jag inte en blekaste aning om vem som kan vinna.

Manlig huvudroll: Jean Dujardin (The Artist) *
Manlig biroll: Nick Nolte (Warrior)
Kvinnlig huvudroll: Meryl Streep (The Iron Lady) *
Kvinnlig biroll: Melissa McCarthy (Bridesmaids)
Animerad film: Rango *
Art Direction: The Artist
Cinematography: The Tree of Life
Costume Design: Hugo
Regi: Michel Hazanavicius (The Artist) *
Dokumentär: Paradise Lost 3
Dokumentär (kort): "The Barber of Birmingham"
Klippning: The Artist
Utländsk film: A Separation *
Makeup: Albert Nobbs
Musik: The Artist *
Musik (sång): The Muppets *
Bästa film: The Artist *
Sound Editing: Transformers 3
Sound mixing: Transformers 3
Specialeffekter: Rise of the Planet of the Apes
Original screenplay: Midnight in Paris *
Adapted screenplay: Tinker Tailor Soldier Spy

* 9 rätt...

Snabba Cash 2 - Trailer

2012-02-25T06:59:00.000-08:00

Jag har nog läst Snabba Cash fem gånger och är ett stort fan av Jens Lapidus. Den första filmen var riktigt välgjord men jag tyckte den underpresterade. Snart är tvåan på gång och det ser faktiskt riktigt spännande ut. Att det blir en succé råder det ingen som helst tvekan om, men kommer den hålla måttet och vara bättre än ettan?

Sam Mendes första videoblogg för James Bond: Skyfall

2012-02-25T06:51:00.000-08:00

Om jag har förstått det rätt så är det här Sam Mendes första videoblogg för Skyfall, den kommande James Bond-filmen. Ser verkligen fram emot fler klipp och framförallt filmen. Quantum Solace var outhärdlig så om någon skall rädda franchiset från undergång så är Sam Mendes rätt man. Han har med sig Roger Deakins som fotar och min favoritkompositör Thomas Newman som scorar och bara det gör att jag knappt kan vänta på att filmen har premiär.

Kvällens film: Halloween (1978)

2012-02-25T06:40:00.000-08:00

John Carpenters klassiker från 1978 är fortfarande riktigt läskig. Hans egenkomponerade pianoslinga skapar fortfarande rysningar längs ryggraden. Här är hela filmen på Youtube, uppladdad i toppkvalitet.

Den verkliga trailern för Star Wars - The Phantom Menace

2012-02-15T05:35:00.000-08:00

Star Wars: The Phantom Menace...den verkliga trailern.

Jag orkar inte skriva hur otroligt j....a dålig den här filmen är. Varför kunde inte farbror Lucas släppa originaltrilogin i 3D först så vi slapp påminnas om dessa skräpprequels en gång till?

Kvällens film: Pumping Iron

2012-02-11T05:31:00.000-08:00

Pumping Iron, en modern klassiker ;) Följ Arnold Schwarzenegger under hans träning till att bli Mr Universum för hundrade gången i ordningen. Här är hela filmen i ett svep.

Trailer för The Avengers

2012-02-11T05:21:00.000-08:00

Så är den här, den första fullängdstrailern för The Avengers. Kön startar här!

Trailer 2 för The Amazing Spiderman

2012-02-09T07:16:00.000-08:00

Häromdagen släpptes den andra trailern för The Amazing Spiderman, regisserad av Marc Webb, med premiär i juli i Sverige. I huvudrollerna ser vi Andrew Garfield, Emma Stone, Rhys Ifans, Denis Leary, Martin Sheen och Sally Field med flera. Det är alltså ingen fortsättning på de tre filmerna med Tobey Maguire i rollen som Spiderman utan en helt ny start, förmodligen till en ny serie filmer. Att göra en ny film är till synes ett rätt märkligt val av en stor filmstudio med tanke på att den första Spidermanfilmen hade premiär så sent som för tio år sedan. Den och de två uppföljarna blev enorma publiksuccéer världen över men den tredje filmen lämnade en besk eftersmak hos de allra flesta. Jag har fortfarande inte kommit över scenen där Maguire går runt med en synthlugg på stan och spelar cool...

Trailer numero dos är rätt rörig och visar lite väl mycket men det är snyggt, Garfield är ett bättre val än Maguire, Emma Stone är sexigare och Denis Leary är cool. Birollerna är fyllda av bra skådespelare, bland annat Embeth Davidz som jag minns från Schindler's List där hon spelade Helen Hirsch, hushållerskan åt Amon Goeth (Ralph Fiennes). Jag ser fram emot filmen och jag hoppas att den gör sig bra i 3D.

Vad tycker då Jeremy Jahns om trailern? Se nedan :)

John Williams fyller 80 år

2012-02-09T06:58:00.000-08:00

John Williams, kanske filmhistoriens mest framstående kompositör - tillika min favorit, fyllde 80 år igår. Still going strong! Han är nominerad för musiken till både Tin Tin och War Horse vid kommande Oscargalan som går av stapeln om ett par veckor.

Det är svårt att tänka sig en värld utan hans musik och det är svårt att greppa vilken enorm påverkan han har haft i filmvärlden. Skulle filmer som Jaws, Star Wars, Indiana Jones, Schindler's List, Saving Private Ryan och Harry Potter vara lika bra utan John Williams stråkar i bakgrunden? Jag tvivlar på det.

Jag hoppas han har krafter kvar att fortsätta göra musik i många år till. Det skulle bli så tomt annars.

Nedan har ni fem av mina favoritstycken. Har ni några egna favoriter? skriv gärna en kommentar

Saving Private Ryan: "Omaha Beach"

The Patriot - The Patriot Theme

Memoirs of a Geisha - Sayuri's Theme

Schindler's List - Schindler's List Theme

J.F.K - Theme

Kvällens film: Saving Private Ryan

2012-01-17T05:39:00.000-08:00

Saving Private Ryan är ett av Steven Spielbergs mästerverk och kom att sätta standarden för krigsfilmer, en standard som gäller än idag. Här har ni hela filmen i HD via Youtube.

Jeremy Jahns - en snabbpratande filmrecensent

2012-01-17T05:30:00.000-08:00

Jeremy Jahns är en störtskön kille som recenserar gamla och nya filmer och även tv-spel i ett minst sagt högt tempo. Alltid kul, alltid intressanta synpunkter och alltid snabbt!

Han har en egen kanal på Youtube så gå in och prenumerera på den.

Här har ni hans senaste recension av Star Wars: Return of the Jedi.

Kvällens film: Rain Man

2012-01-16T06:57:00.000-08:00

Det finns hundratals långfilmer på Youtube, ofta i full HD-kvalitet. Jag vet inte hur folk lyckas ladda upp dem eller hur de kan ligga kvar utan att bryta mot upphovsrätten men det är väldigt uppskattat!

Den store Arnold Schwarzenegger

2012-01-06T06:35:00.001-08:00

160 klassiska filmcitat av och med Ahnuld Schwarzenegger :)

Peter Jacksons videobloggar från inspelningen av The Hobbit

2012-01-03T06:06:00.000-08:00

För er som missat någon av Peter Jacksons videobloggar från inspelningen av The Hobbit så har ni de fem som har släppts fram tills nu. En sjätte videoblogg skall dyka upp denna eller nästa vecka så håll ögonen öppna om ni följer Peter Jackson på Facebook.

The Hobbit: Videoblogg från inspelningen del 1

The Hobbit: Videoblogg från inspelningen del 2

The Hobbit: Videoblogg från inspelningen del 3

The Hobbit: Videoblogg från inspelningen del 4

The Hobbit: Videoblogg från inspelningen del 5

Teasertrailers för samtliga Alienfilmer

2012-01-01T05:44:00.000-08:00

Ridley Scott - still going strong. Mannen är 74 år gammal och håller just nu på och filmar Prometheus, som enligt de flesta är en prequel till Alien från 1979. Om det är det eller inte återstår att se men filmen utspelar sig definitivt i samma universum. Rymdskeppet som de besöker i filmen (se bild) är med i Prometheus så sambandet är uppenbart. Teasertrailern för Prometheus släpptes för ett par veckor sedan och den följer samma estetik som övriga teasertrailers för Alienfilmerna. Checka in hela gänget nedan.

Om jag skulle rangordna filmerna:

#1 - Aliens
#2 - Alien
#3 - Alien Resurrection
#4 - Alien 3

Teasertrailer - Prometheus (2012)

Teasertrailer - Alien (1979)

Teasertrailer - Aliens (1986)

Teasertrailer - Alien 3 (1992)

Trailer - Alien Resurrection (1997)

Trailer för The Hobbit

2012-01-01T05:09:00.000-08:00

Årets utan tvekan största film är The Hobbit. Den enda utmanaren är The Dark Knight Rises men jag tror att Bilbo Baggins och Gandalf kommer gå vinnande ur box office-striden när dammet har lagt sig. The Hobbit är filmad i 3D och i 48 fps, vilket kan vara genombrottet för film i denna hastighet. James Cameron kommer med allra största säkerhet filma Avatar 2 & 3 i 48 fps eller högre så det gäller för oss biobesökare att vänja oss vid extremt hög bildkvalitet i framtiden. Inte mig emot!

Recension: Mission Impossible - Ghost Protocol (IMAX)

2011-12-31T20:26:00.000-08:00

Häromveckan var jag iväg på bio för första gången på månader och såg Mission Impossible: Ghost Protocol i IMAX-format. MI-serien är en smula ojämn men alltjämt fantastisk popcornunderhållning. Brian De Palma inledde 1996 och introducerade den klassiska agent-TV-serien för en ny publik. John Woo följde upp med Mission Impossible 2 ett par år senare och det var det årets största globala biosuccé. Sex år senare satte sig JJ Abrams i regissörsstolen och levererade Mission Impossible 3, den i mitt tycke bästa i serien, tätt följd av ettan.

Tom Cruise har naturligtvis stort inflytande över valet av regissör till de här filmerna och De Palma, John Woo, JJ Abrams är alla väldigt olika. Till den fjärde filmen hamnade valet på Brad Bird, som är mest känd för Pixarfilmerna The Incredibles och Ratatouille och den underskattade Iron Giant från 1999. Det här är hans första spelfilm så mycket ansvar lades på hans axlar innan MI:4-produktionen drogs igång. Tom Cruise stjärnstatus har dalat sedan han hoppade i soffan hos Oprah men hans filmer drar ändå in relativt mycket stålar. Att han är en fantastisk skådespelare råder inget tvivel om men jag tror att folk irriteras mer över hans agerande utanför filmens värld med scientologi och annat. Själv så bryr jag mig inte det minsta.

Handling
Ethan Hunt (Tom Cruise) sitter i fängelse i Moskva men fritas av ett IMF-team. Han och hans medarbetare får sedan skulden för en bombattack i Kreml utförd av terroristen Hendricks (Michael Nyqvist). De lyckas dock ta sig från Moskva, tillsammans med en analytiker från IMF som halkar med på ett bananskal, innan de grips och sätter igång jakten på Hendricks, som hotar att starta ett kärnvapenkrig med hjälp av stulna avfyrningskoder från Ryssland.

Bra
Brad Bird var ett inspirerat val av regissör och tillsammans med second unit-regissören Dan Bradley gör han actionscener av världsklass. Bradley har för övrigt jobbat på Bournefilmerna och de två senaste Bondfilmerna så slagsmålsscenerna innehåller mycket närbilder, snabba klipp och handhållen kamera. Dock inte överdrivet skakigt som när Jason Bourne slåss. Filmen sätter igång i ett högt tempo och man hinner knappt ta en paus innan eftertexterna börjar rulla på skärmen.

Filmen innehåller ungefär 30 minuter i IMAX-format men jag kände inte att det gjorde jättestor skillnad förutom i scenen i Dubai då Tom Cruise klättrar på världens högsta byggnad. När kameran for ut över kanten och filmade ner mot marken så började jag kallsvettas rejält. Just denna scen blev oerhört mäktig i IMAX-format men jag är övertygad om att biobesökare världen över kommer få svindel oavsett vilket filmformat de ser filmen i. Detta var höjdpunkten i filmen men det var spännande och välgjort rakt igenom.

Simon Pegg är med igen, nu som riktig agent på fältet, men fortfarande med tekniska kunskaper en masse. Han var underhållande och låg på rätt sida när det gäller sköna oneliners och trams. Jeremy Renner och Paula Patton fungerade bra och jag tyckte kemin funkade mellan alla medlemmar i IMF-teamet. Alla har fått bakgrundshistorier men inte mer än absolut det nödvändigaste för att driva fram historien.

Tom Cruise är 49 år gammal men är förbaskat vältränad. Han axlar rollen som Ethan Hunt på ett sätt som påminner mer om tredje filmen än de första två, vilket bara är ett plus. Jag tycker att han blev mer mänsklig i tredje filmen så jag är glad att Bird inte skalade av "känslorna" från karln i den här uppföljaren. Att actionhjältar per definition ska vara unga slynglar är en idé som kan förpassas till historien. Se bara på Expendables 2 som kommer nästa år. Där snittar väl Stallones gäng 60 bast :) Om tio år dyker nog Cruise upp i Expendables 5.

Dåligt
Det stora problemet med Mission Impossible: Ghost Protocol är att filmens skurk får alldeles för lite utrymme i filmen och det är extra tråkigt eftersom vår egen Mikael Nyqvist gör huvudrollen. Hans motiv och filmens egentliga story avhandlas inom loppet av 1 minut och även då känns det som en sidohistoria. Nyqvist har heller inte särskilt lång tid på bioduken, vilket gör att man inte riktigt bryr sig om filmens story. Jag satt mer och väntade på coola actionscener än att grubbla över storyn. Historien med en galen snubbe som vill spränga kärnvapen har vi sett tusen gånger redan.

Att teamet stöter på patrull under sina uppdrag är ju inget konstigt men filmen igenom så upprepas detta hela tiden så överraskningarna uteblir. En plan läggs fram (rekordsnabbt för övrigt), allt går fel och sedan lyckas man ändå.

Jag tycker också att manusförfattarna tagit sig något för stora friheter när det gäller verklighetsförankringen. Visst, det är en Mission Impossible-film med allt vad det innebär, men det får inte bli för overkligt. Det är en smal gräns att gå på och filmen går över gränsen vid flera tillfällen, vilket gör att karaktärer mer eller mindre blir oövervinnerliga.

Sammanfattning

Trots en rätt tunn story och en bortglömd skurk så är Mission Impossible 4 en rejält underhållande film med fantastiska actionscener och karaktärer man gillar från start. Bara att se Tom Cruise klättra på världens högsta byggnad är värt en biobiljett.

Betyget blir en (stark) 3:a av 5

Titel: Mission Impossible: Ghost Protocol
År: 2011
Regi: Brad Bird
I rollerna: Tom Cruise, Simon Pegg, Jeremy Renner, Michael Nyqvist, Paula Patton

En remake av American Psycho? NEJ TACK!

2011-12-13T06:19:00.000-08:00

Ryktet runt lägerelden gör gällande att Lionsgate anlitat Noble Jones (vilket namn!) att skriva en remake av Mary Harrons kultklassiker American Psycho (2000). Jones har bland annat jobbat som second unit regissör på The Social Network.

Filmen har ännu inte fått klartecken för finansiering men bland filmbloggarna så är det uteslutande ilska över att en remake ens är påtänkt. Jag är ett stort fan av American Psycho och tycker fortfarande att det är Christian Bales bästa rollprestation. Det finns ingen som helst anledning att göra om den.

I need to return some videotapes...

