lördag 31 december 2011

Recension: Mission Impossible - Ghost Protocol (IMAX)

























Häromveckan var jag iväg på bio för första gången på månader och såg Mission Impossible: Ghost Protocol i IMAX-format. MI-serien är en smula ojämn men alltjämt fantastisk popcornunderhållning. Brian De Palma inledde 1996 och introducerade den klassiska agent-TV-serien för en ny publik. John Woo följde upp med Mission Impossible 2 ett par år senare och det var det årets största globala biosuccé. Sex år senare satte sig JJ Abrams i regissörsstolen och levererade Mission Impossible 3, den i mitt tycke bästa i serien, tätt följd av ettan.

Tom Cruise har naturligtvis stort inflytande över valet av regissör till de här filmerna och De Palma, John Woo, JJ Abrams är alla väldigt olika. Till den fjärde filmen hamnade valet på Brad Bird, som är mest känd för Pixarfilmerna The Incredibles och Ratatouille och den underskattade Iron Giant från 1999. Det här är hans första spelfilm så mycket ansvar lades på hans axlar innan MI:4-produktionen drogs igång. Tom Cruise stjärnstatus har dalat sedan han hoppade i soffan hos Oprah men hans filmer drar ändå in relativt mycket stålar. Att han är en fantastisk skådespelare råder inget tvivel om men jag tror att folk irriteras mer över hans agerande utanför filmens värld med scientologi och annat. Själv så bryr jag mig inte det minsta.

Handling
Ethan Hunt (Tom Cruise) sitter i fängelse i Moskva men fritas av ett IMF-team. Han och hans medarbetare  får sedan skulden för en bombattack i Kreml utförd av terroristen Hendricks (Michael Nyqvist). De lyckas dock ta sig från Moskva, tillsammans med en analytiker från IMF som halkar med på ett bananskal, innan de grips och sätter igång jakten på Hendricks, som hotar att starta ett kärnvapenkrig med hjälp av stulna avfyrningskoder från Ryssland.

Bra
Brad Bird var ett inspirerat val av regissör och tillsammans med second unit-regissören Dan Bradley gör han actionscener av världsklass. Bradley har för övrigt jobbat på Bournefilmerna och de två senaste Bondfilmerna så slagsmålsscenerna innehåller mycket närbilder, snabba klipp och handhållen kamera. Dock inte överdrivet skakigt som när Jason Bourne slåss. Filmen sätter igång i ett högt tempo och man hinner knappt ta en paus innan eftertexterna börjar rulla på skärmen.

Filmen innehåller ungefär 30 minuter i IMAX-format men jag kände inte att det gjorde jättestor skillnad förutom i scenen i Dubai då Tom Cruise klättrar på världens högsta byggnad. När kameran for ut över kanten och filmade ner mot marken så började jag kallsvettas rejält. Just denna scen blev oerhört mäktig i IMAX-format men jag är övertygad om att biobesökare världen över kommer få svindel oavsett vilket filmformat de ser filmen i. Detta var höjdpunkten i filmen men det var spännande och välgjort rakt igenom.

Simon Pegg är med igen, nu som riktig agent på fältet, men fortfarande med tekniska kunskaper en masse. Han var underhållande och låg på rätt sida när det gäller sköna oneliners och trams. Jeremy Renner och Paula Patton fungerade bra och jag tyckte kemin funkade mellan alla medlemmar i IMF-teamet. Alla har fått bakgrundshistorier men inte mer än absolut det nödvändigaste för att driva fram historien.

Tom Cruise är 49 år gammal men är förbaskat vältränad. Han axlar rollen som Ethan Hunt på ett sätt som påminner mer om tredje filmen än de första två, vilket bara är ett plus. Jag tycker att han blev mer mänsklig i tredje filmen så jag är glad att Bird inte skalade av "känslorna" från karln i den här uppföljaren. Att actionhjältar per definition ska vara unga slynglar är en idé som kan förpassas till historien. Se bara på Expendables 2 som kommer nästa år. Där snittar väl Stallones gäng 60 bast :) Om tio år dyker nog Cruise upp i Expendables 5.

Dåligt
Det stora problemet med Mission Impossible: Ghost Protocol är att filmens skurk får alldeles för lite utrymme i filmen och det är extra tråkigt eftersom vår egen Mikael Nyqvist gör huvudrollen. Hans motiv och filmens egentliga story avhandlas inom loppet av 1 minut och även då känns det som en sidohistoria. Nyqvist har heller inte särskilt lång tid på bioduken, vilket gör att man inte riktigt bryr sig om filmens story. Jag satt mer och väntade på coola actionscener än att grubbla över storyn. Historien med en galen snubbe som vill spränga kärnvapen har vi sett tusen gånger redan.

Att teamet stöter på patrull under sina uppdrag är ju inget konstigt men filmen igenom så upprepas detta hela tiden så överraskningarna uteblir. En plan läggs fram (rekordsnabbt för övrigt), allt går fel och sedan lyckas man ändå.

Jag tycker också att manusförfattarna tagit sig något för stora friheter när det gäller verklighetsförankringen. Visst, det är en Mission Impossible-film med allt vad det innebär, men det får inte bli för overkligt. Det är en smal gräns att gå på och filmen går över gränsen vid flera tillfällen, vilket gör att karaktärer mer eller mindre blir oövervinnerliga.

Sammanfattning

Trots en rätt tunn story och en bortglömd skurk så är Mission Impossible 4 en rejält underhållande film med fantastiska actionscener och karaktärer man gillar från start. Bara att se Tom Cruise klättra på världens högsta byggnad är värt en biobiljett.

Betyget blir en (stark) 3:a av 5

Titel: Mission Impossible: Ghost Protocol
År: 2011
Regi: Brad Bird
I rollerna: Tom Cruise, Simon Pegg, Jeremy Renner, Michael Nyqvist, Paula Patton

3 kommentarer:

  1. Verkar lovande. jag gillar alla MI-filmerna förutom tvåan den var i ärlighetens namn ganska usel. Trean är den bästa så där tycker vi lika.

    SvaraRadera
  2. Får jag fråga var du såg filmen? Den har ju inte premiär på bio förrän 27 januari men om den går på nån IMAX-biograf i Sverige så får du gärna ge mig en hint om var ;)

    SvaraRadera
  3. Fiffi: Jag bor i Hongkong för tillfället och här finns det två IMAX-biografer :)

    Filmmitch: Japp, tvåan var inte direkt en höjdare. John Woo överdrev lite lätt med slow motion!

    SvaraRadera