lördag 31 mars 2012

Recension: The Hunger Games (2012)






















The Hunger Games är en filmatisering av Suzanne Collins mångmiljonsäljande bok med samma namn. Det är den första delen i en trilogi och de övriga delarna heter Catching Fire och Mockingjay. Hunger Games släpptes så sent som 2008 och har blivit omåttligt populär bland, framförallt, tonåringar, men böckerna når nu läsare i fler åldersgrupper tack vare hypen kring filmen. Biointäkterna under premiärhelgen i USA uppgick till 152 miljoner dollar, vilket var den tredje största öppningen någonsin. Globalt drog den in rätt mycket pengar men böckerna är än så länge inte lika stora i resten av världen som de är i USA, vilket reflekterades i intäktsstatistiken under premiärhelgen. Att Hunger Games kan bli "nya" Twilight är nog inte helt omöjligt.

Jag har inte läst böckerna så den här recensionen baseras helt utan några kunskaper om böckerna och hur stor/liten skillnad det är mellan filmmanuset och dess litterära förlaga.

Handling
Filmen utspelar sig i en totalitär värld som kallas Panem, som består av The Capitol ("Huvudstaden") och tolv olika distrikt. Varje år måste en pojke och en flicka i åldrarna 12-18 år från varje distrikt anmäla sig till Hungerspelen, vilket är en tv-sänd tävling som både har ett underhållningssyfte och ett politiskt syfte. Tävlingen går nämligen ut på att deltagarna ska döda varandra. Endast en person kan gå vinnande ur Hungerspelen. Det huvudsakliga syftet är en slags hämnd för ett uppror i Distrikt 13 (som inte längre finns) och ledaren i Capitol vill sätta respekt i övriga distrikt men samtidigt appelera till människans hopp, hopp om att vinna och överleva.

Huvudpersonen är 16-åriga Katniss Everdeen som spelas av Jennifer Lawrence. När hennes lillasyster väljs ut till tävlingen så tar Katniss hennes plats som en "hyllning" och tillsammans med en jämnårig kille, Peeta, förs de iväg mot Capitol och tävlingen. Därefter tilldelas deltagarna från varje distrikt en mentor, en stylist och personliga tränare som alla ska försöka få just dem att gå vinnande ur tävlingen.

Bra
Filmens styrkor är först och främst Jennifer Lawrence samt inledningen på filmen när historien skapar och bygger upp förväntningarna inför tävlingen. Hade rollen som Katniss gått till fel skådespelare så kunde det verkligen ha blivit pannkaka av alltihopa men lyckligtvis fick Lawrence huvudrollen och det är hon som bär upp filmen på sina egna axlar. Det märks att regissören Gary Ross insett hennes styrka eftersom hon är med i princip varenda filmruta filmen igenom. Som biobesökare så bryr man sig om Katniss och hennes kamp, men man bryr sig tyvärr inte om så mycket annat men mer om det senare.

Historien innan tävlingens start berättas på ett kompetent sätt och man ser mer och mer fram emot vad som komma skall. Jag satt inte direkt på nålar och bet på naglarna av spänning men jag var ändå förväntansfull. Ända tills deltagarna i princip står på spelplanen och väntar på nedräkningen. Ända hit så var jag intresserad och regissören engagerad. Men därefter?...nja

Övriga skådespelare gör solida insatser. TV-producenten Seneca Crane spelas av Wes Bentley, mest känd som killen som smygfilmar Thora Birch i American Beauty. Han har ett helt vansinnigt "skägg" som jag verkligen inte hoppas blir trendigt nu. Katniss och Peetas mentor är Woody Harrelson, höjdpunkten bland sidokaraktärerna och som TV-värd visar Stanley Tucci upp ett leende som får Julia Roberts att säga "Men va fan...".

Dåligt
Så trots en stark start på filmen och Jennifer Lawrence i högform så har filmen rätt många problem:

Bakgrundshistorien: Behandlas alldeles för snabbt och jag får inget riktigt grepp om världen som historien utspelas i. Det är för mycket fokus på Hungerspelen och för lite på varför spelen genomförs, skillnaderna mellan distrikten och rimligheten i att låta 12-åriga flickor tävla mot 18-åriga killar. Hade gärna sett mer av det politiska spelet runt omkring men jag är nästan 100% säker på att det kommer i uppföljarna.