Intervju med Trent Reznor om musiken till The Social Network

2011-12-13T05:57:00.000-08:00

Filmmusiken till The Social Network av Trent Reznor och Atticus Ross är en modern klassiker. Jag lyssnar på deras score flera gånger i månaden när jag sitter och jobbar, bloggar eller bara kopplar av. Nyskapande, originellt och stämningsfull. Väl värd sin Oscarstatyett för bästa filmmusik. Här berättar Trent Reznor om hur han fick kontakt med David Fincher och hans arbete med att tonsätta filmen om Facebook.

Trailer för Men in Black 3

2011-12-13T05:48:00.000-08:00

I maj nästa år har Men in Black 3 premiär i USA, hela 10 år efter den urkassa uppföljaren till det charmiga originalet från 1997. Will Smith, Tommy Lee Jones och Josh Brolin gör huvudrollerna och den här gången blir tidsresor ett avgörande tema.

Trean påminner uteslutande om den första filmen, vilket är ett stort plus, och det verkar som om det här kan bli ett rätt underhållande äventyr. Josh Brolin, som gör "K" på 1960-talet, är alltid bra och han är dessutom väldigt lik Tommy Lee Jones, hans alter ego på 2000-talet då MIB 3 utspelar sig i inledningen.

Eftersom jag gillade ettan skarpt, trots att den var alldeles för kort, så ser jag fram emot en uppföljare i samma stil. Vi får helt enkelt glömma bort att MIB 2 existerar.

Intervju med David Fincher

2011-12-13T05:24:00.000-08:00

David Fincher är aktuell med en ny version av "Män som hatar kvinnor" och den första recensionen har precis dykt upp på Aftonbladet. För er som vill veta mer om en av mina favoritregissörer så gjorde han en kombinerad intervju och Q&A-session för drygt ett år sedan vid New York Film Festival. Då skulle "The Social Network" precis ha premiär men intervjun handlar om allt från Finchers uppväxt, hur hans intresse byggdes upp, hans jobb på Industrial Light & Magic, hur han arbetar och mycket mer. Jätteintressant och roligt att lyssna på.

Kul anekdot: David Fincher bodde granne med George Lucas i början på 70-talet.

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Del 5

Del 6

Schysta kortfilmer om olika regissörer

2011-12-02T06:15:00.000-08:00

Kees van Dijkhuizen har gjort ett gäng snygga kortfilmer för att presentera olika regissörer, deras filmer och deras stil. Hans mål är att göra 12 stycken filmer och 11 har släppts, varav den senaste om Christopher Nolan. Nedan har ni alla 11 kortfilmer. Se och inspireras!

Om jag skulle rangordna mina tre favoriter så blir det David Fincher, Ridley Scott och Pixar.

1. Sofia Coppola

2. Danny Boyle

3. David Fincher

4. Wes Anderson

5. Baz Luhrmann

6. Michel Gondry

7. Pixar Animation Studios

8. Guy Ritchie

9. Ridley Scott

10. Tim Burton

11. Christopher Nolan

Kan Titanic bli större än Avatar?

2011-11-19T06:18:00.000-08:00

Den 6 april 2012 släpps Titanic på bio för första gången på 15 år - i 3D. Förutom en 3D-konvertering har James Cameron även restaurerat filmen till den bästa kvalitet som går att få. Killarna på /Film blev inbjudna av Paramount Pictures i slutet på oktober och fick då se 18 minuter av filmen och de tappade hakan i golvet. Se deras videoblogg för mer detaljer. Konverteringen är så bra att man kan tro att filmen är filmad i 3D. Just 3D-konvertering är det som sänkt intresset något för den nya dimensionen eftersom det ofta är dåligt gjort eller fyller väldigt liten funktion. Men nu pratar vi om mannen som gick i bräschen för 3D och han har satsat en smärre förmögenhet på Titanickonverteringen och 2 års arbete så vi kan nog vänta oss en hisnande upplevelse.

Jag är ett stort James Cameron-fan och såg Titanic fem gånger när den gick upp på bio i Sverige så att gå och se den igen ser jag verkligen fram emot. Fram till att Avatar gjorde entré var Titanic den mest inkomstbringande filmen i historien och den har lite drygt 1 miljard dollar kvar för att passera Avatar och återta tronen. Frågan är då om det verkligen är en rimlig chans med tanke på att filmen redan setts av de flesta och finns att hyra och köpa?

Min gissning är att den kan bli en megasuccé världen över igen. Dagens tonåringar har inte sett den på bio och deras föräldrar kommer garanterat att vilja se om den. James Cameron-fans (och de har blivit rätt många fler sedan Avatar. Titanic har 10,5 miljoner fans på Facebooksidan) kommer alla att se den och alla andra som är lite nostalgiska och vill höra Celine Dion - i 3D - kommer lösa biljett :)

En avgörande faktor är naturligtvis biljettpriserna, som är betydligt högre idag än för 15 år sedan. Titanic 3D kommer också gå upp på IMAX-biografer världen över, vilket kommer dra upp intäkterna ännu mer. Är det girigt av James Cameron att göra detta? Har han gått och blivit George Lucas? Jag har inte en aning och jag bryr mig inte så mycket. Filmen släpps exakt 100 år efter Titanics förlisning, vilket är ett bra motiv. Cameron är redan stenrik men om han drar in mer pengar den här nypremiären så kommer det finnas cash till hans framtida filmer och jag är övertygad om att vi vill se fler filmer av James Cameron, inte färre.

Vad tror ni? Kommer Avatar att petas ner till nummer 2 på listan över världens mest inkomstbringande filmer?

Min Topp 10-lista över de bästa manliga skådespelarprestationerna

2011-11-16T07:13:00.000-08:00

Nu är det dags för en ny topp 10-lista och den här gången blev det ännu svårare än sist. Utmaningen är att utse de tio bästa skådespelarprestationerna. Listan handlar inte om vilken skådespelare som är bäst eller mest framgångsrik utan om enskilda prestationer i en film, prestationer som gjort störst intryck på mig personligen. Som vanligt så får man skrota en rad namn och filmer på en sådan här lista så den kunde ha sett helt annorlunda ut men ändå varit en helt okej topp 10-lista.

Skriv gärna en kommentar om era egna favoriter! Ta er gärna tiden att se klippen också :)

Jag börjar med nummer tio och tar mig uppåt på listan.

# 10 - Jeff Bridges som Jeffrey Lebowski i "The Big Lebowski" (1998)

Av alla filmer som Jeff Bridges varit med i så är nog The Big Lebowski den han är mest förknippad med. Jag har för mig att jag såg den första gången på Stockholms filmfestival 1998 och älskade filmen direkt. I stort sett varenda replik går att citera i det vardagliga livet och filmen har ett antal klassiska scener, framförallt med John Goodman som ideligen säger åt Buscemi att hålla käft. Filmens mittpunkt, The Dude, är en rejält avslappnad snubbe som jag inte kan se spelas av någon annan än Jeff Bridges. I brist på ett svenskt uttryck så behärskar han "dead pan"-komedi till sitt yttersta (precis som Bill Murray som tyvärr inte kom med på listan) och just kontrasten mellan hans lugna uttryckssätt och Goodman och övriga utflippade karaktärer gör det här till en av mina absoluta favoriter.

Minnesvärd scen:

# 9 - Kevin Spacey som Lester Burnham i "American Beauty" (2000)

Redan när Kevin Spacey's berättarröst inledde American Beauty visste jag att filmen skulle bli minnesvärd. Den blev det årets stora Oscarsuccé och vann för bästa film, regi, originalmanus, foto och naturligtvis för bästa manliga huvudroll. Annette Bening gick tyvärr tomhänt hem från galan trots en fantastisk insats. I rollen som Lester Burnham visar Spacey upp sitt breda register som skådespelare, både en mörk och en ljus sida men framförallt hans transformering från en avslagen och trött man, vars enda nöje under dagen är att onanera i morgonduschen, till en man som säger upp sig från sitt urtrista jobb, börjar träna och se en ljusare framtid. Jag måste återkomma till det här med Kevin Spaceys röst eftersom den används som berättarröst filmen igenom. Kan inte sätta fingret på vad det är men karln har en röst som man kan lyssna på i timmar, och när hans röst ackompanjeras av Thomas Newmans musik kan det inte bli bättre.

Minnesvärd scen:

# 8 - Al Pacino som Tony Montana i "Scarface" (1983)

Att Al Pacino skulle vara med på listan var nästan en självklarhet och jag var på vippen att gardera med hans insats i Gudfadern II. Valde dock Scarface och hans roll som Tony Montana. Filmen är inget mästerverk i klass med Gudfadern men den har fortfarande sin 80-talscharm med extrema excesser och übervåld. Pacino har verkligen gått in i rollen som den småkriminella kubanen som bokstavligen börjar jobba i en korvkiosk i Miami för att sluta som en stenrik kokainkung med mängder av fiender. Pacinos insats blir större än filmen så testa att fråga några av era filmintresserade vänner om vilken film de tänker på om du säger Al Pacino. Chansen är stor att de säger Scarface.

Minnesvärd scen:

# 7 Tom Hanks som Andrew Becket i "Philadelphia" (1993)

Jonathan Demme fick mycket kritik av bi- och homosexuella i USA för När lammen tystnar och filmens sätt att gestalta transvestiter i form av massmördaren Buffalo Bill. Demme var mycket ödmjuk gentemot kritikerna och hans efterföljande film, och det var ingen slump, kom att bli Philadelphia, baserad på en sann historia, med Tom Hanks och Denzel Washington i huvudrollerna. Hanks spelar den homosexuella advokaten Andrew Becket som också drabbats av AIDS. Han får sparken från sitt jobb och börjar, tillsammans med sitt juridiska ombud (Washington), en rättsprocess för att få upprättelse. Samtidigt blir hans hälsa allt sämre. Hanks insats i Philadelphia är ett ypperligt exempel på hur ansiktsuttryck kan säga långt mycket mer än dialog.

Minnesvärd scen:

# 6 - Joe Pesci som Tommy DeVito i "Maffiabröder" (1990)

Maffiabröder är en av mina absoluta favoritfilmer och enligt mitt tycke Scorceses bästa film. Den har precis allt och det är inte en slump att den inspirerat filmskapare världen över och gör så fortfarande. Om man zappar på TV:n och Maffiabröder går på en kanal så måste man se klart filmen. Joe Pesci spelar den halvt psykotiska gangstern Tommy DeVito som har en stubin kortare än en millimeter. Han plockade välförtjänt hem en Oscar för bästa biroll för sin insats i filmen och är för evigt förknippad med rollen som hänsynslös gangster. Man vet aldrig vad man har honom. Ena stunden käkar han köttbullar med sin mamma och andra stunden skjuter han ihjäl en ung kille som serverar fel drinkar. Scorcese är genial när det gäller att ge, till synes råa och grymma karaktärer, en värme och ärlighet som visar att de trots allt bara är människor. Det finns många scener i Maffiabröder som jag skulle vilja visa här men jag tar den som alla kommer ihåg. What's so funny about me? Tell me?!

Minnesvärd scen:

GoodFellas - "Funny Guy" Scene - The funniest videos clips are here

# 5 - Edward Norton som Derek Vinyard i "American History X" (1998)

Edward Norton fick sitt genombrott (plus en Oscarnominering) för sin roll i Primal Fear 1996 och blev genast en av Hollywoods mest eftersökta skådespelare. Två år senare tog han rollen som Derek Vinyard i American History X, en film som fått en respekterad plats i folks medvetanden och som förtjänar alla hyllningar den kan få. Den berör teman som på alla sätt är tidlösa oavsett i vilket land man lever i. Vinyard går från hängiven nazist till en man som försöker lämna sin mörka bakgrund för att på alla sätt rädda sin yngre bror som är på väg åt helt felt håll. Norton gör en Jekyll/Hyde-gestaltning och då filmen utspelas med hjälp av återblickar (i svartvitt) så blir hans insats än mer imponerande då historien berättas från den "gode" Vinyards perspektiv och tar tittarna tillbaka till den "onde" Vinyard. Som i scenen nedan där familjen diskuterar vid middagsbordet om upploppen i Los Angeles i början på 90-talet- Norton går från att diskutera livligt till att helt explodera och fysiskt och verbalt misshandla sina egna familjemedlemmar. Jag såg filmen med halva min klass då jag läste filmvetenskap på Stockholms universitet och vi blev alla helt golvade av Edward Nortons insats och American History X.

Minnesvärd scen:

# 4 - Anthony Hopkins som Hannibal Lecter i "När lammen tystnar" (1991)

En beskrivning av hur bra Anthony Hopkins är i När lammen tystnar är i princip helt onödig. Det är som att skjuta i öppet mål. Jag sökte lite inspiration för min topplista om hur andra bloggare och filmjournalister beskrivit sina favoritprestationer av en skådespelare och samtliga hade med Hopkins - högt upp på sina listor. På senare år har många gått över till den första filmatiseringen med Hannibal Lecter med bland karaktärerna, Manhunter från 1986, regisserad av Michael Mann, och hävdat att den är både bättre än Demmes film och att Lecter, spelad av Brian Cox, också är bättre än Hopkins. Hans prestation är på inget sätt dålig men jag tycker att Hopkins är helt överlägsen om man nu ska göra en jämförelse.

Regissören Jonathan Demmes sätt att filma När lammen tystnar har en stor del till Hopkins prestation, mycket tack vare metoden att låta honom titta rätt in i kameran. Han ser rätt in i åskådaren och det är riktigt obehagligt. Titta 30 sekunder på bilden ovan och ni känner lite obehag krypandes längs ryggraden. Man kan nästan höra hans röst...

Minnesvärd scen:

# 3 - Jack Nicholson som R.P McMurphy i "Gökboet" (1975)

Gökboet gick på bio i Sverige oavbrutet i 12 år, något som aldrig kommer ske igen. Milos Formans film om ett mentalsjukhus är en klassiker och skapade stor debatt om psykvården världen över. Jack Nicholson är sitt essé i rollen som R.P McMurphy, en man som åtalats för våldtäkt, som försöker slippa det hårda fängelsearbetet genom att spela galen. Han sätts i stället på ett mentalsjukhus med män som verkligen är mentalsjuka. Sjukhuset styrs med järnhand av syster Ratched och hon gör ingen skillnad på patienterna när det gäller medicin och behandling. Nicholson är helt enastående, mycket tack vare en ensemble av skådespelarkollegor som alla gör att han lyser allra mest i en innesluten värld av psykiskt sjuka och utsatta. Den scen jag skulle vilja lägga upp är när McMurphy spelar upp en låtsasmatch i Baseball för de andra när syster Ratched vägrar sätta på TV:n och låta dem titta på den riktiga matchen. Tyvärr så var det svårt att hitta den så det blev scenen när McMurphy stiftar bekantskap med Ratched första gången.

Minnesvärd scen:

One Flew Over the Cuckoo's Nest - The First Confrontation - Watch a funny movie here

# 2 - Ralph Fiennes som Amon Goeth i "Schindler's List" (1993)

Jag måste erkänna att Ralph Fiennes roll som Amon Goeth i Schindler's List länge låg som nummer ett på min lista men fick ge sig i sista sekund till en annan skådespelare. Fiennes gestaltning av nazisten Amon Goeth är dock den skådespelarinsats som för evigt är inpräntad i mitt minne sedan jag såg Schindler's List för 18 år sedan. Det värsta är att Goeth funnits på riktigt och var ännu brutalare i verkligheten. Om ni lyckas få tag på dokumentären om hans dotter "Förintelsens arv" ("Inheritance", originaltitel) så rekommenderar jag den starkt.

