tisdag 20 augusti 2013

The Hobbit - An Unexpected Journey - Soundtrack



Filmmusiken till Peter Jackssons The Hobbit - An Unexpected Journey. Kompositör är återigen Howard Shore.

torsdag 15 augusti 2013

The Heat - Recension
























Regissören Paul Feig har jobbat i åratal inom TV och fick för två år sedan en stor hit på bio med filmen Bridesmaids. Kristen Wiig hade huvudrollen i ensemblen men den skådespelerskan som verkligen fick sitt genombrott var Melissa McCarthy. Som grädde på moset fick hon en Oscarnominering för bästa kvinnliga biroll, vilket var extra roligt eftersom komedigenren ofta utesluts då akademin tillkännager nomineringar.

För filmen The Heat kopplade Paul Feig ihop McCarthy med Sandra Bullock, vilket var en perfekt kombination.

Sandra Bullock är en högpresterande FBI-agent i New York som gör allting "by the book" och vet bäst. När hennes chef skickar iväg henne till Bostons förorter för att kunna sätta dit en knarkkung så paras hon (motvilligt) ihop med den mer streetsmarta och extremt svärande Melissa McCarthy. Tillsammans måste de kämpa både emot sina kollegor och mot knarkbrottslingar.

Det som håller upp den här filmen är tre saker:

  1. Melissa McCarthy 
  2. Extremt rapp dialog
  3. Kemin mellan Bullock & McCarthy

Handlingen är egentligen bara en ursäkt för att lyssna på fantastisk dialog och grymma one-liners som levereras i strid ström. Varvat med riktigt roliga set-pieces så är det här en fantastiskt rolig film, om man som jag, älskar den här sortens vulgära och rappa humorn. McCarthy har blivit lite type castad sedan hon slog igenom men det finns absolut ingen annan skådespelerska som skulle kunna ersätta henne i The Heat.

Sandra Bullock är också riktigt rolig och samspelet med McCarthy fungerar perfekt. Det märks att de har haft kul under inspelningen. Jag vet inte hur mycket som improviserats fram men förmodligen en hel del. Det lär framgå när Blooperssekvensen dyker upp på Blu-Ray-utgåvan i vinter.

Vad mer ska man säga :) Gå och se filmen och skratta gott! Extra kul att se Thomas F. Wilson (Biff i Back to the Future-filmerna) i en liten biroll som polischef. Jag undrar om han har hittat sina kulor än...

Betyget blir 4 av 5.

Titel: The Heat
År: 2013
Regi: Paul Feig
I rollerna: Sandra Bullock, Melissa McCarthy, Marlon Wayans, Michael Rapaport, Thomas F. Wilson

Läs vad andra tyckte om The Heat:
Konstpretton, SvD, Fiffis Filmtajm, Snajvid

onsdag 14 augusti 2013

The Lord of the Rings Trilogy - Soundtrack



Kompletta filmmusiken till Sagan om Ringen-trilogin. Oscarbelönade kompositören Howard Shore skapade dessa klassiska stycken som ligger oss alla varmt om hjärtat.

måndag 12 augusti 2013

The Dark Knight - Soundtrack



Hans Zimmer och James Newton Howards episka filmmusik till The Dark Knight (2008), regisserad av Christopher Nolan.

torsdag 8 augusti 2013

Legends of the Fall - Soundtrack



James Horners filmmusik till Legends of the Fall (1994) är ett av hans absolut bästa, tätt följt av Braveheart. Filmen är regisserad av Edward Zwick och i huvudrollerna ser vi Brad Pitt, Aidan Quinn, Anthony Hopkins, Henry Thomas och Julia Ormond. John Toll plockade hem en Oscar för bästa Foto.

onsdag 7 augusti 2013

The Last Samurai - Soundtrack



Hela filmmusiken till filmen The Last Samurai med Tom Cruise i huvudrollen. Kompositör är Hans Zimmer.

tisdag 6 augusti 2013

Allt som är fel med Jurassic Park



Allt som är fel med Steven Spielbergs klassiker Jurassic Park från 1993. Hammond var verkligen en elak jävel!

måndag 5 augusti 2013

Red Letter Media recenserar Grown Ups 2



Avsnitt 57 av Red Letter Medias filmrecensioner Half in the Bag. Detta är en kort men mycket koncis recension av Adam Sandlers kommande film Grown Ups 2.