Etik & moral: Tävlingen går ut på att barn ska mörda varandra men ingen av karaktärerna verkar reflektera över detta på något sätt. Ingen har några samvetskval eller drabbas av panikångest, sorg eller ängslan. Då deltagarna får träna sig i överlevnad innan tävlingarna känns det som skolmästerskapet i friidrott och inte skolmästerskapet i slakt. Kidsen flinar och skämtar med varandra bara dagar innan de kan få huvudet avhugget av en annan tävlande. Jag vet inte. Det känns lite overkligt i brist på ett bättre ord.

Karaktärerna: Förutom Katniss, som vi bryr oss om, är det på tok för många karaktärer i filmen och eftersom så mycket fokus är på Katniss så vet vi alldeles för lite om de andra, vilket gör att vi inte bryr oss. Om något av barnen dör, jahopp, god speed. Katniss stylist, som spelas av Lenny Kravitz, har några scener som ska leda till ett stort emotionellt farväl men vi vet ingenting om den här karln förutom att han använder eyeliner och att han kan sy. Eftersom hela filmen går ut på att barn ska dödas så blir det ju lite trist att man inte bryr sig det minsta när de väl dör.

PG-13: Eftersom filmen har ett makabert tema men riktar sig till tonåringar så har skakig handkamera tillämpats (man ser ingenting) och dödsscener skalats ner i blodmängd så att ja va fan, det blir för lite blod! Mer blod åt folket!

Tävlingen: Filmens största besvikelse är att tävlingen var urtråkig. Det första som händer (plotspoiler) är att Katniss klättrar upp i ett träd och där sitter hon de följande 30 minuterna medan de andra slaktar varandra. Sedan ska jag inte gå in så mycket på detaljer men summa kardemumma är att alla förväntningar som byggts upp i början av filmen grusades så fort tävlingen började. Segt och tråkigt och, detta är ett stort OCH, så börjar tv-producenterna manipulera tävlingen på ett sätt som man inte fick någon som helst förhandsinformation om. Det enda jag tänkte var WTF händer nu?

Specialeffekterna: Med en budget på 80 miljoner dollar så kunde man väl ha klämt fram liiiiite bättre effekter.

Battle Royale: Om jag skulle beskriva Hunger Games med tre ord så skulle jag säga "Battle Royale Light". Alla ni som sett den japanska kultfilmen förstår vad jag menar.

Sammanfattning
Hunger Games har hypats upp till himlen med en stark marknadsföringkampanj och med extremt populära böcker som förlaga. Resultatet är inte en katastrof eftersom det är Jennifer Lawrence som håller i pilbågen och övriga skådisar gör stabila insatser, men det kunde ha blivit så mycket bättre om manusförfattaren (Suzanne Collins själv!) slipat till det hela och framförallt hottat upp tävlingsmomentet. Vill ni se en film med barn som mördar varandra, se Battle Royale istället.

Betyget blir 2 av 5

Titel: The Hunger Games
År: 2012
Regi: Gary Ross
I rollerna: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Lenny Kravitz, Donald Sutherland, Liam Hemsworth, Stanley Tucci, Wes Bentley, Elizabeth Banks

Kolla även in andras recensioner av The Hunger Games på filmbloggar och i media. Om du vill att jag länkar till din recension, skriv en kommentar så dundrar jag upp en länk:


Recension: The Hunger Games - RST Video
The Hunger Games (2012) - Syndare i Filmparadiset
The Hunger Games, Nja - Kulturbloggen
Hunger Games, på blodigt allvar - Helsingborgs Dagblad
The Hunger Games - Göteborgs-Posten
Hunger Games - Dagens Nyheter
Filmrecension: Hunger Games - Barometern
The Hunger Games recension - Onyanserat
Twilight får spö - Film.nu
Mörkt hungerspel övertygad - SvD