Fiennes osar ondska och hans brutalitet kom som en chock då han inom loppet av några minuter in i filmen beordrar en av sina män att avrätta en kvinna utan att blinka. Han var bara 29 år gammal när han gjorde rollen, vilket gör det hela än mer imponerande. Hans blick, gester, tyska brytning och kyla fångar på något sätt hela den ideologi han företräder och hur den lyckades genomföra det värsta massmordet i människans historia.

Minnesvärd scen:

# 1 - Daniel Day Lewis som Daniel Plainview i "There Will Be Blood" (2007)

Daniel Day Lewis knep förstaplatsen och som sagt, kampen var hård mellan honom och Ralph Fiennes. Day Lewis är min favoritskådespelare och han har gjort flera minnesvärda roller som skulle kunna vara med på listan. Det stod mellan hans första Oscarvinnande insats som Christy Brown i Min vänstra fot och andra Oscarvinnande insats som Daniel Plainview i There Will Be Blood. Det är egentligen hugget som stucket men There Will Be Blood som film är ett litet snäpp bättre än Jim Sheridans film från 1989.

Regissören/geniet Paul Thomas Anderson har gjort en film som kommer att ses som en klassiker när jag är gammal, bara en sån sak. Den hårt arbetande guldvaskaren Plainview som hittar olja och som sedan bygger upp ett framgångsrikt företag är en karaktär som debatterats flitigt och jag tycker nog att den negativa tolkningen fått för mycket spelrum. Daniel Plainview har fler sidor än den som girig kapitalist som blivit den gängse förklaringen av honom. Day Lewis fångar alla sidor av denna komplexa karaktär och jag känner nog mer sympati för honom än andra, främst tack vare hans entreprenörskap och att han faktiskt själv skapat något från scratch, något som andra väldigt gärna vill ta del av utan motprestation. På inget sätt än genomgod karaktär men det finns mer i honom än bara en elak girig oljemagnat.

Slutscenen i filmen är min favorit men jag hittade den tyvärr inte så jag får ta den scen som de flesta kommer ihåg mest, den med djävulsutdrivningen. Se och njut av en av filmhistoriens bästa skådespelare.

Minnesvärd scen:

Alla Halloween-filmer recenserade

2011-10-31T18:36:00.000-07:00

För er som vill få underhållande och väldigt bra videorecensioner av Halloweenfilmerna. Gå in på Cinemassacres hemsida och "Halloween Series Roundup".

Checka även in hans recensioner av Terror på Elmstreet-filmerna på "Nightmare on Elmstreet Series Roundup".

James Rolfe som driver sajten med Mike Matei, med flera, är mest känd som Angry Video Game Nerd på Youtube men gör massor av videorecensioner, kortfilmer och annat kul så man kan stanna på hans hemsida Cinemassacre i timmar. En sajt som alla filmälskare genast bör lägga till bokmärkena!

Tom Cruise gör sina egna stunts i Mission Impossible: Ghost Protocol

2011-10-26T19:16:00.000-07:00

Tom Cruise har kulor av stål!

Recension: Black Swan (2010)

2011-10-11T07:19:00.000-07:00

Darren Aronofsky har bara fem långfilmer på sitt CV och jag måste erkänna att jag bara sett hans två senaste. Han slog igenom med PI för tretton år sedan och har därefter regisserat Requiem for a Dream, The Fountain, The Wrestler och förra årets Black Swan. The Wrestler var en stor comeback för Mickey Rourke, som blev Oscarnominerad för sin fantastiska insats som avdankad wrestlingstjärna. Aronofsky har en förmåga att plocka fram det bästa ur sina skådespelare. Ellen Burstyn blev också nominerad för bästa kvinnliga huvudroll i Requiem for a Dream men gick tomhänt hem från galan. Tidigare i år så blev det dock tredje gången gillt då Natalie Portman vann för bästa huvudroll.

Handling
Balettdansösen Nina (Natalie Portman) ägnar all sin tid åt dansen vid en känd teater i New York. Hon bor tillsammans med sin extremt överbeskyddande och psykiskt instabila mor Erica (Barbar Hershey). Regissören vid teatern, spelad av Vincent Cassel, planerar en uppsättning av Svansjön till höstpremiären och väljer att avskeda teaterns fixstjärna, den något äldre Beth McIntyre (Winona Ryder. Han söker nu någon som kan spela huvudrollen i Svansjön och Nina är hans förstaval. Men en ny tjej gör sitt intåg i ensemblen (Mila Kunis) och det visar sig att konkurrensen blir hård om att knipa huvudrollen. Frågan är dock om Nina verkligen är rätt person för rollen och i hennes kamp att bevisa hennes duglighet som både den vita och svarta svanen så sjunker hon ner i ett psykologiskt mörker som är på väg att förgöra henne.

Bra
Precis som The Wrestler så hänger verkligen filmen på en skådespelares axlar och Natalie Portman gör ingen besviken. Hon är helt fantastisk i rollen som Nina och det märks att hon gick in hårt för rollen med baletträning och allt. Jag har nog inte sett henne göra en så bra insats sedan Leon och det var ändå 16 år sedan. Hon förtjänar alla priser och beröm som hon har fått.

Barbara Hershey, Mila Kunis och Vincent Cassel gör alla bra ifrån sig. Jag kan dock tycka att Hershey spelade över en aning i vissa scener men det är en petitess i sammanhanget.

Aronofskys regi bygger mycket på "låta kameran följa över axeln"-metoden och det finns det säkert många åsikter om. Jag tycker att det fungerar bra i den här filmen och just det här greppet får en att hela tiden tänka på The Wrestler. Man kommer så nära man kan komma karaktären och vad han/hon upplever och därför känns Black Swan som en mycket intim film, nästan som en dokumentär.

Att diskutera Svansjön utan att nämna musiken vore ett kardinalfel av rang. Musiken och den tillhörande koreografin, särskilt i filmens slutscen, är vacker att lyssna på och beskåda. Natalie Portman är numera gift och har barn tillsammans med Benjamin Millipede, som gjort koreografin och som också har en roll i filmen.

Fotot av Matthew Libatique, som vunnit flera priser och nominerats till en Oscar, är också något att njuta av.

Dåligt
Jag kan inte riktigt komma på något som jag irriterade mig över i filmen. Det är absolut inte en av filmhistoriens mästerverk men heller ingen dålig film på något sätt.

Sammanfattning
Ett karaktärsdrama som bärs upp av en enastående rollprestation av Natalie Portman, understödd av fina insatser från framförallt Mila Kunis och Vincent Cassel. Inte den mest underhållande filmen på lördagkvällen men för er som vill sjunka ner i en människas depression och psykiska instabilitet och samtidigt lyssna till vacker musik och balettkoreografi av högsta klass har något att se fram emot.

Betyget blir 4 av 5

Titel: Black Swan
År: 2010
Regi: Darren Aronofsky
I rollerna: Natalie Portman, Mila Kunis, Vincent Cassel, Barbara Hershey, Winona Ryder

Läs recensioner i media av Black Swan:

Surrealistiskt filmkonstverk - Aftonbladet
Black Swan - Expressen
Black Swan - Dagens Nyheter
Psykologisk thriller, Black Swan - Göteborgs-Posten
En magnifik svandans - Svenska Dagbladet
Passionerad svansång - Helsingborgs Dagblad
Portman nära på perfekt - Corren
Filmrecension: Black Swan - Borås Tidning
Recension av Black Swan- Barometern
Fantastisk balettrysare - Arbetarbladet
Ett tekniskt fulländat mästerverk - Gefle Dagblad

Läs recensioner av Black Swan på filmbloggar och filmsajter:

Black Swan - Ciné
Black Swan - Cinema
Black Swan, paranoid ballerina - Filmforum
Alla älskar Black Swan - Kulturbloggen
Black Swan - MovieZine
Black Swan - Nöjesguiden
Black Swan, recension - Onyanserat
Black Swan (2010) - Russin.nu
Black Swan - Ronny Svenssons filmblogg
Black Swan, en film värd att se - Minsalbei
Fantomen på baletten - FLM, en kulturtidsskrift om film
Black Swan (2010) - Addepladdes j-vla filmblogg

Steve Jobs - en inspirerande entreprenör har gått ur tiden

2011-10-05T18:34:00.000-07:00

En av historiens mest framgångsrika entreprenörer avled i natt. Steve Jobs blev 56 år gammal och somnade in lugnt och stilla omgiven av sin familj.

Apple.com/stevejobs

Star Wars-leksaker fotograferade på ett spännande sätt

2011-10-04T08:31:00.000-07:00

Fotografen Avanaut har tagit några grymma bilder på Star Wars-leksaker. Checka in resten borta på Geektyrant!

Intervju med Paul Thomas Anderson och Daniel Day Lewis

2011-09-27T06:46:00.000-07:00

Daniel Day Lewis är min favoritskådespelare och Paul Thomas Anderson är ett geni. Tillsammans gjorde de filmen There Will Be Blood till ett mästerverk som ligger högt upp på min topplista över bästa filmer. Day Lewis vann självklart en Oscar för bästa huvudroll men tyvärr gick PT Anderson lottlös från galan. Han borde ha vunnit för regin och adapted screenplay. Här är en intervju som gjordes i samband med att filmen haft premiär och den som ställer frågorna är ingen mindre än Charlie Rose.

Om ni inte har sett There Will Be Blood ännu så ger jag en direkt order att så måste göras snarast!

Del 1:

Del 2:

Del 3:

Del 4:

Del 5:

Mark Kermode recenserar Pirates of the Caribbean: At World's End

2011-09-25T06:14:00.000-07:00

Fiffi skrev en recension av Pirates of the Caribbean-filmerna idag så jag tänkte bara tipsa om en grym recension av den tredje filmen. Mark Kermode har verkligen talets gåva så häng med på en underbar "rant" om denna horribla film.

Jag har endast skrivit om den senaste filmen så läs gärna min recension av Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides.

Dokumentär: The Making of Babel

2011-09-24T07:18:00.000-07:00

Babel är en fantastisk film som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Regisserad av Alejandro González Iñárritu och med Brad Pitt och Cate Blanchett med flera i rollerna. Vissa tycker den är pretentiös och outhärdlig (läs Mark Kermode, en brittisk filmkritiker som för övrigt är mycket rolig att lyssna på och en person som jag tycker bruka ha mycket sunda åsikter om aktuell film). Ibland är det svårt att sätta ord på varför man gillar en film och så är fallet med Babel. För mig är det en kombination: musiken (som vann en Oscar), de fantastiska skådespeleriet (i flera fall av helt okända amatörer), karaktärerna, Rodrigo Prietos foto och den kanske vackraste och ömmaste kärleksscen jag har sett på film (mellan Pitt och Blanchett). Jag rekommenderar den varmt och för er som redan har sett den så kika gärna på den här dokumentären om filminspelningen.

Del 1:

Klicka vidare för att se övriga delar av dokumentären.

Del 2:

Del 3:

Del 4:

Del 5:

Del 6:

Del 7:

Del 8:

Del 9:

Del 10:

Grym kortfilm: Insane Office Escape

2011-09-24T06:52:00.000-07:00

Såg den här borta på Slashfilm. Riktigt skön liten kortfilm filmad i POV. Påminner om tv-spelet Mirror's Edge men framförallt grovt underskattade filmen Strange Days från 1995. Check it out!

Mina 10 största bioupplevelser

2011-09-19T20:15:00.000-07:00

Att sätta samman den här listan krävde en hel del prioriteringsarbete och kill your darlings. Jag hade nog 25 filmer på listan från början och var tvingad att skära ner antalet till 10 stycken. Jag skulle lätt kunna byta ut åtminstone sju filmer på den här listan men jag är ändå nöjd med resultatet.

Vad menar jag då med "största bioupplevelser"? Ja, ungefär som det låter. En filmupplevelse där jag sagt för mig själv: "Wow!" och fått den här pirrande känslan i kroppen att vara med om att se en riktigt bra film. Det behöver inte nödvändigtvis vara en spektakulär effektsfylld film (men i flera fall så var det just det!) utan ett drama, en rysare eller en skräckfilm. Skulle jag sätta ihop en topp 10-lista över mina favoritfilmer så skulle den se annorlunda ut men som bioupplevelser så var de här filmerna något utöver det vanliga för mig. Häng med och skriv gärna en kommentar om vad ni tycker om listan och vilken film ni skulle sätta som nummer 1.

Obs! Räkna med spoilers!

# 10 - Nyckeln till frihet (1994)

Nyckeln till frihet (The Shawshank Redemption) skulle hamna på förstaplatsen om jag rangordnade mina favoritfilmer men nu är listan som sagt lite annorlunda. Frank Darabont köpte filmrättigheterna till förlagan "Rita Hayworth and the Shawshank Redemption" av Stephen King för 1 dollar och skickade över sitt filmmanus några år senare. Hela Hollywoods skådespelarelit slogs om att få vara med men till slut blev det Tim Robbins och Morgan Freeman i huvudrollerna. Eftersom det här är den absolut bästa filmen jag vet så ska jag bara sammanfatta det hela med en scen.

Wow-scen: Andy Dufresne (Tim Robbins) kravlar flera hundra meter genom ett vidrigt avloppsrör och tar sig till sist ut, sliter av sig sin skjorta och ser lyckligt upp mot den av blixtar upplysta himlen. Musiken går över i ett crescendo och tonas ner och kvar står Andy i tystnad och bara skrattar samtidigt som regnet öser ner. En oerhört vacker scen som går rätt in i själen.

Klicka vidare för att se hela listan.

# 9 - Scream (1997)

1997 så var skräckfilmsgenren på utgång men Wes Craven lyckades i ett svep återuppliva, eller ska jag säga skapa, en ny postironisk slasherfilm i skräckfilmsgenren. Här refererar karaktärerna hela tiden till de kriterier som gäller för skräckfilm, vilket kändes både nytt och spännande samtidigt som det var en ruggigt läskig film. Jag gick in i salongen och var i princip helt ovetande om vad filmen skulle handla om. Hade inte läst så mycket om den innan och satt som på nålar filmen igenom och försökte lista ut vem som var mördaren.

Wow-scen: När vi äntligen får se vem mördaren är. Men i stället för 1 mördare så är det 2! Den tanken hade aldrig ens slagit mig. Den scenen var stor!

# 8 - När lammen tystnar (1991)

Den femfaldigt Oscarbelönade rysaren av Jonathan Demme innehåller en av filmhistoriens kanske bästa skådespelarprestationer med Anthony Hopkins som Hannibal Lecter. Jag tycker dock att Jodie Foster gör en minst lika bra insats och det var glädjande att både hon och Hopkins fick priser för bästa huvudroll. Jag var 15 år gammal när jag såg den på bio, vilket var på håret eftersom den hade en 15-årsgräns, och jag minns hur jag höll på att skita knäck i slutscenerna när Jodie Foster springer runt i mörkret i Buffalo Bills källare.

Wow-scen: Finns ett antal scener värda att minnas men den som jag minns bäst är när Clarice Sterling (Jodie Foster) ger sig ut själv för att knacka dörr till ett potentiellt vittne. Samtidigt ska FBI skicka en insatsstyrka till ett hus där den eftersökta mördaren eventuellt bor. Vi får följa FBI när de närmar sig huset och en av agenterna ringer på dörren. Buffalo Bill är nere i sin källare och hör hur det ringer på dörren. Han masar sig upp ur källaren, slänger på sig en skjorta och öppnar dörren. Men där står ingen FBI-agent utan Sterling. FBI har raidat fel hus och ensam med mördaren är Sterling. Vi har hela tiden trott att det var FBI som ringde på dörren till Buffalo Bills hus. Det var som att få en slägga i huvudet. Denna scen har nog detaljstuderats i många filmskolor under de senaste 20 åren om hur man med bra klippning verkligen kan lura åskådaren. Svårslagen!

