torsdag 25 augusti 2011

Recension: Apornas planet (R)evolution (2011)

















Apornas Planet är ett franchise som jag faktiskt inte har sett, ja förutom Tim Burtons "reimagining" från 2001, men den räknas nästan inte. Charlton Hestons film från 1968, regisserad av Franklin J Schaffner, är av många sedd som en klassiker i science fiction-genren och det är inget jag betvivlar. Effekterna har garanterat inte åldrats väl men så länge historien är intressant och skådespelarna arbetar med ett bra manus så spelar det ingen roll om apmaskerna ser lite sådär ut.

Sedan Tim Burton besökte Apornas Planet med Mark Wahlberg i huvudrollen så har det varit tyst i tio års tid. Det är inte så att serien har fans bland de stora massorna så det har inte funnits något tryck på filmbolaget att göra fler filmer. Förhandssnacket kring årets reboot, kallad Apornas Planet: (R)evolution, har därför inte varit översvallande positivt. Många har uttryckt skepsis och ifrågasatt om det verkligen finns en tillräckligt stor publik för filmen år 2011. När det framgick att effekterna skulle göras av Weta Workshop och med ingen mindre än Andy Serkis i huvudrollen som chimpansen Caesar, så började opinionen vända och fler och fler började bli nyfikna över resultatet, jag själv inkluderad.

De första recensionerna som droppade in var i de flesta fall väldigt positiva och en enad kritikerkår och bloggosfär har hyllat Andy Serkis och filmens fotorealistiska effekter. Apornas Planet: (R)evolution ser faktiskt ut att kunna bli en av årets stora succéer på bio, något som få har förutspått.

Handling
Den unge forskaren Will Rodman (James Franco) arbetar med att ta fram ett botemedel mot Alzheimers. Han drivs mycket av att det faktum att hans far Charles (John Lithgow), som han delar bostad med, har sjukdomen och blir sämre och sämre. Botemedlet går ut på att ett virus sprutas in i kroppen, vilket ska göra att hjärnan börjar producera nya hjärnceller och därmed bota sjukdomen. Testerna görs på apor men bieffekterna är för negativa för att testerna ska kunna genomföras på människor. En av aporna som genomgått testet går bärsärk inne på företaget och projektet läggs på is. Det visar sig att apan, som är en hona, försökt skydda sitt barn.

Den lilla chimpansen hittas under ett skrivbord och Rodman tar med den hem, fast besluten att fortsätta med sin forskning på hemmaplan. Apan (Andy Serkis) får namnet Caesar och börjar snabbt lära sig mer och mer saker, bland annat teckenspråk. Caesar har ärvt virusets egenskaper från sin mor utan att själv drabbas av bieffekterna och viruset visar sig också göra att personen/testdjuret blir smartare. För att inte avslöja för mycket beskriver jag inte mer av handlingen annat än att Caesar, efter att ha attackerat en av Rodmans grannar, hamnar på en slags djurförvaring/zoo för apor som skall skickas iväg till forskningsföretag som testobjekt. Caesar är fast besluten på att ta sig därifrån...

Bra
Fotorealistiska effekter har verkligen genomgått en revolution de senaste 10 åren och Apornas Planet: (R)evolution höjer ribban ännu ett snäpp, främst då aporna syns i närbild. Det är vansinnigt imponerande och man är med redan från start och tänker inte alls på att det är digitala effekter på duken. Effektmakarna har uttryckligen sagt att det inte hade fungerat utan Andy Serkis. Jag tror dem! I de små featurettes som finns på Youtube ser man hur mycket Serkis går in i rollen och hur det tar fram det bästa ur hans motspelare, precis som i hans övriga filmer. Okej, James Franco kanske inte höjde sin skådespelarnivå jättemycket men ändå. Andy Serkis förtjänar all bra kritik han har fått och det är på tiden att han får en Oscarnominering.

Filmen kommer igång rätt fort och tempot är bra. Regissören Rupert Wyatt, som faktiskt bara gjort en enda långfilm tidigare, The Escapist, hanterar både effektstunga scener och de mer lågmälda scenerna med självförtroende. Just scenerna med Franco och Lithgow fungerar väldigt bra och ger filmen en emotionell kärna och den nödvändiga motivationen för oss biobesökare att bry oss om huvudkaraktärerna.

Förutom chimpansen Caesar så har en orangutang filmens bästa biroll. Scenerna mellan Caesar och orangutangen kommer många att minnas.