fredag 30 mars 2012

Harold Faltermeyer - mannen som gjorde världens bästa filmtema























Harold Faltermeyer fyller 60 år i år. En synthgigant som skapade klassiska teman, framförallt under 1980-talet, men som också producerat en drös skivor, bland annat för Pet Shop Boys. Den låt eller tema han utan tvekan är mest känd för är "Axel F" från Beverly Hills Cop (1984). Soundtracket och singeln blev globala storsäljare och har sedan remixats oavbrutet i snart 30 år. År 2005 blev Axel F historiens mest sålda ringsignal i en version med en animerad Crazy Frog, en episod i filmmusikhistorien som vi allra helst vill glömma. Det fascinerande med Axel F är att ALLA känner till den. Förutom Michael Jacksons låtar från det här decenniet så är nog Axel F en av de mest minnesvärda låtarna, i varje fall för min generation som föddes i mitten på 70-talet.

På senare år har han inte gjort musik för några större filmer (han lever väl hur fett som helst på alla pengar han drog in på Crazy Frog-royalties). Det senaste i Hollywood var musiken för Kevin Smiths film "Cop Out".

Förutom temat till Beverly Hills Cop skrev Faltermeyer även teman och musik till The Running Man, Fletch, Tango & Cash och Top Gun med flera. Nedan har ni några av mina favoriter:

Beverly Hills Cop - Axel F



Beverly Hills Cop - Shoot Out



Tango & Cash - Theme



Top Gun - Anthem



The Running Man - Theme

Kvällens film: The Crow (1994)




















The Crow från 1994 är en film som ligger mig varmt om hjärtat. Tyvärr har jag inte sett den på många år men jag minns när den kom ut och hur stilbildande den var på den tiden och hur stilbildande den fortfarande är. Brandon Lee, som spelar huvudrollen, dog på ett mycket tragiskt sätt under inspelningen 1993, endast 28 år gammal. En fejkpistol som sköt blankskott användes vid en tagning EFTER att den person som var vapenansvarig på inspelningen gått hem och följaktligen inte kontrollerat utrustningen. Toppen på ett av blankskotten hade fastnat i pipan på pistolen vid en tidigare tagning och när nästa skott sköts (inte mot Brandon Lee) så studsade toppen på blankskotten mot en vägg eller föremål och träffade Brandon Lee i ryggen och skadade hans ryggmärg så pass allvarligt att hans liv inte gick att rädda.

Många konspirationsteorier har florerat under åren eftersom hans far, Bruce Lee, också dog väldigt ung. Bruce Lee avled 33 år gammal, enligt läkarna, av en hjärnblödning.

Om ni inte har sett The Crow så ta er tid att göra det. Här har ni filmen inbäddad från Youtube.

onsdag 28 mars 2012

Titanic (3D) - världspremiär i London






















Ena dagen sitter James Cameron ensam i en ubåt på botten av Marianergraven och andra dagen går han på galapremiären av Titanic (3D) i London. Impressive, most impressive! Här är några intervjuer med skådespelare och James Cameron själv.

tisdag 27 mars 2012

20 special features-klipp om Alien (Ridley Scott, 1979)




















Tyvärr gick det inte att lägga in klippen här så gå in på Youtubekanalen "The Making of Alien 1979" och kolla in 20 stycken special features om Ridley Scotts mästerverk från 1979. Jag gissar att klippen alla kommer från Quadrilogyboxen som kom för några år sedan. Bra att fräscha upp minnet nu när Prometheus snart är på ingång.

Lord of the Rings - Animerad långfilm från 1978



















1978 kom den första filmatiseringen av J.R.R Tolkiens Sagan om Ringen. Amerikanen Ralph Bakshi regisserade denna animerade version och den blev ganska väl emottagen och kom sedan att inspirera Peter Jackson som tjugo år senare drog igång produktionen av sin trilogi. Jag har själv aldrig sett den men nu när den finns i sin helhet här på bloggen så kanske jag tar mig en stund en regnig dag och checkar in den.

måndag 26 mars 2012

Video från James Camerons dykexpedition till Marianergraven


















James Cameron, filmregissören bakom Titanic, Avatar, Terminator 2 med flera har som bekant ett genuint intresse av havet, något han pratade om vid Ted Talks nyligen. (Checka in det klippet också!) Natten till i dag klev han ombord en djuphavsubåt och åkte ensam ner till 10 898 meters djup i Marianergraven där han filmade, tog prover och genomförde olika vetenskapliga tester för en kommande dokumentärfilm.

