onsdag 17 augusti 2011

Recension: The Beaver (2011)
























Manuset till The Beaver skrevs av Kyle Killen och började spridas bland Hollywoodstjärnorna för ett par år sedan. Ett tag var Steve Carrell knuten till projektet men hoppade sedan av. Sedan såg det ut som om Jim Carrey skulle ta vid och filmen regisseras av Jay Roach, som legat bakom flera av Jim Carreys största filmer. Utåt sett verkade det som om The Beaver skulle vara en hyperkomisk film med tanke på Carrey's och Carrels inblandning men sedan även Carrey hoppat av så stod manuset utan regissör och utan en manlig stjärna att axla rollen som Walter Black, en framgångsrik vd för ett leksaksföretag, som drabbats av en depression som av någon märklig anledning ser ut att kunna botas av en bäverdocka.

In på arenan kliver Jodie Foster som vill regissera filmen och hon har endast en skådespelare i åtanke för rollen som Walter Black. Ingen annan än Mel Gibson, som hon spelade mot i filmen Maverick från 1994. Gibson, som inte gjort någon större filmroll sedan 2002, skriver på och filmen går in i produktion i under 2009. Under redigeringsarbetet av filmen hamnar Mel Gibson i blåsväder efter att telefonsamtal mellan honom och hans dåvarande flickvän Oksana Grigorieva läckt ut på internet. Under telefonsamtalet hotar han att misshandla henne med ett baseballträ. Han hamnar sedan i rätten där han går med på en förlikning med Grigorieva och han måste därefter göra samhällstjänst och delta i ett behandlingsprogram.

Inte direkt ett drömläge för att lansera en film med Mel Gibson, vilket delvis kan förklara varför den floppade.

Handling
Walter Black är en framgångsrik vd för ett leksaksföretag som lever tillsammans med sin fru (Jodie Foster) och två söner (Anthony Yelchin och Riley Thomas Stewart). Han är dock djupt deprimerad och hans förhållande knakar rejält i fogarna och likaså hans relation till sina barn, framförallt den äldre tonårssonen. Under ett uppbrott med sin fru ger han sig iväg till närmaste affär och handlar sprit. Precis innan han ska lasta in spritflaskorna i bilen får han ett infall av ånger och tar lådan med flaskor till en sopcontainer på parkeringen. Han öppnar luckan och ser en leksaksdocka i form av en bäver titta upp mot honom. Han tar med sig dockan - och spriten, och beger sig till motellet. Han går ner sig rejält och försöker begå självmord men misslyckas. Dagen efter börjar hans hand, som håller bäverdockan, prata med honom med en engelsk Cockneydialekt. Walter Black börjar inse att han kommunicera via bäverdockan och hans tidigare deprimerade jag ser ut att temporärt försvinna då han har dockan på sig och låter den sköta pratandet.

Bra
Om jag bortser från Mel Gibsons privata förehavanden, som under åren varit väldigt trist att läsa om, så råder det inget tvivel om att han är en mycket bra skådespelare och filmskapare. The Beaver är inget undantag och hans rollprestation är det som håller upp det lilla som är bra med filmen. Det märks att han har haft några tunga år bakom sig. Rollen som en framgångsrik man som gått in i en djup depression är något som han kan relatera till på ett plan som andra skådespelare kanske inte hade förmått. I efterhand har jag mycket svårt att se samma slags film med Jim Carrey i huvudrollen. Gibson känns trovärdig rakt igenom men tyvärr är materialet alldeles för spretigt, vilket tar mig till det dåliga med filmen.

Jodie Foster står för en kompetent regi och gör också en stabil insats i filmen.

Dåligt
Walter Black är huvudpersonen men tyvärr så tillåts en sidohistoria om hans tonårsson ta på tok för stor del av filmen i anspråk. Sonen har brutit med pappan och ägnar kvällarna åt att sätta upp post-it-lappar i sitt rum med egenskaper som hans far har, egenskaper som han själv till varje pris inte får "drabbas" av. På skolan är han killen som tar betalt från andra elever för att skriva deras uppsatser eftersom han är så bra på att sätta sig in i någon annans huvud och låtsas vara den personen, i varje fall i skrift. Han blir kontaktad av den populäraste tjejen på skolan (Jennifer Lawrence) som vill ha hjälp att skriva hennes tal vid skolavslutningen.

Den här sidohistorien kändes väldigt konstlad och tog fokus från filmens huvudperson, vilket också är filmens största problem. När Walter Black kommer tillbaka med bäverdockan i högsta hugg så var det lite svårt att köpa att hans fru, yngre son och kollegorna på arbetet (där han återgår som vd för företaget) så snabbt accepterar den rätt sjuka situationen med en pratande docka utan att blinka. Filmen är dessutom rätt kort så det hoppas fram och tillbaka mellan olika historier och olika karaktärer utan något fokus på vad filmen egentligen ska handla om. Ett tag så kändes The Beaver som American Beauty Light med scener som kändes mer kopierade än inspirerade från Sam Mendes mästerverk.

Själva upplösningen av filmen drogs ihop på bara några minuter så det kändes som om luften gick ur manuset. En film som handlar om en människas svåra depression borde ha haft mage att diskutera detta och varför slutet blev som det blev. Fick en sorglig känsla av att manusförfattaren bara kommit på grundidén om en man som pratar via en bäverdocka men som sedan misslyckats med att komma på en trovärdig och fokuserad historia kring sin idé.

Sammanfattning
The Beaver bjuder på en stark skådespelarinsats av Mel Gibson men filmen plågas av en ointressant sidohistoria och ofokuserad handling. En film behöver inte besvara alla livets frågor men biobesökarna hade nog velat få fler svar kring Walter Blacks depression. Nu kastades vi bara in i en historia med huvudet först utan att ha något att landa på.

Betyg: 2 av 5

Titel: The Beaver
År: 2011
Regi: Jodie Foster
I rollerna: Mel Gibson, Jodie Foster, Anton Yelchin, Riley Thomas Stewart, Cherry Jones, Jennifer Lawrence

Läs fler recensioner:



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar