tisdag 11 oktober 2011

Recension: Black Swan (2010)

























Darren Aronofsky har bara fem långfilmer på sitt CV och jag måste erkänna att jag bara sett hans två senaste. Han slog igenom med PI för tretton år sedan och har därefter regisserat Requiem for a Dream, The Fountain, The Wrestler och förra årets Black Swan. The Wrestler var en stor comeback för Mickey Rourke, som blev Oscarnominerad för sin fantastiska insats som avdankad wrestlingstjärna. Aronofsky har en förmåga att plocka fram det bästa ur sina skådespelare. Ellen Burstyn blev också nominerad för bästa kvinnliga huvudroll i Requiem for a Dream men gick tomhänt hem från galan. Tidigare i år så blev det dock tredje gången gillt då Natalie Portman vann för bästa huvudroll.

Handling
Balettdansösen Nina (Natalie Portman) ägnar all sin tid åt dansen vid en känd teater i New York. Hon bor tillsammans med sin extremt överbeskyddande och psykiskt instabila mor Erica (Barbar Hershey). Regissören vid teatern, spelad av Vincent Cassel, planerar en uppsättning av Svansjön till höstpremiären och väljer att avskeda teaterns fixstjärna, den något äldre Beth McIntyre (Winona Ryder. Han söker nu någon som kan spela huvudrollen i Svansjön och Nina är hans förstaval. Men en ny tjej gör sitt intåg i ensemblen (Mila Kunis) och det visar sig att konkurrensen blir hård om att knipa huvudrollen. Frågan är dock om Nina verkligen är rätt person för rollen och i hennes kamp att bevisa hennes duglighet som både den vita och svarta svanen så sjunker hon ner i ett psykologiskt mörker som är på väg att förgöra henne.

Bra
Precis som The Wrestler så hänger verkligen filmen på en skådespelares axlar och Natalie Portman gör ingen besviken. Hon är helt fantastisk i rollen som Nina och det märks att hon gick in hårt för rollen med baletträning och allt. Jag har nog inte sett henne göra en så bra insats sedan Leon och det var ändå 16 år sedan. Hon förtjänar alla priser och beröm som hon har fått.

Barbara Hershey, Mila Kunis och Vincent Cassel gör alla bra ifrån sig. Jag kan dock tycka att Hershey spelade över en aning i vissa scener men det är en petitess i sammanhanget.

Aronofskys regi bygger mycket på "låta kameran följa över axeln"-metoden och det finns det säkert många åsikter om. Jag tycker att det fungerar bra i den här filmen och just det här greppet får en att hela tiden tänka på The Wrestler. Man kommer så nära man kan komma karaktären och vad han/hon upplever och därför känns Black Swan som en mycket intim film, nästan som en dokumentär.

Att diskutera Svansjön utan att nämna musiken vore ett kardinalfel av rang. Musiken och den tillhörande koreografin, särskilt i filmens slutscen, är vacker att lyssna på och beskåda. Natalie Portman är numera gift och har barn tillsammans med Benjamin Millipede, som gjort koreografin och som också har en roll i filmen.

Fotot av Matthew Libatique, som vunnit flera priser och nominerats till en Oscar, är också något att njuta av.

Dåligt
Jag kan inte riktigt komma på något som jag irriterade mig över i filmen. Det är absolut inte en av filmhistoriens mästerverk men heller ingen dålig film på något sätt.

Sammanfattning
Ett karaktärsdrama som bärs upp av en enastående rollprestation av Natalie Portman, understödd av fina insatser från framförallt Mila Kunis och Vincent Cassel. Inte den mest underhållande filmen på lördagkvällen men för er som vill sjunka ner i en människas depression och psykiska instabilitet och samtidigt lyssna till vacker musik och balettkoreografi av högsta klass har något att se fram emot.

Betyget blir 4 av 5

Titel: Black Swan
År: 2010
Regi: Darren Aronofsky
I rollerna: Natalie Portman, Mila Kunis, Vincent Cassel, Barbara Hershey, Winona Ryder

Läs recensioner i media av Black Swan:



Läs recensioner av Black Swan på filmbloggar och filmsajter:

5 kommentarer:

  1. Jag brukar inte tycka om psykologiska filmer då jag sällan förstår mig på dom, men Black Swan är helt fantastisk trots att det blir pannkaka i huvudet på mig ibland.

    Du kan ju inte sälja dina DVDer nu! Snart är de ett minne blott som blir värda massvis med pengar. Jag säljer inte mina DVDer trots att jag har en del på både Blu-ray och dvd, men kanske jag säljer dom nån gång fram över.

    SvaraRadera
  2. @Lina, haha, tror inte DVD:er blir värda massvis med pengar i framtiden. De går nog samma väg som VHS-filmer, LP-skivor och kassettband, som inga vill ha längre. Men de är snygga att ha i hyllan :) Jag gav bort 5 kassar med VHS-filmer till Myrorna förra året också. Massa samlarboxar och grejer men med tanke på den usla bildkvaliteten så är det inget att ha kvar.

    Främsta anledningen att jag sålde var en flytt och att jag blev pappa så det finns helt enkelt inte så mycket tid att se film längre. När sonen blir äldre ska jag dock gå på bio så ofta jag kan med honom!

    SvaraRadera
  3. Otroligt snygg och välspelad film men jag blev lite besviken på storyn tyvärr.

    SvaraRadera
  4. @Filmmitch, är nog benägen att hålla med dig. Storyn, precis som i The Wrestler är mer att vi får följa en karaktär och uppleva det han/hon upplever. Tror dock att det var rätt väg att gå just i den här filmen men i annan film kanske det skulle vara mer intressant med en story och olika karaktärer som gör en resa. (character ark).

    SvaraRadera
  5. Jag gillade verkligen Black Swan (och The Wrestler, de är i ungefär samma klass). "Följa över axeln"-stilen funkar för mig.

    http://jojjenito.wordpress.com/2011/04/02/black-swan/

    SvaraRadera