Läs mer om projektet på National Geographic och artikeln "James Cameron Now at Ocean's Deepest Point".



(Via: "Titanic-regissör nådde djupaste djupet" - DN)

fredag 23 mars 2012

Fredagsfilmen: Blood In Blood Out (Extended Edition)






















Blood In Blood Out från 1993 är en film som jag såg en miljard gånger som ung. Det blev en relativt stor succé på bio i USA men det vete tusan om den ens gick upp på biograferna i Sverige. Hur som helst, Blood In Blood Out blev en kultfilm som väldigt många kan citera ifrån - fortfarande. Vatos Locos, La Onda, Ey Carnal, Paco och all skön jargong från denna gäng/fängelse/droghandel-film hörs fortfarande i förorterna jorden runt.

Nedan har ni hela Extended-versionen av filmen så håll till godo med över 3 timmar av jidder :)

Trailers för alla Pixars långfilmer





















Pixar är förmodligen den mest framgångsrika filmstudion i historien. Deras 12 långfilmer har spelat in 7,2 miljarder dollar bara på bio och lägger man till DVD, Blu-Ray, TV-rättigheter, nöjesparker och alla kringprodukter (framförallt leksaker) så kan den siffran garanterat dubblas, om inte tredubblas. Här har ni officiella trailers för deras filmproduktion sedan starten 1995 då Toy Story gick i bräschen för datoranimerad film.

Toy Story (1995)



A Bug's Life (1998)



Toy Story 2 (1999)



Monster's Inc (2001)



Finding Nemo (2003)



The Incredibles (2004)



Cars (2006)



Ratatouille (2007)



Wall-E (2008)



Up (2009)



Toy Story 3 (2010)



Cars 2 (2011)



Brave (2012)

torsdag 22 mars 2012

Besök vid inspelningsplatser för Heat





















Heat, regisserad av Michael Mann, släpptes 1995 och satte ribban högt för hur man filmar (och genomför...) både värdetransport- och bankrån. Förutom all action gör både Al Pacino och Robert De Niro tunga insatser tillsammans med starkt stöd från Val Kilmer, Tom Sizemore, Mykelti Williamson, Dennis Haysbert, Ted Levine med flera. Heat är nog mest känd för två scener:

1. Pacinos och De Niros möte på en restaurang (Kate Mantilini Restaurant, Wilshire Boulevard, Beverly Hills). Ljudkvaliteten är dålig i början men blir bra när scenen inleds.



2. Bankrånet med filmhistoriens kanske "bästa" shootout. Kolla in Val Kilmer 6 minuter och 20 sekunder in i klippet. Han byter magasin på 5,5 sekunder!



I klippet nedan får ni följa med Janice Polley (Location Manager) och Gusmano Cesaretti (Associate Producer) när de besöker inspelningsplatserna för Heat 10 år senare.

tisdag 20 mars 2012

The Making of Jurassic Park (1993)



Jurassic Park, rankad som min tredje största bioupplevelse, är den ultimata äventyrsfilmen och banbrytande på många sätt. Jag satt faktiskt och grubblade häromdagen vilka "gamla" filmer jag helst skulle vilja se på en stor bioduk igen och självklart kom jag att tänka på Steven Spielbergs filmatisering av boken Jurassic Park, skriven av Michael Chrichton. Samma dag skrev /Film att filmen faktiskt kommer ha nypremiär på bio nästa år - i (trumvirvel....) 3D. Jag ställer mig först i biljettkön.

För att fräscha upp minnet av filmen så får ni kolla in den här dokumentären från 1992/1993. Svårt att förstå att Jurassic Park hade premiär för 19 år sedan.