# 7 - Toy Story (1995)

Pixars första film har nu 16 år på nacken men den är fortfarande precis lika underhållande. Pixar har egentligen inte gjort en enda dålig film sedan de mer eller mindre förvandlade tecknad film-genren till datoranimerad film-genren. Det här var den första helt datoranimerade filmen och för oss som är uppväxta med Commodore 64, Atari och Amiga så var det här något mycket stort. Såg den på nya Filmstaden Sergel i Stockholm i en fullpackad salong. Att se en datoranimerad film var häftigt på alla sätt och vis men det som jag och de flesta andra minns är inte kvaliteten på animationerna utan vilken fantastisk film det är. Ser fram emot att få visa min egen son alla Pixars filmer när han är lite större och få uppleva Woodys och Buzz äventyr flera gånger till!

Wow-scen: You Are a Toy!!!!! Woody (Tom Hanks) säger åt Buzz (Tim Allen) en gång för alla att han är en leksak och inte en rymdsoldat.

# 6 - Avatar (2010)

Precis som med Toy Story, som introducerade datoranimerad film på en ny nivå, så satte James Cameron ribban allra högst när det gäller 3D-film. Ett par filmer hann före Cameron men det var inte förrän världen fick uppleva Pandora och de blåa Navíjättarna som 3D slog igenom på bred front. Jag hade läst en hel del om Avatar innan den hade premiär men hade aldrig trott att den skulle bli tidernas största film med bred marginal. James Cameron innehar nu plats #1 och #2 (inflation ej medräknad) på listan över världens mest framgångsrika filmer. Visst kan man diskutera filmens dialog, historia, skådespeleri och annat men att se den på bio var verkligen spektakulärt.

Wow-scen: Jake (Sam Worthington) och Neytiri (Zoe Zaldana) flyger på varsin banshee tillsammans för första gången.

# 5 - Crouching Tiger Hidden Dragon (2000)

Ang Lees mästerverk öppnade verkligen upp dörrarna för asiatisk film världen över. Jag såg filmen på Stockholms filmfestival och ingen mindre än Ang Lee och en av filmens manusförfattare, James Schamus, var där och introducerade och svarade på frågor efteråt. Jag var helt såld så fort jag hörde Tan Duns underbara musik och sedan var det bara att ryckas med i en värld koreograferad av Yuen Woo Ping. Asiatiska Wu shu-filmer, vilket är en genre egentligen, är inget nytt i Kina, Hong Kong, Taiwan och övriga Asien men för oss i västvärlden var det första gången vi stiftade bekantskap med stridscener filmade med vajrar som låter karaktärer springa på husväggar, upp längs träd och hoppa över takåsarna. Zhang Yimou tog vid efter Ang Lee och släppte två riktigt bra filmer i samma genre några år senare, Hero och House of Flying Daggers.

Wow-scen: Li Mu Bai (Chow Yun Fat) och Jen Yu (ZiYi Zhang) möts bland trädtopparna i en bambuskog.

# 4 - The Matrix (1999)

Samma år som George Lucas lanserade en ny Star Wars-trilogi kom en film från bröderna Wachowskis och slog världen med häpnad - mig inkluderad. Jag visste i princip ingenting om filmen innan och hakan åkte i golvet ett par gånger under filmens gång. Bullet time-effekten, utvecklad av John Gaeta, var så imponerande att den dök upp i ett otal filmer efteråt, till och med i Scary Movie. The Matrix hämtade inspiration från en rad andra filmer och skapade något unikt. Tyvärr raserades allt av två betydligt sämre uppföljare, vilket gör att Matrixfilmerna mer eller mindre förlorat sin relevans med tiden. Man vill liksom bara glömma bort att Matrix Reloaded och Matrix Revolutions existerar. Jag är dock glad över att jag såg Matrix tre gånger på bio!

Wow-scen: Neo (Keanu Reeves) blir beskjuten av en agent på ett tak och duckar och manövrerar kulorna. Filmad med bullet time-tekniken till makalös och revolutionerande effekt. Filmhistoria.

# 3 - Jurassic Park (1993)

Att få se fullt rörliga dinosaurier på vita duken för första gången i en film regisserad av Steven Spielberg är en svårslagen bioupplevelse. Jag hade inte hunnit se filmen på premiären utan fick gå en vecka senare på en vardagkväll. Biosalongen var knökfull och jag såg JP på Biopalatset vid Medborgarplatsen, som hade en av Sveriges första, om inte den första, THX-klassade biosalongen. Kommer ihåg hur det dundrade och vibrerade i stolarna när T-Rexen började närma sig och vattnet i plastmuggen på instrumentbrädan började vibrera. Få kan skapa spänning som Spielberg. Efter filmen åt jag Jurassic Park-meal på McDonalds och cirkeln var sluten.

Wow-scen: En livs levande Tyrannosaurus Rex bryter sig igenom stängslet och ger ifrån sig ett vrål.

# 2 - Star Wars Episode IV: A New Hope (Special Edition) (1997)

Tjugo år efter sin premiär gjorde Star Wars ett återbesök på världens biografer - nu med nya scener och uppfräschade effekter. Det här var en stor tid för mig efter åratal som Star Wars-fan. Mitt intresse pånyttföddes efter att ha läst Timothy Zahn's tre böcker med nya historier och karaktärer från George Lucas universum ("Heir to the Empire", "Dark Force Rising" och "The Last Command") som kom ut 1991, 1992 och 1993. Jag är helt övertygad om att dessa böckers enorma popularitet till stor del kan förklara varför Star Wars kom att bli mer och mer relevant i början på 90-talet, vilket lade grogrunden till specialversionerna, den nya trilogin och allt annat som tillhör detta enormt lukrativa franchise. Om ni inte har läst dessa böcker så rekommenderar jag dem varmt.

Att se den första filmen på bio var helt fantastiskt eftersom jag aldrig fick chansen att se den på bio när det begav sig. I och för sig så var jag endast var 1 år gammal när den hade premiär för första gången 1977 men Star Wars gick upp flera gånger under de första åren då efterfrågan fortfarande var stark. Och på den tiden fanns varken kabel-TV, video eller något annat så folk var tvungen att se den på bio. Jag hade klarat mig utan en massa trixande med originalet men bortsett från det var den upplevelse utan dess like och jag passade på att se den på bio fyra gånger. Såg även Empire Strikes back fyra gånger på bio och Return of the Jedi två gånger. Om George Lucas fullföljer sin idé om att konvertera alla filmer till 3D så kommer jag nog hosta upp pengar för biobiljetter ytterligare en gång i framtiden.

Wow-scen: Första scenen. Ett rebellskepp flyger in över våra huvuden tätt följt av en ännu större Star Destroyer. Då förstod jag hur biopubliken upplevde Star Wars tjugo år tidigare.

# 1 - Terminator 2: Judgment Day (1991)

Andra filmen av James Cameron på listan (Titanic är en bubblare som inte tog sig in på topp 10) och filmen som skapade mitt stora intresse för film. Såg den i september 1991, 15 år gammal, med ett gäng kompisar på Rigoletto i Stockholm. Jag kommer till och med ihåg var i salongen jag satt, nere i högra hörnet ett par meter från salongens mitt. Det hade skrivits spaltmeter om filmen, dess revolutionerande effekter, Linda Hamiltons träning och gud vet vad i flera månader innan. Guns & Roses, som var världens största band just då, hade en stor hit från filmens soundtrack ("You Could Be Mine") och Arnold Schwarzenegger var världens största filmstjärna. Allt var bara stort - på ett bra sätt! En actionfilm med både hjärna och hjärta på en och samma gång plus banbrytande effekter som världen aldrig tidigare skådat.

Wow-scen: T-1000 (Robert Patrick) upptäcker John Connor (Edward Furlong) för första gången i ett köpcenter och jagar honom till fots och sedan med en lastbil längs vattenkanalerna i Los Angeles.

Don LaFontaine - rösten i trailern

2011-09-19T06:27:00.000-07:00

Don LaFontaine är mannen som ingen känner till. Hans röst däremot känner alla till. Här är ett litet reportage om honom och hans arbete som röstskådespelare. Mer än 5000 filmtrailers har han spelat in och hundratusentals tv-reklamfilmer.

Mannen som ibland kallades "The Voice of God" avled i en lungsjukdom för nästan precis tre år sedan men hans röst lever kvar i filmens värld för alltid.

Tre fantastiska dokumentärer om Star Wars, The Empire Strikes Back och Return of the Jedi

2011-09-15T07:28:00.000-07:00

Star Wars: A New Hope

Jamie Benning är en engelsman med ett stort Star Wars-intresse. Så stort att han gjort tre enormt detaljrika dokumentärer om de första tre filmerna. Jag har precis börjat titta på den första och redan sett scener som jag aldrig sett tidigare (och jag är...har varit ett enormt Star Wars-fan ända till Phantom Menace dödade mitt intresse). Om ni har 7 timmar tillgodo, koppla upp Youtube mot TV:n och njut av tre intressanta dokumentärer! (Via Revisit the Complete, Comprehensive ‘Star Wars Begins’ Fan Documentary Trilogy)

Star Wars: The Empire Strikes Back

Star Wars: The Return of the Jedi

Första reaktionerna efter 8 minuter lång trailer för David Finchers "The Girl With the Dragon Tatoo"

2011-09-15T07:12:00.000-07:00

Peter Sciretta borta på /Film fick en inbjudan att se en specialtrailer för David Finchers filmatisering av Stieg Larssons megasäljare "The Girl With the Dragon Tatoo". Reaktionerna från de såg trailern är överväldigande positiva så det här ser mycket lovande ut inför julhelgerna då filmen har premiär.

Läs artikeln "Early Buzz: Surprise Eight Minute Trailer For David Fincher’s ‘The Girl With The Dragon Tattoo’" på /Film och kika på länkarna till andra filmbloggar och sajter.

Recension: Final Destination 5, 3D (2011)

2011-09-09T05:01:00.000-07:00

Final Destination-serien påminner mycket om SAW-serien. Det är egentligen exakt samma premiss i varje film och inga överraskningar. Visst, sättet som (företrädesvis) ungdomarna dör på kan överraska men att de kommer att dö på ett spektakulärt sätt är något som biopubliken räknar med från start. En annan parallell med SAW är att båda filmserierna inleddes med en riktigt bra förstafilm och en klart godkänd andrafilm. Därefter blev det bara sämre och sämre. Den första filmen "Final Destination" (inte att förväxla med den fjärde filmen "The Final Destination") kom år 2000 och regisserades av James Wong, en man med bakgrund bland annat som manusförfattare för Arkiv X och Millenium.

Final Destination handlar om en grupp ungdomar som ska iväg på en språkresa till Frankrike. I början av filmen får vi se att de checkar in på flygplatsen och kliver ombord på flygplanet. Därefter följer en våldsam krasch och alla ombord dör. Då plötsligt rycks vi ur det hela och inser att hela flygkraschen aldrig inträffat. Det är en av eleverna som somnat till och sett in i framtiden om vad som ska hända. Han får panik och försöker få alla att lämna planet. Det uppstår tumult och han blir avslängd tillsammans med fem sex andra elever. När de sitter i gaten och ser planet flyga iväg så exploderar en av motorerna och planet kraschar. De undkom döden, något som "inte ska hända", och filmen handlar sedan om hur en efter en dör på olika sätt och hur de försöker göra allt de kan för att undvika det som väntar dem. Går det att lura döden och komma undan med det?

Detta är själva premissen för samtliga filmer i serien. Någon ser in i framtiden och upptäcker en flygplansolycka, bilolycka, NASCAR-olycka och en berg- och dalbaneolycka.

Handling:
En grupp anställda på ett pappersbruk ska åka iväg på en teambuilding-weekend. När de sitter på bussen får en av de anställda, Sam (Nicholas D'Agosto), en uppenbarelse från framtiden. Starka vindar kommer att få bron att skaka och kombinationen starka vindar + pågående broreparation kommer få alltihop att gå sönder, rasa ner i floden nedanför och ta med sig hela bussen och en massa människor. Sam får panik och vill att alla lämnar bussen och tar sig till säkerhet. Bara ett par stycken hakar på och kan sedan på håll se hur olyckan inträffar. De undkom döden och nu är det bara att ta en kölapp och invänta sin dom.

Bra
Det enda som var bra var en liten twist i filmen som jag inte vill avslöja. Jag tvivlar dock på att många, som inte har sett de tidigare filmerna, kommer förstå den. Utöver detta så kan jag inte komma på något som var bra med filmen.

Dåligt
En femte film med exakt samma upplägg utan överraskningar och dessutom i 3D. Man borde ha lagt ner den här serien efter andra filmen och då kunnat behålla någon slags stolthet. Skådespeleriet är uselt, manuset är kasst, effekterna går från att vara okej till helt värdelösa, speciellt 3D-effekterna när folk exempelvis ska spetsas på en båtmast etc. Dödsscenerna är, i brist på ett bättre ord, oinspirerade. Jag undrar också hur de karaktärer som överlevt kan fortsätta sina liv i stort sett oförändrat trots att de förlorat tiotals kollegor i en tragisk olycka. Ingen verkar sörja. En av karaktärerna stjäler till och med grejer från en avliden kollegas skrivbord på kontoret. Deras beteenden känns helt orimliga men ungefär vad jag förväntade mig.

Om jag drar en annan parallell till en annan film med nummer 5 i ordningen, Fast Five, som jag recenserade nyligen, så var den filmen enligt samma stil och premiss men den tog serien i en ny riktning - mycket framgångsrikt. Final Destination-serien skulle säkert kunna förnyas på något sätt och om det blir en sjätte film så hoppas jag att de tänker till, tar bort 3D:n och revitaliserar alltihopa.

Sammanfattning
Spiken i kistan för Final Destination-serien. Ett gäng tonåringar som går på bio kommer säkert uppskatta den men ni andra gör bäst i att undvika den på bio. Ska ni dra igenom hela serien hemmavid så varför inte. Ett typexempel på hur allt kan gå utför efter en bra förstafilm.

Betyget blir 1 av 5

Titel: Final Destination 5
År: 2011
Regi: Steven Quale
I rollerna: Nicholas D'Agosto, Emma Bell, Miles Fischer, Ellen Wroe, Jacqueline MacInnes Wood, P.J Byrne

Läs fler recensioner av Final Destination 5 i media
Final Destination 5 - Expressen
Final Destination 5 - Göteborgs-Posten
Filmrecension: Final Destination 5 - Blekinge Läns Tidning

Läs fler recensioner av Final Destination 5 på bloggar och filmsajter
Final Destination 5, 3D - Ronny Svensson
Final Destination 5 (2011) - MovieZine
Final Destination 5 - Fiffis Filmtajm

Filmaffischer som ser likadana ut

2011-09-06T07:23:00.000-07:00

Jag tänkte sätta ihop några exempel på filmaffischer som ser likadana ut men så hittade jag ett par Youtube-videos med precis samma tema. Det är totalt 5 delar i den här serien och varje klipp är bara ett par minuter långt. Riktigt underhållande att se hur extremt lika många filmaffischer är. Jag undrar om filmbolagens pr-avdelningar är omedvetna om det här eller om de bara saknar inspiration att göra något nytt och originellt.

Del 2

Del 3

Del 4

Del 5

Recension: Fast & Furious 5 - Rio Heist (2011)

2011-09-03T00:05:00.000-07:00

Så skjut mig! Jag gillar Fast & Furious-filmerna! Kalla det vad ni vill. Jag kallar det "guilty pleasure" i brist på ett lika bra svenskt uttryck. Ja, filmerna är larviga, skådisarna halvdanna och logiken som bortkastad men dom är ta mig tusan underhållande. Har förmodligen sett filmerna alldeles för många gånger för att kunna klassas som en fullt frisk människa men jag tröttnar aldrig på att dunka in någon av filmerna i DVD-spelaren och dra iväg med bilarna i högsta hastighet. Den första filmen är en karbonkopia av Point Break och baserades på en tidningsartikel om illegala gaturace i Los Angeles. Rob Cohen regisserade den (och finns med i en cameo som pizzabud i första racingscenen...) och lyckades få till en riktig blockbuster. Vin Diesel blev superstjärna över en natt och Paul Walker fortsatte att vara Paul Walker.

The Fast and The Furious fick sedan en rad uppföljare; 2 Fast 2 Furious, The Fast and The Furious: Tokyo Drift, Fast and Furious och nu årets Fast & Furious 5: Rio Heist. Att gå igenom alla dessa filmer och vilka karaktärer som hoppar in och ut (och som dör och kommer tillbaka i senare filmer!) skulle jag kunna ägna världens längsta blogginlägg åt men har man sett de tidigare filmerna så är det lite lite roligare att se femman. Att det inte kommer fler filmer i serien är otänkbart. De har spelat in 1,6 miljarder dollar på bio varav Fast & Furious 5 bidragit med mer än en tredjedel av denna enorma summa.

Handling
Att förklara vad filmen handlar om är lite krångligt om man inte har sett de tidigare filmerna, framför allt den fjärde filmen. Hur som helst, Dominic Toretto (Vin Diesel) och Brian O'Conner (Paul Walker) befinner sig med gänget i Rio de Janeiro i Brasilien på flykt undan den amerikanska polisen sedan Toretto fritagits från en fångtransport. De gör sig redo för en sista stöt mot en lokal maffiaboss (naturligtvis spelad av Joaquim de Almeida) för att stjäla ett antal miljoner dollar och sedan gömma sig för gott. Vad de inte vet är att federala agenter ledda av Luke Hobbs (Dwayne Johnson) är dem på spåren i Rio de Janeiro och fast beslutna om att ta fast dem.

Bra
Man får liksom checka ut hjärnan innan man ser Fast Five men om man bortser från klumpig dialog, action som bryter mot naturlagarna och massor med ologiska grejer så är filmen riktigt underhållande. För mig som fan av serien så var det kul att återse gamla karaktärer från tidigare filmer som ansluter i den här filmen och tar med sig sina egenheter. Lucas Black, som hade huvudrollen i trean, lyser dock med sin frånvaro så vi får se om han dyker upp i sexan eller inte. Jag vet att det är inte några stora skådespelarprestationer i den här eller de tidigare filmerna men jag tycker ändå att filmen har sin charm och en hel del roliga repliker.

Inledningsscenen är helt makalös. Torettos gäng åker upp med sandbuggies längs med ett tåg, sågar upp en av vagnarna som innehåller nya racerbilar och forslar över dem till en specialbyggd sandbuggy som sedan släpper av bilarna vid sidan om spåret. Till skillnad från Fast & Furious (4:an) har Justin Lin satsat mer på verkliga effekter än CGI, vilket definitivt var rätt väg att gå. Avslutningen på stölden med två kassaskåp som förstör halva Rio går heller inte av för hackor. Actionscenerna filmen igenom är spektakulära och både spännande och fascinerande trots att naturlagarna bryts gång på gång.

Dwayne Johnson hade tränat upp sig något vansinnigt för den här filmen. Han är ett vandrande muskelberg som svettas floder i filmen och då menar jag floder. Hans medverkan är ett lyft och när han sätts emot Vin Diesel, som bör vara nästan ett huvud kortare, så har vi två actiongiganter på duken, vilket inte är helt fel. Vin Diesel svettas för övrigt ingenting.

Fast Five tar sig också en lite oanad vändning ungefär i mitten av filmen. Detta orsakade jubel i biosalongen när jag såg filmen. Ska inte avslöja vad men det kändes inspirerat. Några förväntade det sig säkert men många hade nog inte en aning. Dessutom bör man sitta kvar efter eftertexterna för en extrascen som gör en uppföljare mer eller mindre oundviklig. Kanske kommer Fast Six utspelas i Europa?...

Jag gillar också att de "rebrandat" serien från att ha handlat om streetracing och snabba bilar till att handla om ett gäng karaktärer som skall göra en kupp, därav taglinen "Rio Heist". Ett smart drag av filmbolaget/manusförfattarna.

Dåligt
Att kritisera skådespeleriet känns som att skjuta i öppet mål. När Toretto och O'Conner plötsligt i filmen ställer sig på balkongen med varsin Corona (Fast & Furious-seriens öl of choice) och börjar prata om sina pappor så småler man trots att det ska vara "emotionellt laddat". En kärlekshistoria mellan en brasiliansk kvinnlig polis och Toretto är också rätt krystad och totalt osannolik men vafan, han måste väl få något också.

Sammanfattning
Jag är partisk eftersom jag gillar serien så självklart kommer jag rekommendera den till alla som vill ha toppklassig underhållning med riktigt spektakulära actionscener. Ett gäng sköna karaktärer som kör fort, stjäl pengar och förstör halva Rio de Janeiro är inte helt fel en lördagkväll. Om det här är en ny serie för dig så checka in de tidigare filmerna i turordning för att bättre hänga med och förstå var alla karaktärer kommer ifrån. Om du vill se skådespeleri av toppklass, hyr Försoning eller valfri Jane Campion-film i stället.

Betyget blir 4 av 5

Titel: Fast & Furious 5
År: 2011
Regi: Justin Lin
I rollerna: Vin Diesel, Paul Walker, Jordana Brewster, Ludacris, Tyrese Gibson, Elsa Pataky, Dwayne Johnson, Sung Kang

Recensioner av Fast & Furious 5 i media

Fast Five - Dagens Nyheter
Fast & Furious 5 - Expressen
Fast & Furious 5 - Göteborgs-Posten
En film för dig som tänder på action och snabba bilar - Gefle Dagblad
Dränkt i testosteron - Helsingborgs Dagblad
Usel dialog skämmer - Arbetarbladet

Recensioner av Fast & Furious 5 på filmbloggar och andra filmsajter

Fast & Furious 5 - Ciné
Fast & Furious 5 (2011) - CineZine
Fast and Furious 5, recension - Onyanserat
Se bil! Hör explosion! - MovieZine
Fast and Furious 5, recensionen - Kulturbloggen
Fast and Furious 5 - Cinema
Recension, Fast & Furious 5 - Laterna Magica

Chaos Cinema - en videoessä av Matthias Stork

2011-08-31T07:26:00.000-07:00

Matthias Stork har gjort en mycket intressant videoessä kallad Chaos Cinema som får en att tänka till om handhållen kamera, snabba klipp, ständiga kameraåkningar och hur betydligt rörigare dagens film är jämfört med film är för ett tiotal år sedan. Jag håller verkligen med om att det har gått till överdrift i dagens, framförallt actioninriktade, filmer men det finns alltid undantag där "kaostekniken" fyller en funktion. I del 2 ger Stork ett ypperligt exempel från The Hurt Locker.

Jag har aldrig haft något emot handhållen kamera eller "shaky cam" som det numera beskrivs. Så fort kameran hålls i händerna så blir det ju per definition inte skakigt. Men det beror på vilken regissör som använder tekniken. När Paul Greengrass gör det i The Bourne Ultimatum så funkar det. När Jonathan Liebesman gör det i Battle Los Angeles funkar det inte. Jag är helt öppen för vilken metod som helst så länge det är motiverat i scenen som sådan och så länge det fyller en funktion för filmens handling.

Se Chaos Cinema. Klippen är totalt runt 15 minuter. Tipstack till Except Fears artikel "Chaos Cinema - Bra eller dåligt".

Del 1

Chaos Cinema Part 1 from Matthias Stork on Vimeo.

Del 2

Chaos Cinema Part 2 from Matthias Stork on Vimeo.

Recension: Cowboys & Aliens (2011)

2011-08-26T06:25:00.000-07:00

Cowboys & Aliens har haft sju personer inblandade i manusförfattandet och det faktumet höjde inte mina förväntningar inför Jon Favreus blandning av två, till synes motsatta genrer, western och science fiction. Förlagan till filmen är en tecknad serie från 2006 skapad av Scott Mitchell Rosenberg Fred van Lente och Andrew Foley. Filmrättigheterna snappades upp relativt snabbt och nu fem år senare så har filmen, med en budget på 163 miljoner dollar, nått biograferna med Daniel Craig och Harrison Ford i huvudrollerna.

Handling
Filmen utspelar sig i Arizona 1873 och börjar bokstavligt talat med att Jake Lonergan (Daniel Craig) vaknar upp mitt ute i vildmarken utan att veta vem han är eller var han är. Runt ena handleden har ett märkligt metallföremål som inte går att ta loss. Ett par brutala huvudjägare dyker upp till häst och beslutar sig för att tillfångata Lonergan och föra med honom till närmaste stad och myndigheterna. Lonergan lyckas dock försvara sig, våldsamt, och snor både vapen, kläder och cowboyhatt från en av huvudjägarna. Han vandrar vidare in i Absolution, en stad som mer eller mindre styrs med järnhand av en lokal boskapspatron Woodrow Dolarhyde (Harrison Ford) vars verksamhet är avgörande för att staden ens ska finnas till. Det ska dock visa sig att invånarna i staden har större, mer utomjordiska problem, än Dolarhyde och hans hantlangare. Lonergan, Dolarhyde och stadens invånare tvingas samarbeta för att möta det utomjordiska hotet och i bräschen går Lonergan, vars metallföremål kring handleden är ett kraftfullt vapen som aktiveras så fort rymdvarelserna närmar sig.

Bra
Ärligt talat vet jag inte om det var en så bra idé att filmatisera det här seriealbumet. Det är svårt att mixa westerngenren med science fiction (Läs Wild Wild West från 1999) och det finns nog en anledning att så få har provat på det. Med det sagt så var det rätt kul att se Daniel Craig som sammanbiten cowboy med en handkanon kring vristen. Men det var inte kul i två timmar.

Jag blev glad över att Clancy Brown var med, om än i en liten biroll. Han är ett relativt okänt namn för de flesta men ni som har sett Nyckeln till Frihet (The Shawshank Redemption) kommer garanterat ihåg den elaka fängelsevakten Mr Hadley. Det är snudd på kriminellt att han inte är med i fler storfilmer men eftersom han ständigt har jobb inom TV så kanske det helt enkelt är svårt att koordinera en filminspelning med hans schema.

Sam Rockwell är med på ett hörn i en liten biroll som hunsad barägare. En fantastisk skådespelare vars talang helt slösades bort i den här filmen.

Dåligt
Harrison Ford har varit ute och gjort mycket press och det märks att han är glad över att ha varit med i filmen. Det är inte alla gånger vi har sett honom i en roll som elak boskapsskötare som både hotar och torterar folk. Jag undrar dock om vi ska ta ner Harrison Ford en nivå och ställa oss frågan om han verkligen är en bra skådespelare längre. Missförstå mig inte, Harrison Ford är en ikon och har mängder av bra filmer bakom sig, men med tanke på hans val av filmer de senaste tio åren så undrar jag 1) om han har väldigt dåligt omdöme om vad som gör en bra film eller 2) om han helt enkelt inte får de bästa manusen längre. Det går nämligen inte att ta honom på allvar i den här filmen. Klumpig dialog framförs på ett klumpigt sätt med vresig röst.

Dolarhydes snorunge till son i filmen spelas av Paul Dano (mest känd som Eli Sunday, predikanten i There Will Be Blood) och han spelar över något totalt i början så att det nästan blir en parodi. Han är ett riktigt svin men manusförfattarna ser ut att ha glömt detta eftersom vi sedan ska bry oss om honom när han kidnappats av rymdvarelser. Vi kunde inte bry oss mindre. Låt han dö!

Manuset ja. Filmens akilleshäl som präglades av en massa olika idéer ihopkastade i en röra av sju manusförfattare. Små biroller med olika sidohistorier som inte leder någon vart, sidohistorier som vi varken har tid eller ork att engagera oss i. Det är alltid ett problem i en film när en karaktär dör och ska säga sina sista ord om vi som biobesökare inte bryr oss.

Cowboys & Aliens, som i USA har en åldersgräns på 13 år, är en rätt våldsam film med mycket blod. Det värsta var en totalt missbedömd scen mellan Harrison Ford och en pojke där Ford berättar en historia om sin egen far och vad han gjorde med honom. Jag ska inte avslöja vad men om historien hade någon slags poäng så var det helt fel sätt att berätta den. (I Sverige är åldersgränsen 15 år.)

Rymdvarelserna hålls inte hemliga särskilt länge utan vi får se dem i full action. Tyvärr så såg de ut som rymdvarelser vanligtvis gör i dagens science fiction-filmer. Inga överraskningar där inte. Deras anatomi bjöd också på en katastrofalt dålig design, rent överlevnadsmässigt...

Slutstriden var dåligt iscensatt och var varken spännande eller originell. Det är egentligen några CGI-monster som springer bland dammiga busksnår och cowboys och indianer som skjuter prick. Hyperavancerade rymdvarelser med rymdskepp och kanoner vs pilbågar och små Coltpuffror. Vem vinner? Vem försvinner?

Sammanfattning
Ett feltänkt projekt redan från start med alldeles för många manuskockar vid spisen. Till det positiva hör en godkänd insats av Daniel Craig, några hyfsade actionscener, en snygg Oliva Wilde och rätt bra musik. Utöver det så fick vi inte mycket mer än en rörig historia, övervåld, en överskattad insats av Harrison Ford, ointressanta sidokaraktärer och en upplösning som man gäspade till. Daniel Craigs handledsvapen var dock riktigt coolt!

Betyget blir 2 av 5.

Titel: Cowboys & Aliens
År: 2011
Regi: Jon Favreu
I rollerna: Daniel Craig, Harrison Ford, Oliva Wilde, Sam Rockwell, Clancy Brown

Läs fler recensioner av Cowboys & Aliens i media

Cowboys & Aliens - Göteborgs-Posten
Cowboys & Aliens - Dagens Nyheter
Cowboys & Aliens - Expressen
Filmrecension, Cowboys & Aliens - Borås Tidning
Hybridfilmen öppnar dörrar - Upsala Nya Tidning

Läs fler recensioner av Cowboys & Aliens på bloggar och filmsajter:

Cowboys & Aliens - Ciné
Cowboys & Aliens, en recension - Kulturbloggen
Opersonlig konceptfilm - MovieZine
Cowboys & Aliens, recension - Onyanserat
Bio: Cowboys & Aliens - Toppraffel!
Cowboys & Aliens - Ronny Svensson
Cowboys & Aliens (2011) - Syndare i filmparadiset
Cowboys and Aliens - Science-Fictionbloggen
Cowboys & Aliens - Cinema

Recension: Apornas planet (R)evolution (2011)

2011-08-25T03:54:00.000-07:00

Apornas Planet är ett franchise som jag faktiskt inte har sett, ja förutom Tim Burtons "reimagining" från 2001, men den räknas nästan inte. Charlton Hestons film från 1968, regisserad av Franklin J Schaffner, är av många sedd som en klassiker i science fiction-genren och det är inget jag betvivlar. Effekterna har garanterat inte åldrats väl men så länge historien är intressant och skådespelarna arbetar med ett bra manus så spelar det ingen roll om apmaskerna ser lite sådär ut.

Sedan Tim Burton besökte Apornas Planet med Mark Wahlberg i huvudrollen så har det varit tyst i tio års tid. Det är inte så att serien har fans bland de stora massorna så det har inte funnits något tryck på filmbolaget att göra fler filmer. Förhandssnacket kring årets reboot, kallad Apornas Planet: (R)evolution, har därför inte varit översvallande positivt. Många har uttryckt skepsis och ifrågasatt om det verkligen finns en tillräckligt stor publik för filmen år 2011. När det framgick att effekterna skulle göras av Weta Workshop och med ingen mindre än Andy Serkis i huvudrollen som chimpansen Caesar, så började opinionen vända och fler och fler började bli nyfikna över resultatet, jag själv inkluderad.

De första recensionerna som droppade in var i de flesta fall väldigt positiva och en enad kritikerkår och bloggosfär har hyllat Andy Serkis och filmens fotorealistiska effekter. Apornas Planet: (R)evolution ser faktiskt ut att kunna bli en av årets stora succéer på bio, något som få har förutspått.

Handling
Den unge forskaren Will Rodman (James Franco) arbetar med att ta fram ett botemedel mot Alzheimers. Han drivs mycket av att det faktum att hans far Charles (John Lithgow), som han delar bostad med, har sjukdomen och blir sämre och sämre. Botemedlet går ut på att ett virus sprutas in i kroppen, vilket ska göra att hjärnan börjar producera nya hjärnceller och därmed bota sjukdomen. Testerna görs på apor men bieffekterna är för negativa för att testerna ska kunna genomföras på människor. En av aporna som genomgått testet går bärsärk inne på företaget och projektet läggs på is. Det visar sig att apan, som är en hona, försökt skydda sitt barn.

Den lilla chimpansen hittas under ett skrivbord och Rodman tar med den hem, fast besluten att fortsätta med sin forskning på hemmaplan. Apan (Andy Serkis) får namnet Caesar och börjar snabbt lära sig mer och mer saker, bland annat teckenspråk. Caesar har ärvt virusets egenskaper från sin mor utan att själv drabbas av bieffekterna och viruset visar sig också göra att personen/testdjuret blir smartare. För att inte avslöja för mycket beskriver jag inte mer av handlingen annat än att Caesar, efter att ha attackerat en av Rodmans grannar, hamnar på en slags djurförvaring/zoo för apor som skall skickas iväg till forskningsföretag som testobjekt. Caesar är fast besluten på att ta sig därifrån...

Bra
Fotorealistiska effekter har verkligen genomgått en revolution de senaste 10 åren och Apornas Planet: (R)evolution höjer ribban ännu ett snäpp, främst då aporna syns i närbild. Det är vansinnigt imponerande och man är med redan från start och tänker inte alls på att det är digitala effekter på duken. Effektmakarna har uttryckligen sagt att det inte hade fungerat utan Andy Serkis. Jag tror dem! I de små featurettes som finns på Youtube ser man hur mycket Serkis går in i rollen och hur det tar fram det bästa ur hans motspelare, precis som i hans övriga filmer. Okej, James Franco kanske inte höjde sin skådespelarnivå jättemycket men ändå. Andy Serkis förtjänar all bra kritik han har fått och det är på tiden att han får en Oscarnominering.

Filmen kommer igång rätt fort och tempot är bra. Regissören Rupert Wyatt, som faktiskt bara gjort en enda långfilm tidigare, The Escapist, hanterar både effektstunga scener och de mer lågmälda scenerna med självförtroende. Just scenerna med Franco och Lithgow fungerar väldigt bra och ger filmen en emotionell kärna och den nödvändiga motivationen för oss biobesökare att bry oss om huvudkaraktärerna.

Förutom chimpansen Caesar så har en orangutang filmens bästa biroll. Scenerna mellan Caesar och orangutangen kommer många att minnas.

Dåligt
Ett problem i filmen är tidsperspektivet. Det var lite svårt att orientera sig som tittare om hur mycket tid som hade passerat mellan olika scener. Man ser att Caesar växer och blir smartare men inte under hur lång tid.

En missbedömning i rollbesättningen var Tom Felton, mer känd som elaka Draco Malfoy i Harry Potter-filmerna. Han kändes riktigt typecastad som en elak djurskötare. Han var rent ut sagt överjävlig. Jag förstod inte riktigt poängen med varför han skulle vara så elak mot aporna. Hade han varit en illa behandlad apa i ett tidigare liv eller vad?

Tempot i filmen är som sagt bra men ibland gick det lite väl fort att ta sig från A till B. I början av filmen framgår det att viruset/vaccinet måste testas obönhörligt. Det får helt enkelt inte finnas tillstymmelse till biverkningar innan testerna görs på människor. Lite senare i filmen så slängs dessa betänkligheter vind för våg och tester skall genomföras direkt efter att Rodman berättat om sin pappas snabba förbättring.

Det fanns en del logiska luckor i filmen, framförallt kring själva antalet apor som gör revolution. När revolutionen börjar, vilket alla sett i trailern, så är det betydligt många fler apor än vad vi har sett tidigare i filmen. Jag skulle uppskatta antalet apor till runt 40 stycken men när revolutionen väl börjar var det tre eller fyra gånger så många. Någon som kan ge en förklaring till detta? Skriv gärna en kommentar.

Filmen hintar också om virusets biverkningar på människor och hur det sprids, vilket har en avgörande betydelse för hela planeten, men regissören har valt att inte fokusera på det i tillräckligt stor grad som borde vara befogat med tanke på konsekvenserna. Med tanke på hur filmen slutar så förstår jag om denna del av handlingen lämnats åt en eventuell uppföljare.

Sammanfattning
Jag blev positivt överraskad av Apornas Planet: (R)evolution och ser fram emot fler filmer i serien. Lite logiska luckor här och var, en felcastad och överspelande Tom Felton och snurrigt tidsperspektiv till trots. Effekterna, Andy Serkis och en rafflande slutstrid mellan apor och människor på Golden Gate-bron gör det här till en av sommarens mest underhållande filmer.

Betyget blir en svag 4:a av 5.

Titel: Rise of the Planet of the Apes
År: 2011
Regi: Rupert Wyatt
I rollerna: James Franco, Andy Serkis, Freida Pinto, Brian Cox, John Lithgow, Tom Felton, David Oyelowo

Läs fler recensioner av Apornas Planet: (R)evolution

Apornas planet: (R)evolution - Kommunalarbetaren
Apornas planet: (R)evolution - Filmforum
Recension av Apornas planet: (R)evolution som har premiär den 17:e augusti - Kulturbloggen
Lättsmält men knappast revolutionerande - MovieZine
Apornas planet: (R)evolution - Ciné
Apornas planet: (R)evolution - Ronny Svensson
Sagolika effekter men tunn historia - Upsala Nya Tidning
Apornas planet: Revolution - Expressen
Apornas planet: (R)evolution - Barometern
Apornas planet: (R)evolution - Recension - Onyanserat
Apornas planet: (R)evolution vill vara lite av en actionfilm - Arbetarbladet
Planet of the Apes (2011) - Hitta filmen
Apornas planet: (R)evolution - Dagens Nyheter
Apornas planet: (R)evolution - Cinema
Apornas planet: (R)evolution - Cinezine
Apornas planet: (R)evolution - Göteborgs-Posten
Ilskna chimpanser löper amok i San Francisco - Gefle Dagblad
Bio: Apornas planet: (R)evolution - Toppraffel!

Recension: Super 8 (2011)

2011-08-22T00:39:00.000-07:00

En Goonies för 2000-talet har varit den rådande beskrivningen för JJ Abrams senaste film Super 8 och visst ligger det mycket i liknelsen med Richard Donners kultförklarade film från 1985. Steven Spielberg stod för storyn till Goonies och var också exekutiv producent. För Super 8 klev han upp ett snäpp och producerade med sitt bolag Amblin Entertainment. Att JJ Abrams skulle samarbeta med Spielberg hade jag räknat med till 100 procent. JJ påminner väldigt mycket om en ung Steven Spielberg, både som filmskapare och visionär men också till utseendet. Ja till och med deras röster är slående lika varandra!

Marknadsföringen av Super 8 har varit riktigt lyckad och påminde till viss del om kampanjen för JJ Abrams-producerade Cloverfield från 2008. Små snuttar ur filmen har läckts och även klipp, filmad i Super 8-format, från 1940-talet har släppts till filmbloggar och filmrelaterade sajter, vilket spätt på intresset och förhandssnacket inför premiären. Jag är ett stort fan av JJ Abrams och självklart av Steven Spielberg så jag gick med höga förväntningar till biografen för att uppleva lite 80-talsnostalgi.

Handling
Filmen utspelas sommaren 1979 i en liten stad i Ohio där en grupp barn/ungdomar spelar in en egen zombiefilm med en super 8-kamera. Killen som skrivit manus och regisserar heter Charles och han har snabbt ändrat i manuset och lagt till en kvinnlig karaktär. Hon som ska spela rollen heter Alice och är till råga på allt skolans populäraste tjej och hon kan dessutom köra bil. En scen ska utspelas vid en tågstation på kvällen så hon "lånar" sin pappas bil för att hämta upp killarna och åka iväg och filma scenen. Väl framme börjar de repetera scenen och sätta upp kameran och ljussätta. När ett tåg är på väg att passera förbi skyndar de sig att filma scenen för att få med tåget i bakgrunden. En av killarna ser att en vit pick-up kör med full fart mot spåret och frontalkrockar med tåget, vilket orsakar en våldsam urspårning. Barnen klarar sig med mindre blessyrer och tar sig fram till vraket av pick-upen, som körts av en av deras lärare på skolan, Dr Woodward. Han är fortfarande vid liv och säger åt dem att aldrig någonsin berätta vad de sett. Barnen får med sig en karta som faller ur Woodwards hand och de lyckas kasta sig in i Alice bil och åka därifrån. En av killarna hittar också en märklig liten kub bland vrakresterna som han lägger i fickan. Kort efter att barnen åkt därifrån anländer en stor militärstyrka.

Bra
Rollbesättningen av Super 8 är riktigt lyckad och JJ har, precis som Steven Spielberg, en bra känsla för hur man regisserar barn i en film, både barn som saknar skådespelarerfarenhet och de som gjort någon enstaka roll i en film eller på teater. Storfilmer med barn i huvudrollen kan stå och falla med rollbesättningen (ja förutom Harry Potter-serien) och att dessutom anlita helt okända och oprövade talanger är ett risktagande. Barnen i Super 8 övertygar och personkemin mellan dem är både äkta och underhållande. En stor skillnad jämfört med Goonies, även om den liknelsen börjar bli tjatig, är att det skriks betydligt mindre i Super 8. Ni som inte har sett Goonies på ett tag kommer nog inte ihåg hur otroligt mycket skrik det är i den filmen.

JJ Abrams är otroligt duktig på att säga väldigt mycket med sitt bildspråk. Han behöver sällan hamra in det vi ska känna med en scen utan låter en kort scen eller bildinramning göra jobbet. Första scenen i filmen är ett perfekt exempel på detta och borde användas på filmskolor som inspiration. Med hjälp av en långsam kameraåkning inne på ett stålverk lägger han grunden för filmens huvudperson och temat för filmen, som handlar mer om mänskliga relationer och öden än tågkraschen och vad det var som dolde sig i en utav vagnarna. Kameran åker in mot en skylt där det står antalet dagar utan en allvarlig olycka på stålverket. En man klättrar upp på en stege och plockar ner siffrorna som hänger där och hänger upp siffran 1. Devisen "less is more" kunde inte bli tydligare.

Filmens upplägg med en tågkrasch, militär, förrymd varelse och mysterium påminde mycket om E.T men kändes ändå originell och spännande på en gång. Och just idén att någonting oavsiktligt har fastnat på film eller i bild är alltid fascinerande. Jag älskar filmer där karaktärer börjar detaljstudera en filmsekvens eller bild och upptäcker något mystiskt och oförklarligt. Tyvärr utnyttjas inte detta berättarknep tillräckligt i filmen, vilket är lite märkligt eftersom filmens titel mer än något annat anspelar på just mysteriet med super 8-filmen.

JJ Abrams visade med den underskattade Mission Impossible III att han kan hantera actionscener med bravur och Super 8 innehåller sin beskärda del av, i vissa fall ganska våldsam, action i samma stil som filmen Cloverfield.

Dåligt
Super 8 har fått väldigt bra kritik i svensk och internationell media men jag kan tycka att vissa kritiker varit litet för givmilda med lovorden. Super 8 har ett tematiskt problem och utan att avslöja för mycket så handlar det om vad filmen egentligen vill handla om. Är det en klassisk "coming of age"-film där en grupp barn/ungdomar är med om ett äventyr (exempelvis Stand by me) eller handlar det endast om en förrymd varelse (exempelvis Cloverfield) eller är det en kombination?

Skulle jag beskriva Super 8 skulle jag säga filmen E.T men i en version där Elliot och hans syskon aldrig träffar E.T, vilket i sig inte behöver vara något dåligt. Men om vi har en film med två berättelser som löper mer parallellt än tillsammans med varandra så blir i varje fall jag mindre engagerad i både karaktärerna, handlingen och filmen som helhet.

Sammanfattning
Super 8 är en bra film med riktigt bra skådespelarinsatser, effekter, spännande scener och tidstypiska detaljer som tar en tillbaka till det sena 1970-talet. En riktig familjefilm på alla sätt och vis. Tyvärr misslyckas den litet med samspelet mellan de två huvudhistorierna i filmen, vilket gör att man som tittare inte blir lika engagerad i karaktärerna, något som tar bort en del från upplevelsen. Men vi har dock några framtida skådespelartalanger att hålla ögonen öppna för, särskilt Elle Fanning.

Betyget blir 3 av 5

Titel: Super 8
År: 2011
Regi: JJ Abrams
I rollerna: Joel Courtney, Kyle Chandler, Elle Fanning, Riley Griffiths, Ryan Lee, Gabriel Basso, Zach Mills

Läs vad andra tyckte om Super-8
Super 8 - Ciné.se
Super 8 - Cinema
Super 8 (2011) - Cinezine
Nostalgisk Sci-fi - Corren
Super-8 - Dagens Nyheter
Super 8 - Expressen
Spielberg goes retro - Gefle Dagblad
Vilken besvikelse - My Advertising Space
Super 8 - Göteborgs-Posten
Super 8 - Fiffis Filmtajm
Allt finns i Super 8 - Helsingborgs Dagblad
Recension av sommarens stora spänningsfilm, Super 8 - Kulturbloggen
Super 8 - SVT Kulturnyheterna
Super 8 - Spänning på topp - Metro
Spielberg lämnar över facklan - MovieZine
Super 8 - Meny
Super 8 - Nöjesguiden
Super 8 Recension - Onyanserat
Ingenting hänger ihop - Svenska Dagbladet
Fräsch Spielbergsoppa - Sydsvenskan
Smakar mer Spielberg än Abrams - Upsala Nya Tidning
Super 8 (2011) - Syndare i Filmparadiset

Recension: Pirates of the Caribbean - On Stranger Tides (2011)

2011-08-19T00:05:00.000-07:00

Pirates of the Caribbean-filmerna är ohyggligt populära men för inte så länge sedan var piratgenren helt död. Finske regissören Renny Harlin gjorde 1995 filmen Cutthroat Island med Geena Davis och Matthew Modine i huvudrollerna och resultatet blev ett rejält magplask. Filmen hamnade till och med i Guiness rekordbok som en av de mest förlustbringande filmprojekten någonsin. Carolco Pictures gick i konkurs och Geena Davis karriär har gått på sparlåga sedan dess.