Dåligt
Ett problem i filmen är tidsperspektivet. Det var lite svårt att orientera sig som tittare om hur mycket tid som hade passerat mellan olika scener. Man ser att Caesar växer och blir smartare men inte under hur lång tid.

En missbedömning i rollbesättningen var Tom Felton, mer känd som elaka Draco Malfoy i Harry Potter-filmerna. Han kändes riktigt typecastad som en elak djurskötare. Han var rent ut sagt överjävlig. Jag förstod inte riktigt poängen med varför han skulle vara så elak mot aporna. Hade han varit en illa behandlad apa i ett tidigare liv eller vad?

Tempot i filmen är som sagt bra men ibland gick det lite väl fort att ta sig från A till B. I början av filmen framgår det att viruset/vaccinet måste testas obönhörligt. Det får helt enkelt inte finnas tillstymmelse till biverkningar innan testerna görs på människor. Lite senare i filmen så slängs dessa betänkligheter vind för våg och tester skall genomföras direkt efter att Rodman berättat om sin pappas snabba förbättring.

Det fanns en del logiska luckor i filmen, framförallt kring själva antalet apor som gör revolution. När revolutionen börjar, vilket alla sett i trailern, så är det betydligt många fler apor än vad vi har sett tidigare i filmen. Jag skulle uppskatta antalet apor till runt 40 stycken men när revolutionen väl börjar var det tre eller fyra gånger så många. Någon som kan ge en förklaring till detta? Skriv gärna en kommentar.

Filmen hintar också om virusets biverkningar på människor och hur det sprids, vilket har en avgörande betydelse för hela planeten, men regissören har valt att inte fokusera på det i tillräckligt stor grad som borde vara befogat med tanke på konsekvenserna. Med tanke på hur filmen slutar så förstår jag om denna del av handlingen lämnats åt en eventuell uppföljare.

Sammanfattning
Jag blev positivt överraskad av Apornas Planet: (R)evolution och ser fram emot fler filmer i serien. Lite logiska luckor här och var, en felcastad och överspelande Tom Felton och snurrigt tidsperspektiv till trots. Effekterna, Andy Serkis och en rafflande slutstrid mellan apor och människor på Golden Gate-bron gör det här till en av sommarens mest underhållande filmer.

Betyget blir en svag 4:a av 5.

Titel: Rise of the Planet of the Apes
År: 2011
Regi: Rupert Wyatt
I rollerna: James Franco, Andy Serkis, Freida Pinto, Brian Cox, John Lithgow, Tom Felton, David Oyelowo

Läs fler recensioner av Apornas Planet: (R)evolution

5 kommentarer:

  1. Trevlig blogg som dykt upp så här i slutet av sommaren. Jag pratar om din blogg alltså. ;) Du är härmed tillagd i min blogglista. Jag såg att jag fanns i din. Tack för det! :)

    Lite kul att just Tyrese Gibson är störst i ditt taggmoln. ;)

    Apornas planet ska jag faktiskt försöka se imorgon så jag skummade bara din text lite snabbt. Men betyget verkar ju lovande.

    SvaraRadera
  2. @Jojjenito. Kul att du hittade hit och tack för länken :)

    Japp, det är helt galet att Tyrese är störst i taggmolnet men så var han med i Transformers också, denna stora karaktärsskådespelare som får Daniel Day-Lewis att blekna i jämförelse ;)

    SvaraRadera
  3. Alltså det där med antalet apor: det befriade ju en del från djurparker. Kanske fick man upp antalet på det sättet.

    Tidsperspektivet: Det hade ju faktiskt lagt in en text där det stod "5 years later".

    Min recension: http://jojjenito.wordpress.com/2011/09/06/apornas-planet-revolution/

    SvaraRadera
  4. @Jojjenito. Jag bor utomlands och jag tror den textraden försvann på något sätt i textningen. Eller så tittade jag undan precis då. Sade till några i publiken bakom mig att sluta prata så det är möjligt att jag missade den textraden precis vid det ögonblicket.

    Med mängden apor tänkte jag på scenen direkt när de flyr från förvaringen. Det fullkomligen väller ut apor som springer nerför sluttningen, innan de friger andra apor på zoo't. Fick aldrig känslan av att det var SÅ många apor där inne med tanke på scenerna innan.

    SvaraRadera
  5. När jag såg den i Sverige så var det både "5 years later" med stor text på engelska och svensk textning "5 år senare". Men man kan nog missa det om man är tvungen att skälla på några idioter som inte kan sluta prata. ;)

    Ja, jag håller med, det välde verkligen ut apor. Det såg ju inte ut att vara alltför många inne på "apanstalten".

    SvaraRadera