Del 1 av 6











måndag 19 mars 2012

Prometheus - Trailer 2 (UK Version)



Här är en ny trailer för Prometheus som fokuserar lite mer på bakgrundshistorien till filmen. Många tycker att den avslöjar för mycket av händelseförloppet men jag tycker den funkar hur bra som helst ändå. Intressant att filmbolaget väljer att marknadsföra filmen "från regissören av Blade Runner och Gladiator" och inte nämna Alien.

söndag 18 mars 2012

Brendan Gleeson kastar ett långt jävla svärd



















En scen som alltid ger mig gåshud är de sista två minuterna av Braveheart som kulminerar när Brendan Gleeson drar fram ett långsvärd och kastar iväg det mot de numerärt överlägsna engelska trupperna på andra sidan slagfältet. Gleesons avgrundsvrål, alla hårdbarkade män i kilt med yxor, spjut, svärd och allehanda hemmagjorda vapen i sina händer, James Horners bästa score någonsin och så börjar allihopa kuta järnet med sina vapen i högsta hugg mot fienden. Det är frihet, kamp och rättvisa på en och samma gång så att huden blir alldeles knottrig.

Alla filmer skulle ju bli så mycket bättre om de slutade med att Brendan Gleeson fick kasta iväg ett stort jävla svärd. Eller hur?


Recension: Hugo Cabret - 3D (2011)




















Att Martin Scorsese skulle hoppa på 3D-tåget var faktiskt en liten överraskning och dessutom med en film som inte innehåller mafiosos som blir "taken care of". I stället valde han att filmatisera äventyrsboken The Invention of Hugo Cabret (Svensk titel: En fantastisk upptäckt v Hugo Cabret) av Brian Selznick. Författaren själv är dock lite osäker på om man ska kalla den en bok med tanke på sina 283 sidor med bilder och 250 sidor text. Han ser den mer som en kombination av bilderbok, novell, pop-up-bok och film. Han släppte boken bara för ett par år sedan och Scorsese köpte rättigheterna direkt.

69-årige Martin Scorsese blev faktiskt pappa på äldre dar och hans yngsta dotter är nu 12 år. I en intervju med Hollywood Reporter säger han att hon hade stor betydelse i hans val att filmatisera Hugo Cabret. Hans sätt att filma i 3D har satt en hög standard i branschen och andra filmare ser Hugo som en milstolpe precis som Avatar. Bolaget bakom 3D-tekniken är Cameron Pace Group, grundat av James Cameron och Vince Pace. Pace förklarar det hela med att Scorsese valt att låta regin och fotot forma 3D-effekten och inte tvärtom. För att gå recensionen något i förväg kan jag säga att Pace har helt rätt. Under filmens gång tänkte jag inte en sekund på att den var i 3D och Scorsese gjorde heller inga medvetna grepp att 3D-fiera scenerna och låta saker flyga mot skärmen a'la Final Destination 5.

Handling
Filmen utspelar sig i Paris i början på 1930-talet där 12-årige Hugo Cabret lever ensam på en av Paris tågstationer. Hans pappa, som var urmakare har dött i en brand på ett museum och Hugo har därefter tagits om hand/tvingats att arbeta för pappans alkoholiserade bror på tågstationen. Pojken är extremt duktig på att laga saker och han kämpar för att få igång en slags robot, automaton, som hans pappa arbetade med att laga innan han dog. På tågstationen stöter han på en gammal vresig man vid namn George Méliès som driver en leksaksbutik. En man som kanske bär på nyckeln som krävs för att Hugos automaton ska börja fungera och en man vars förflutna innebär ett ännu större mysterium.

Bra
Om det är något som Scorsese omöjligen kan misslyckas med så är det hantverket. Allt är i absolut toppklass så det förvånar mig inte det minsta att Hugo fick så pass många Oscarnomineringar. Foto, klippning, ljud, musik, scenografi och effekter är en fröjd att se för alla som uppskattar film när den är som bäst. 3D-upplevelsen kändes väldigt taktfull, kanske lite för taktfull till och med. Jag hade inte haft något emot om Scorsese tagit ut svängarna en aning men jag gissar att han inte ville köra på för fullt och låta 3D:n ta överhanden.

Få skådespelare med självaktning tackar nej när Scorsese ringer upp och erbjuder en roll i hans film så kalibern på skådespelarna går inte av för hackor. Ben Kingsley, Jude Law, Christopher Lee, Emily Mortimer, Sasha Baron Cohen (ja, han är inte bara Borat :)) och inte minst Asa Butterfield och Chloë Grace Moretz som spelar Hugo Cabret och Isabelle.