Förväntningarna på Pirates of the Caribbean - Svarta pärlans förbannelse (2003) var därför inte särskilt höga inför premiären. Filmen blev dock en oerhörd succé världen över och Johnny Depp gjorde över en natt karaktären Jack Sparrow till en ikon inom populärkulturen. Som grädde på moset blev han Oscarnominerad det året. Den första filmen har verkligen behållit sin charm och är utan tvekan folks favorit fortfarande i serien. Uppföljaren Pirates of the Caribbean: Död mans kista drog in ännu mera pengar men fick sämre recensioner än sin föregångare. Den tredje filmen, Pirates of the Caribbean: Vid världs ände, blev också en gigantisk hit på bio men sågades jämns med fotknölarna av enad kritikerkår och de biobesökare som inte somnade av tristess i biosalongerna.

Så utgångsläget för en fjärde film i serien såg bra ut rent ekonomiskt men skulle folk gå och se en fjärde film, och dessutom hosta upp mer pengar för 3D-versionen? Svaret blev ett rungande ja och filmen är nu den åttonde största filmen i historien (inflation ej medräknad).

Handling
Jack Sparrow är i London för att frita sin tidigare styrman Gibbs men misslyckas och tillfångatas. Han förs samman med Kung George II som vill att Sparrow ska vara guide under en expedition för att hitta ungdomens källa innan spanjorerna gör det. Ledaren för expedition är Barbossa som just nu jobbar för det brittiska kungahuset. Det är dock fler en engelsmännen och spanjorerna som är ute efter ungdomens källa. En kvinna, som utger sig för att vara Jack Sparrow, är också i London där hon rekryterar matroser till sin expedition. Hon är dotter till sjörövaren Blackbeard och hade tidigare en romans med Jack Sparrow. Hon och Blackbeard lyckas tvinga Sparrow att leda dem till ungdomens källa. Det blir nu en kamp om klockan för att komma dit först.

Bra
Det finns ärligt talat inte så mycket bra att säga om den här filmen annat än att Hans Zimmers musik är fantastisk. Det bästa var när eftertexterna började rulla och vi biobesökare äntligen fick lämna biografen.

Dåligt
Regissören Rob Marshall och filmens producenter gjorde ett stort misstag när de valde att filma med 3D-kameror. Ett notoriskt problem med 3D-projicering är att bilden blir mörkare. Dock handlar det mer om att biografägarna vill spara pengar på lampor än något annat. 3D-projicering sliter på lamporna betydligt mer än vanlig film. Men hur som helst, bilden blir mörkare, och eftersom mer än halva filmen utspelar sig nattetid så blev filmen stundtals kolsvart. Jag tog faktiskt av mig 3D-glasögonen under många sekvenser för att ens se vad som försiggick. I de "ljusa" scenerna så bidrog inte 3D-effekten någonting för filmupplevelsen.

Den andra och tredje filmens enormt komplicerade historier har tyvärr anammats även i denna film. Okej, alla ska finna ungdomens källa men det framgår aldrig riktigt varför detta är så viktigt för alla inblandade. Det är massor av karaktärer hit och dit och ett tag känns det som om Jack Sparrow bara är en bifigur när allt kommer omkring.

Karaktären Blackbeard besitter övernaturliga krafter och ett eldsprutande fartyg (?) men detta utvecklas aldrig i filmen, vilket var märkligt eftersom han skulle bli betydligt mer mäktig och skräckinjagande än han var i filmen. Nu blev han bara en solbränd bitter och sur gammal gubbe som viftade med sitt svärd.

Johnny Depps fjärde prestation som Jack Sparrow var också rätt tråkig. Han kör samma gamla trick, samma mimik och sluddriga Keith Richards-babbel. Det var kul i första filmen och i andra filmen men det hade varit intressant om han kunde utveckla karaktären i stället för att göra en pastisch på sig själv. Nu är han mer eller mindre än clown som trippar runt och tramsar i stället för att vara filmens stora hjälte.

Nu får jag väl skit från en del men jag förstår inte riktigt Penelopé Cruz storhet som skådespelerska. Köpte inte henne alls i den här filmen och har sällan gjort det i andra filmer heller. Jag gissar att hon är betydligt bättre i filmer av Almodovar där hon kan använda sin spanska. Det sprakade heller inte mellan henne och Johnny Depp - trots att de skulle ha haft en romans tillsammans tidigare.

Två karaktärer, som lyfts fram på affischerna, är missionären Philip och sjöjungfrun Syrena. I förhandsryktena så var alla säkra på att dessa var det nya Orlando Bloom-Keira Knightley-paret men ack så fel de hade. De är knappt med i filmen och ingen kunde bry sig mindre om deras "romans". Karaktärerna skulle kunna ha gjorts intressanta men manusförfattarna snöade in på "göra allt komplicerat"-spåret redan med andra filmen i stället för att hålla allting basic.

Ett annat problem med filmen, vilket gjorde att det blev en sådan tråkig upplevelse, var strukturen. Scenerna bara radas på varandra utan finess. Dialogscen-actionscen-dialogscen-actionscen och så vidare. Rob Marshall är inte känd som en actionregissör, vilket i sig inte är något enkelt, och det märktes i filmen. Tempot blev ojämnt och i slutändan orkade man inte bry sig om varför folk slogs och skrek och hoppade från båtar och sköt med kanoner.

Sammanfattning
Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides var en bedrövlig filmupplevelse som jag allra helst vill glömma. Ett oinspirerat projekt redan från start med trötta karaktärer och en överdrivet komplicerad historia med onödiga förvecklingar. Beslutet att filma i 3D när filmen utspelar sig till största delen nattetid var ett kardinalfel och valet av regissör borde ha gått till någon som är bättre på action och som har en bättre känsla för tempo. Om det, gud förbjude, blir en femte film så önskar jag att manusförfattarna går tillbaka till första filmen och försöker fatta varför just den funkade så bra.

Betyget blir 1 av 5

Titel: Pirates of the Caribbean - On Stranger Tides
År: 2011
Regi: Rob Marshall
I rollerna: Johnny Depp, Penélope Cruz, Geoffrey Rush, Ian McShane, Kevin McNally, Sam Claflin, Astrid Berges-Frisbey, Stephen Graham, Keith Richards, Richard Griffiths

Läs fler recensioner av Pirates of the Caribbean - On Stranger Tides

Cruz får fart på piraterna - Aftonbladet
Ett sjunkande sjörövarskepp - Arbetarbladet
Pirates of the Caribbean - I främmande farvatten - Ciné.se
Pirates of the Caribbean - I främmande farvatten - Cinema
Pirates of the Caribbean 4 (2011) - Cinezine.se
Pirates of the Caribbean 4 - I främmande farvatten - Dagens Nyheter
Pirates of the Caribbean - I främmande farvatten - Expressen
Filmrecension: Pirates of the Caribbean - I främmande farvatten - Being Blogged
Pirates of the Caribbean - On Stranger Tides - Filmkritikerna
Pirates of the Caribbean - I främmande farvatten - Filmforum
Jack is back och glänser ännu mera - Gefle Dagblad
Pirates of the Caribbean - I främmande farvatten - Göteborgs-Posten
Recension av Pirates of the Caribbean 4 - Kulturbloggen
Pirates of the Caribbean - I främmande farvatten - SVT Kulturnyheterna
Nya Pirates, en orafflande matiné - Metro
Samma gamla piratvisa - MovieZine
Pirates of the Caribbean - I främmande farvatten - Meny
Pirates of the Caribbean - I främmande vatten - Onyanserat
Pirates of the Caribbean - I främmande farvatten - Russin.nu
Piratfilm utan vare sig intrig eller finess - Svenska Dagbladet
Underhållande i välkända vatten - Upsala Nya Tidning
Återvinning i Pirates of the Caribbean - Pontus Löfs bioblogg

Recension: Transformers - Dark of the Moon (2011)

2011-08-18T01:15:00.000-07:00

Hasbros leksaksfranchise Transformers togs till vita duken av Michael Bay 2007 och med biointäkter på 700 miljoner dollar var succén ett faktum. Recensionerna varierade men var överlag relativt positiva med tanke på att Mr Bayhem regisserat den. Jag gillar själv den första filmen och tycker den har sin charm trots flera brister. Effekterna var banbrytande men fick snöpligt nog ingen Oscar.

Den andra filmen, Transformers: Revenge of the Fallen kom bara två år senare och slaktades av kritikerna. Rent pengamässigt var filmen en megahit med över 800 miljoner inspelade dollar bara på bio men ytterst få pratar med glädje om denna filmupplevelse. Jag själv fick nästan tinnitus efter premiärvisningen. Att hitta brister i Revenge of the Fallen är som att skjuta i öppet mål och till och med Regissören erkänner: "Transformers" var skräp. Mycket skuld har lagts på strejken bland manusförfattarna, vilket gjorde att inspelningen inte hade ett färdigt och genomarbetat manus vid produktionsstarten, men det var nog en hel del annat fel i den filmen.

I år var det dags för den tredje filmen i serien och förmodligen Michael Bays sista Transformersfilm. Den här gången har han hoppat på 3D-tekniken fullt ut och har vägletts av James Cameron och hans team bakom Avatar. För två veckor sedan passerade Transformers: Dark of the Moon 1 miljard dollar i biointäkter och gör den till femte mest inkomstbringande filmen genom tiderna (inflation ej inräknad).

Handling
I början på 1960-talet kraschar ett rymdskepp från Cybertron kallat The Ark på månen. Ombord finns en uppfinning som kan möjliggöra fred mellan Autobots och Decepticons. Kraschen upptäcks av NASA och dåvarande presidenten startar rymdprogrammet för att utforska skeppet. Filmen hoppar sedan till nutid där Autobots ledda av Optimus Prime hjälper den amerikanska militären med konflikter runt om i världen. På ett uppdrag i Chernobyl i Ukraina hittar man en bränslecell från det kraschade skeppet på månen. Autobots får då reda på att NASA känt till skeppet i nästan 40 år utan att berätta det för någon. De åker till månen, hittar skeppet och tar även med sig Sentinel Prime, Autobotsens tidigare ledare, som legat inaktiv sedan kraschen samt hans uppfinning "Pelarna", som gör att man kan transportera materia mellan olika världar. Sam Witwicky (Shia LeBouf) går på intervjuer och surar över att hans översnygga flickvän Carly Spencer (Rosie Huntington-Whiteley) drar blickarna till sig från sin chef Dylan Gould (Patrick Dempsey). Sedan drar filmen igång med dunder och brak.

Bra
Michael Bay är utan tvekan en auteur när det kommer till spektakulära actionscener och Transformers: Dark of the Moon är inget undantag. Det är oerhört imponerande från början till slut och några sekvenser är revolutionerande både som scener i sig men också som scener filmade i 3D. Avatar lade grunden för 3D-filmen och satte ribban högt. Sedan dess har Hollywood överöst oss med 3D-filmer men hitintills så är det bara Michael Bay som hållit en sådan här bra kvalitet efter James Cameron. De digitala effekterna är oerhört imponerande precis som i de två tidigare filmerna så vi får väl se om det blir en Oscar tredje gången gillt eller inte. Jag såg filmen i IMAX 3D och efter det är det svårt att gå tillbaka till vanlig 35 millimetersfilm för att se 3D igen. Kvaliteten är ofattbar och framförallt skärpan och ljuset i bilden är betydligt mycket bättre än det traditionella filmformatet.

Så rent tekniskt är filmen ett mästerverk men effekter och 3D räcker inte för att göra en bra film, inte på långa vägar. Men det beror ju på vad man förväntar sig av en Michael Bay-film. Jag hade själv en förhoppning om att tredje filmen skulle ha undvikit alla felsteg i andra filmen och kanske till och med förbättrat det som fungerade i första filmen. Min förhoppning baserades på det faktum att Bay själv varit öppen med att han inte var nöjd med tvåan. Tyvärr så infriades inte mina förhoppningar.

Idén med att rymdprogrammet på 1960-talet och månlandningen var en ursäkt för att besöka ett kraschat rymdskepp var riktigt bra men kunde ha utvecklats och varit mer konsekvent.

Dåligt
Tredje filmen upprepade tyvärr mycket av det som gjorde att tvåan var ett så monumentalt fiasko. Ljudmattan av explosioner, skrik och oljud som gjorde tinnitusen en björntjänst är tillbaka i stil. Allt är mycket spektakulärt men så otroligt rörigt. Som åskådare var det mycket svårt att se skillnad på Autobots och Decepticons under striderna och man förstod inte riktigt vad de slogs om överhuvudtaget.

Frances McDormand och John Malkovich finns med på ett hörn utan att fylla någon funktion alls. De behöver väl betala hyran som alla andra. Någon annan anledning till att de skulle vilja vara med i en Transformersfilm kan jag inte se.

Ett stort problem var tonen i filmen. I början kändes det som Michael Bay ville göra The Hangover 3. Till och med Ken Jeong hade en liten roll i början i scener som var totalt missbedömda. Detta var ett återkommande problem i filmen. Ena stunden dör människor och andra stunden så var det slapstick.

Produktplaceringarna var minst sagt oinspirerade. I en scen pratar Sam med sin flickvän och noterar att hon körde bil hem från jobbet. Eftersom hon inte äger en bil undrar han hur detta gick till. Jo, hon hade fått en ny Mercedes Modell blablabla i present av sin chef. Sam går då in på Mercedes hemsida på sin dator och kollar in modellen och vad den kostar. Oj, den var ju jättedyr. Japp, Mercedes är ett premiummärke. Detta hade ingenting med historien att göra utan var bara en ursäkt för att göra Mercedes PR-avdelning glada. Undrar hur mycket de hade betalat för att få en egen scen i filmen?

Den amerikanska militären. Jag vet att Michael Bay är tjenis med flottan och armén men nu får det vara nog med skrikande soldater. De borde ju inte ha en rimlig chans med tanke på Decepticons totalt överlägsna teknologi men ändå springer de runt med sina gevär och håller ställningarna.

Och slutligen, handlingen. Det är detta som är det tråkiga när det kommer till Hollywood ibland. Historien får stå tillbaka för spektakulär action och grymma specialeffekter men varför kan man inte kombinera de båda och bygga en spännande historia kring det hela med karaktärer som man verkligen bryr sig om? Pengarna finns där. Budgeten för Transformers: Dark of the Moon var 195 miljoner dollar.

Sammanfattning
En underhållande film med häftiga robotar - om man är 10 år gammal. För oss andra, ett öronbedövande jytter av explosioner och skrik med ofattbart många missbedömda scener och dålig humor. När jag tänker tillbaka på de tre Transformersfilmerna så kommer jag inte ihåg ett dugg av vad de handlade om. Det enda jag minns är att effekterna var bra. Om några år har jag nog glömt bort filmerna helt. Jag hoppas Michael Bay satsar på något nytt, återuppfinner sig själv och satsar på att göra en film med ett betydligt bättre manus än vad han brukar filma.

Betyget blir 1 av 5.