fredag 2 augusti 2013

Game of Thrones - Soundtracks



Ramin Djawadis fantastiska musik till den bästa TV-serien som någonsin gjorts - Game of Thrones. Perfekt att lyssna till när man sitter och bloggar eller jobbar. Här är musiken till alla tre säsonger. Winter is coming.

torsdag 1 augusti 2013

The Wolf of Wall Street - Trailer



Martin Scorsese har återigen samarbetat med Leonardo DiCaprio i kommande The Wolf of Wall Street. Jag får lite Goodfellasvibbar så jag hoppas att Scorsese lagt ribban högt. Hans senaste filmer, som absolut inte varit dåliga, har varit lite sisådär jämfört med hans tidigare alster.

onsdag 31 juli 2013

Trailer för 300: Rise of an Empire



Uppföljaren till Zack Snyders megahit 300. Ett ord: Slowmotionslagsmål.

The Secret Life of Walter Mitty - Trailer



Det var länge sedan jag såg en så bra trailer som den för Ben Stillers The Secret Life of Walter Mitty. Filmen kommer inte förrän i vinter men jag längtar redan. Filmspråket påminner mycket om Michel Gondrys och Wes Andersons filmer. Stiller, som senast regisserade Tropic Thunder, ser verkligen ut att ha fått till en höjdare. Håller tummarna för att den håller hela vägen ut.

Allt som är fel med Transformers



Cinemasins är en kanal på Youtube som ni verkligen måste prenumerera på. Killen gör "Everything Wrong With..."-videos en eller flera gånger i månaden för kända filmer och hans klipp ses av miljoner människor. Jag kommer lägga upp dem även här på Another Bughunt för alla som vill få sig ett gott skratt. Visst är det nitpicking lite här och var men alltid förbannat roligt.

Cloudy With a Chance of Meatballs 2 - Trailer



Här är en riktigt skön trailer för Cloudy With a Chance of Meatballs 2. "There's a leak in the boat!!!".

tisdag 30 juli 2013

Mandela: Long Walk to Freedom - Trailer



Den brittiska skådespelaren Idris Elba (The Wire, Pacific Rim, Prometheus) gestaltar frihetskämpen Nelson Mandela i kommande filmen Mandela: Long Walk to Freedom. Det luktar Oscarnominering.

måndag 29 juli 2013

Trailer för Saving Mr. Banks


Författaren till Mary Poppins, P.L Travers, reser över till USA för att möta Walt Disney, som håller på att filmatisera hennes världsberömda bok. Tom Hanks och Emma Thompson i huvudrollerna.

söndag 28 juli 2013

12 Years a Slave - trailer



12 Years a Slave är regisserad av Steve McQueen (Hunger, Shame) och baseras på en verklig historia om en fri svart man som kidnappas i New York och säljs som slav i sydstaterna. I huvudrollerna har vi Brad Pitt, Michael Fassbender och Chiwetel Ejiofor.

Trailer för Hunger Games: Catching Fire


Nya trailern för Hunger Games: Catching Fire. Det ser ut som om man slipat till specialeffekterna en aning. Min recension av den första delen i trilogin hittar du här.

fredag 26 juli 2013

Allt som är fel med Les Miserables



Allt som är fel med Les Miserables :)

World War Z - Recension



Det är välkänt att filmatiseringen av Max Brooks novell "World War Z" var problematisk. Budgeten skenade iväg, studion och regissören Marc Forster var oense om hur filmen skulle sluta och flera sekvenser hamnade på klippbordets golv när allt var filmat och klart. I princip alla scener med Matthew "Lost" Fox försvann och hela slutsekvensen ersattes med en ny. När filmen väl hade premiär för ett par veckor sedan så var det garanterat många kostymklädda män på Paramount som satt och svettades och kedjerökte i väntan på premiärhelgens sammanställning av biljettintäkterna. De kunde dra en lättnadens suck när Brad Pitt & Zombiecompany drog in 66 miljoner dollar bara i USA under de första tre dagarna, en siffra som av många bedömare i filmindustrin var betydligt bättre än väntat. Filmen har blivit en stor hit och har hittills dragit in 450 miljoner dollar världen över.