Manuset av John Logan (Gladiator, Aviator, Last Samuari) är det heller inget fel på men...

Dåligt
Även om allt på duken är av högsta klass så får jag känslan av att jag sett allt förut och jag dras inte med i historien på det sätt jag hade hoppats på med tanke på all fantastisk kritik som filmen har fått. Den påminner väldigt mycket om Jean Pierre Jeunets Amelié. Scorsese är ett vandrande filmlexikon och det märks att han fått utlopp för sin kärlek till film. Filmen kunde lika gärna ha fått titeln: "Hugo and the love of film" utan att historien behövt ändras. Problemet blir att Scorsese tappar fokus på berättelsen och jag känner mig fångad mellan två historier. En handlar om Hugo och mysteriet med hans automaton och saknaden av sin pappa och en handlar om George Méliès och historien om hans liv och varför han blivit en bitter gammal man på äldre dar. Samtidigt rullar ett par sidoberättelser med karaktärer på tågstationen som aldrig riktigt blixtrar till eller bidrar något.

Visst, de två huvudhistorierna presenteras på ett bra sätt men själva helheten och slutklämmen i filmen håller inte hela vägen. Scorsese får mig inte tillräckligt emotionellt engagerad under filmens gång för att jag ska riktigt "köpa" upplösningen som ska knyta ihop säcken.

Sammanfattning
Hugo Cabret i 3D är en fröjd för ögat och en mysig äventyrsfilm med fina skådespelarinsatser, framförallt från de yngre huvudpersonerna. Martin Scorsese har breddat sin repertoar till en yngre publik, vilket han ska ha all respekt för. Tyvärr blir det lite ofokuserat och en aning hastigt i slutet för att jag ska bli berörd.

Betyget blir 3 av 5

Titel: Hugo Cabret
År: 2011
Regi: Martin Scorcese
I rollerna: Asa Butterfield, Chloë Grace Moretz, Ben Kingsley, Jude Law, Sasha Baron Cohen, Ray Winstone, Emily Mortimer, Christopher Lee

Läs fler recensioner av Hugo i media och på bloggar & filmsajter:
"Hugo Cabret: vacker, spännande, engagerande, bedårande" - Kulturbloggen
"Hugo Cabret ("Hugo") - Dagens Nyheter
"Recension: Hugo Cabret" - Desmond in a Tutu
"Hugo Cabret" - Göteborgs-Posten
"Mer än mycket" - Helsingborgs Dagblad
"Hugo - Recension" - Onyanserat
"Hugo Cabret" - Filmeye

lördag 17 mars 2012

Prometheus - Trailer 2

























Kön startar här! Efter att ha sett nya fullängdstrailern till Prometheus så är jag övertygad om att Ridley Scott kommer visa var skåpet skall stå i sommar.

lördag 10 mars 2012

Men In Black 3 - Trailer 2



Den första Men In Black kom 1997 och jag såg den i London. Det var MIB precis överallt och filmen gjorde ingen besviken. Sjukt underhållande, bra effekter och ett dunderscore av Danny Elfman. Enda problemet för mig var att filmen var på tok för kort. Jag tror knappt att den nådde upp till 90 minuter.

Uppföljaren var en total katastrof och en film som glömdes bort fortare än Will Smith hann säga Jiggy. Franchiset har sedan dess legat längst ner i frysboxen men har nu tinats upp för ett nytt försök. Av trailern att döma ser det ut som om all charm från den första filmen är tillbaka och allt trams, skit och Johnny Knoxville från tvåan är borta. Ny på banan är Emma Thompson och Josh Brolin. Castingen av Brolin som en ung Tommy Lee Jones är själva definitionen av ordet klockren.

Ett varningens finger dock. Trots att det ser lovande ut så ska man komma ihåg att filmandet drogs igång utan ett ens ett halvfärdigt manus, något som känns mycket märkligt med tanke på att filmens budget förmodligen är större än Greklands statsskuld.

fredag 9 mars 2012

Anledningen till att jag älskar Pixar

Peter Jacksons senaste videoblogg från The Hobbit



Nya Zealand måste vara världens vackraste land. Efter att ha sett denna videoblogg så vill man inget annat än åka dit och uppleva dessa vackra landskap.