Titel: Transformers - Dark of the Moon
År: 2011
Regi: Michael Bay
I rollerna: Shia LeBouf, Josh Duhamel, John Turturro, Tyrese Gibson, Rosie Huntington-Whiteley, Patrick Dempsey, Frances McDormand, John Malkovich, Alan Tyduk, Ken Jeong

Läs vad andra tyckte om filmen:
Transformers: Dark of the Moon Recension - Onyanserat
Recension av Transformers: Dark of the Moon - Kulturbloggen
En film för fansen - Moviezine
Transformers 3 - Bio - Mr Film
Recension, Transformers: Dark of the Moon 3D, film - Walentines värld
Recension av Transformers 3: Dark of the Moon - Blockbustered
Filmrecension: Transformers - Dark of the Moon - Movie Blog 4 You
Transformers: Dark of the Moon - Voldo's filmblogg
Transformers 3 (3D) - Dagens Nyheter
Transformers 3 - Expressen
Transformers 3 - Göteborgs-Posten
Den känns i kroppen - Arbetarbladet
Transformers 3 - Cinema

Recension: The Beaver (2011)

2011-08-17T21:36:00.000-07:00

Manuset till The Beaver skrevs av Kyle Killen och började spridas bland Hollywoodstjärnorna för ett par år sedan. Ett tag var Steve Carrell knuten till projektet men hoppade sedan av. Sedan såg det ut som om Jim Carrey skulle ta vid och filmen regisseras av Jay Roach, som legat bakom flera av Jim Carreys största filmer. Utåt sett verkade det som om The Beaver skulle vara en hyperkomisk film med tanke på Carrey's och Carrels inblandning men sedan även Carrey hoppat av så stod manuset utan regissör och utan en manlig stjärna att axla rollen som Walter Black, en framgångsrik vd för ett leksaksföretag, som drabbats av en depression som av någon märklig anledning ser ut att kunna botas av en bäverdocka.

In på arenan kliver Jodie Foster som vill regissera filmen och hon har endast en skådespelare i åtanke för rollen som Walter Black. Ingen annan än Mel Gibson, som hon spelade mot i filmen Maverick från 1994. Gibson, som inte gjort någon större filmroll sedan 2002, skriver på och filmen går in i produktion i under 2009. Under redigeringsarbetet av filmen hamnar Mel Gibson i blåsväder efter att telefonsamtal mellan honom och hans dåvarande flickvän Oksana Grigorieva läckt ut på internet. Under telefonsamtalet hotar han att misshandla henne med ett baseballträ. Han hamnar sedan i rätten där han går med på en förlikning med Grigorieva och han måste därefter göra samhällstjänst och delta i ett behandlingsprogram.

Inte direkt ett drömläge för att lansera en film med Mel Gibson, vilket delvis kan förklara varför den floppade.

Handling
Walter Black är en framgångsrik vd för ett leksaksföretag som lever tillsammans med sin fru (Jodie Foster) och två söner (Anthony Yelchin och Riley Thomas Stewart). Han är dock djupt deprimerad och hans förhållande knakar rejält i fogarna och likaså hans relation till sina barn, framförallt den äldre tonårssonen. Under ett uppbrott med sin fru ger han sig iväg till närmaste affär och handlar sprit. Precis innan han ska lasta in spritflaskorna i bilen får han ett infall av ånger och tar lådan med flaskor till en sopcontainer på parkeringen. Han öppnar luckan och ser en leksaksdocka i form av en bäver titta upp mot honom. Han tar med sig dockan - och spriten, och beger sig till motellet. Han går ner sig rejält och försöker begå självmord men misslyckas. Dagen efter börjar hans hand, som håller bäverdockan, prata med honom med en engelsk Cockneydialekt. Walter Black börjar inse att han kommunicera via bäverdockan och hans tidigare deprimerade jag ser ut att temporärt försvinna då han har dockan på sig och låter den sköta pratandet.

Bra
Om jag bortser från Mel Gibsons privata förehavanden, som under åren varit väldigt trist att läsa om, så råder det inget tvivel om att han är en mycket bra skådespelare och filmskapare. The Beaver är inget undantag och hans rollprestation är det som håller upp det lilla som är bra med filmen. Det märks att han har haft några tunga år bakom sig. Rollen som en framgångsrik man som gått in i en djup depression är något som han kan relatera till på ett plan som andra skådespelare kanske inte hade förmått. I efterhand har jag mycket svårt att se samma slags film med Jim Carrey i huvudrollen. Gibson känns trovärdig rakt igenom men tyvärr är materialet alldeles för spretigt, vilket tar mig till det dåliga med filmen.

Jodie Foster står för en kompetent regi och gör också en stabil insats i filmen.

Dåligt
Walter Black är huvudpersonen men tyvärr så tillåts en sidohistoria om hans tonårsson ta på tok för stor del av filmen i anspråk. Sonen har brutit med pappan och ägnar kvällarna åt att sätta upp post-it-lappar i sitt rum med egenskaper som hans far har, egenskaper som han själv till varje pris inte får "drabbas" av. På skolan är han killen som tar betalt från andra elever för att skriva deras uppsatser eftersom han är så bra på att sätta sig in i någon annans huvud och låtsas vara den personen, i varje fall i skrift. Han blir kontaktad av den populäraste tjejen på skolan (Jennifer Lawrence) som vill ha hjälp att skriva hennes tal vid skolavslutningen.

Den här sidohistorien kändes väldigt konstlad och tog fokus från filmens huvudperson, vilket också är filmens största problem. När Walter Black kommer tillbaka med bäverdockan i högsta hugg så var det lite svårt att köpa att hans fru, yngre son och kollegorna på arbetet (där han återgår som vd för företaget) så snabbt accepterar den rätt sjuka situationen med en pratande docka utan att blinka. Filmen är dessutom rätt kort så det hoppas fram och tillbaka mellan olika historier och olika karaktärer utan något fokus på vad filmen egentligen ska handla om. Ett tag så kändes The Beaver som American Beauty Light med scener som kändes mer kopierade än inspirerade från Sam Mendes mästerverk.

Själva upplösningen av filmen drogs ihop på bara några minuter så det kändes som om luften gick ur manuset. En film som handlar om en människas svåra depression borde ha haft mage att diskutera detta och varför slutet blev som det blev. Fick en sorglig känsla av att manusförfattaren bara kommit på grundidén om en man som pratar via en bäverdocka men som sedan misslyckats med att komma på en trovärdig och fokuserad historia kring sin idé.

Sammanfattning
The Beaver bjuder på en stark skådespelarinsats av Mel Gibson men filmen plågas av en ointressant sidohistoria och ofokuserad handling. En film behöver inte besvara alla livets frågor men biobesökarna hade nog velat få fler svar kring Walter Blacks depression. Nu kastades vi bara in i en historia med huvudet först utan att ha något att landa på.

Betyg: 2 av 5

Titel: The Beaver
År: 2011
Regi: Jodie Foster
I rollerna: Mel Gibson, Jodie Foster, Anton Yelchin, Riley Thomas Stewart, Cherry Jones, Jennifer Lawrence

Läs fler recensioner:

Bäver som roar och berör - Moviezine.se
Recension: The Beaver - Viktor Jerner

Recension: Captain America - The First Avenger (2011)

2011-08-17T00:16:00.000-07:00

Captain America är den sista superhjältefilmen inför 2012 års The Avengers, regisserad av Joss Whedon. Marvel har långsamt byggt upp förväntningarna för den största superhjältefilmen genom tiderna med filmerna Iron Man 1&2, The Incredible Hulk och Thor. Nick Fury, som leder organisationen S.H.I.E.L.D rekryterar superhjältarna för att skydda jorden mot en utomstående fiende, vars identitet ännu är okänd. Ryktet runt lägerelden är dock att Thors bror Loke är inblandad på något sätt.

Huvudrollen som den amerikanske soldaten Steve Rogers gick till Chris Evans, som faktiskt har ett förflutet i superhjältegenren från filmerna The Fantastic Four (2005) och The Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer (2007) där han spelade Human Torch eller Facklan som han heter på svenska. Spekulationerna var många inför rollbesättningen av Captain America och inga mindre än Will Smith, Chris Pine, Sam Worthington, Alexander Skarsgård, Channing Tatum och Ryan Phillipe har figurerat bland ryktena.

Handling
Filmen inleds 1942, mitt under Andra världskriget, och en ung man vid namn Steve Rogers, försöker gång på gång att mönstra in i den amerikanska militären. Rogers är en kort kille och väldigt tunn och har dessutom astma och flera andra hälsoproblem, vilket gör att läkarna inte godkänner honom. En forskare som håller på med ett speciellt projekt inom det militära, Dr Erskine (spelad av Stanley Tucci), upptäcker Rogers vid en rekryteringsmässa och ger Rogers möjligheten att delta. Rogers lyckas, trots sina fysik, att övertyga militären om hans duglighet och går med på att utsätta sig för ett experiment där han injiceras med ett ämne som gör att hans kropp förbättrar allt som är dåligt till bra. Dr Erskine jobbade tidigare i Tyskland där han testade "vaccinet" på nazisten Johann Schmidt (spelad av Hugo Weaving) men med motsatt effekt. Schmidts dåliga egenskaper blev sämre och han har nu skapat sig en egen armé via den hemliga forskningsorganisationen HYDRA där han använder övernaturliga krafter att skapa vapen som är vida överlägsna de som används i kriget. En av Schmidts hemliga agenter lönnmördar Dr Erskine, vilket föranleder en historia där Steve Rogers, i sin nya roll som Captain America, går i spetsen för att hämnas och slå ut HYDRA.

Bra
Jag gissar att titeln på filmen skulle bli ett huvudbry för filmbolaget med tanke på USA:s ställning i världen, populärt på vissa håll och mindre populärt på andra håll. Att sälja in en Captain America-film, där huvudpersonen nästan bokstavligt talat har den amerikanska flaggan på en sköld, måste ha varit svårt. Därför är jag så lättad över resultatet som Joe Johnston ytterst är ansvarig för. Han har lyckats föra samman superhjältegenren med en riktigt nostalgisk 40-talskänsla. Det är inte en massa flaggviftande och patriotism där presidenten gör salut med en allvarlig min. Detaljerna från tidsperioden är med, från kläder till bilar men framförallt känslan av ett land där människor gick med i ett krig av en mer "ädel" anledning. Nu när övriga filmer i Avengers-serien utspelats i nutid så kändes det uppfriskande att föras tillbaka 70 år i tiden.

Rollbesättningen är klockren. Chris Evans passar perfekt som Captain America och även övriga roller var genomgående stabila. Jag tror samspelet mellan honom och framförallt Chris Hemsworth i Avengers kommer funka riktigt bra. Ett extra plus till Tommy Lee Jones som nästan upprepade sin Oscarbelönade roll som polis i Jagad - men som general på 1940-talet. Hugo Weaving är också bra i rollen som elak nazist men han bör göra lite mer för att komma bort från Mr Smith-karaktären i The Matrix, som ser ut att genomsyra det mesta av det han gör nuförtiden. Så fort jag ser Weaving hör jag "Mr Andersooooooon".

Tony Starks pappa Howard Stark (spelad av Dominic Cooper) är med i filmen och det var ett stort lyft eftersom det stärkte sambandet mellan de olika filmerna inför Avengers. Att hans avkomma skall komma att bli Iron Man känns nu helt och hållet självklart.

Specialeffekterna var helt okej överlag men det märktes att budgeten inte var jämnt fördelad. Steve Rogers är som sagt liten och klen i början av filmen men med hjälp av ett Benjamin Buttonskt filmtrick har man lagt på Chris Evans digitalt avsmalnande ansikte på skådespelaren Leander Deenys kropp. Effekten är riktigt bra och man köper direkt att det verkligen är Chris Evans i den tunna kroppen. Hade man misslyckats med denna del av filmen så hade det varit en brant väg uppför för att återfå tittarnas förtroende. Nu lyckades man men tyvärr så är vissa andra effekter i filmen lite mer svajiga, dock inte så att det drog ner upplevelsen av filmen.

Att Captain America har en löjlig dräkt håller vi alla med om och lyckligtvis var manusförfattarna av samma uppfattning. I filmen säger till och med Steve Rogers att hans dräkt är löjlig. (Han bär den som en skådespelare för propagandafilmer för den amerikanska militären som vill att folk köper krigsobligationer. Det är här han får namnet Captain America.)

Musiken av Alan Silvestri var något av det bästa han har gjort på senare år. Påminde om temat till Indiana Jones och det var nästan så att jag gjorde en salut under de snygga sekvensen med eftertexter.

Dåligt
De första 45 minuterna på Captain America är riktigt bra, tempot är satt och vi hinner engagera oss i Steve Rogers och upptakten till hans deltagande i kriget. Tyvärr känns andra halvan av filmen väldigt stressad och stundtals ogenomtänkt. Karaktärer ska från A till B och det går lite för lätt i mellan varven. Det första Captain America gör är att infiltrera ett tyskt militärläger mer eller mindre genom att springa runt hukandes med en stor sköld på ryggen - och ingen ser honom. Detta blir ett problem eftersom det inte känns som om någonting kan hota honom, även om HYDRAS soldater har vapen som kan förinta en människa på en sekund. Dessutom framgår det egentligen inte vilka superkrafter Captain America har annat än hans storlek, snabbhet och styrka. Hans sköld, uppfunnen av Howard Stark, är ett bra vapen men annat än det så har han inga övernaturliga krafter som exempelvis Hulken eller Thor.

Johann Schmidt som utgör Captain Americas nemesis är rätt otäck i början men i mitten på filmen, jag ska inte avslöja vad, så händer det något som gör att han därefter blir ofrivilligt komisk trots sin ondska. Sedan åker hans HYDRA-soldater på rätt mycket stryk av amerikaner med vapen som inte ens kommer i närheten av deras egna energikanoner, vilket kändes lite märkligt. Allting blev helt enkelt lite för lätt.

I filmen uppstår också en romans mellan Steve Rogers och Peggy Carter, en romans som aldrig riktigt hettar till.

Sammanfattning
Trots ett svajigt tempo och lite oinspirerade actionscener så är Captain America en underhållande superhjältefilm med nostalgiska tidstypiska detaljer och glimten i ögat. Fantastisk musik av Alan Silvestri och starka biroller. 3D-versionen var helt okej men gjorde varken till eller från för filmupplevelsen. Om jag ska rangordna Avengersfilmerna så hamnar den nog precis efter Iron Man som har förstaplatsen. Just det! Sitt kvar efter eftertexterna. Det kommer nämligen en extra scen och en teasertrailer för The Avengers.

Betyget blir 4 av 5

Titel: Captain America
År: 2011
Regi: Joe Johnston
I rollerna: Chris Evans, Tommy Lee Jones, Hugo Weaving, Toby Jones, Dominic Cooper, Hayley Atwell

Läs fler recensioner:

Captain America - The First Avenger (2011) - Syndare i Filmparadiset
Lättsamt nostalgiskt serieäventyr - Film.nu
Captain America: The First Avenger 3D Recension - Onyanserat
Captain America är en anonym ädelamerikan - Sydsvenskan
Filmrecension: Captain America - The First Avenger - BLT
Captain America - The First Avenger - Ciné
Captain America - The First Avenger - Cinema
Avdammad superhjälte - Dagens Nyheter
Captain America - The First Avenger - Filmforum.se
Captain America - The First Avenger - Göteborgs-Posten
Den oändliga trailern - Helsingborgs Dagblad
Captain America - The First Avenger: En enda lång gäspning - Kulturbloggen
Superamerikansk superunderhållning - Moviezine.se
Captain America - Simons filmblogg