Brad Pitt spelar den "pensionerade" FN-inspektören Gerry som efter åratal av kringflackande bland världens krigshärdar stadgat sig med fru och barn i en förort till Philadelphia. När en zombieepidemi drar över världen i kolossal hastighet rycker han, om än motvilligt, in för att hjälpa FN och världssamfundet att hitta orsaken till smittan samt ett botemedel. Zombierna förökar sig snabbt så det är ont om tid. Tillsammans med ett gäng elitsoldater och forskare beger han sig kors och tvärs bland olika destinationer för att, i princip, rädda världen.

Inledningen på filmen påminde en hel del om inledningen på Zack Snyders kultförklarade remake "Dawn of the Dead" (2004). En vanlig förortsmiljö med vanliga människor som gör vardagliga saker förändras inom loppet av några minuter till en kaotisk värld med människor som flyr, bilar som kraschar och zombies som käkar intet ont anade människor i stora antal. Gerry och hans familj fastnar i en bilkö i Philadelphia när helvetet bryter lös och därefter håller filmen ett högt tempo i flera olika spännande miljöer; Korea, Israel, England med flera. Först måste han rädda sin familj och till sin hjälp har sin kontakt Thierry på FN som skickar helikoptrar och sedan måste han lämna dem och flyga iväg till det ställe där smittan med största säkerhet bröt ut.
















Rent visuellt är World War Z fantastisk att se. De datoranimerade zombierna fungerade faktiskt väldigt bra eftersom de hela tiden rör sig snabbt och i enorma mängder. I ett fåtal scener kan man se ett något hackigt rörelseschema men det störde mig inte så mycket. Marc Forster varvar också datoreffekterna med riktiga skådespelare i zombiemakeup så filmen känns definitivt inte som en CGI-fest i den bemärkelsen. Jag vet inte om makeup-effekterna kommer bli Oscarnominerade, eftersom det görs minst en zombiefilm om året nuförtiden, men de var av hög klass.

Brad Pitt gör en stabil insats men det kändes som om han gick lite på tomgång och rent manusmässigt har han inte så mycket att jobba med. Kanske var det strulet under filminspelningen som gjorde att han inte presterade bättre. Övriga skådespelare finns inte mycket att säga om men en av dem tror jag vi kommer se mycket mer av framöver och det är 24-åriga Daniella Kertesz, som spelar Israelisk soldat som agerar livvakt åt Gerry när han är i Jerusalem. Hon var riktigt tuff och får genomlida en hel del otrevligheter i filmen.






















World War Z är en ojämn film och det kanske man inte skall skylla på den litterära förlagan på men de olika sekvenserna i filmen är mer uppradade efter varandra än kopplade till varandra. Gerry och teamet åker till plats 1 där det händer grejer, sedan åker de till plats 2 där det händer grejer, sedan åker de till plats 3 där det händer grejer. De individuella sekvenserna är alla väl genomförda och spännande men det är svårt att känna ett engagemang för filmen som helhet när den är så splittrad. Logiken i filmen är också rätt omkullkastad för att få historien att vandra framåt. Som biobesökare blev jag tvungen att acceptera att Gerry lyckas komma till exakt rätt plats och träffa exakt rätt person hela tiden. Det blev lite väl orimliga antaganden i filmen, vilket definitivt drar ner helhetsomdömet.

Slutet, som jag inte ska avslöja, sker också väldigt snabbt innan eftertexterna börjar rulla. Jag hade gärna sett 20 minuter till så jag blev lite snopen och förvånad att filmen slutade så abrupt. Visst försöker Forster knyta ihop säcken men han hade behövt lite mera snöre.






















En annan aspekt som drar ner betyget är frånvaron av blod. World War Z är ju trots allt en zombiefilm. I USA hade den ratingen PG-13 men i flera andra länder hade den PG-14, PG-15 och PG-16. En film med åldersgräns på 13 år kan helt enkelt inte ha den blodsnivå som Zack Snyder bjussade på i Dawn of the Dead. Detta kan jag förstå och det är garanterat ett val av studion för att kunna locka en så stor publik som möjligt. Ju högre åldersgräns desto mindre målgrupp. Inte för att jag är en blodtörstig biobesökare men om halva jordens befolkning käkas upp av galna vidriga zombies så bör det ske blodspillan.

World War Z var definitivt en välgjord film med flera individuellt spännande sekvenser, särskilt en ombord på ett flygplan. Precis som Empire skrev i sin recension så finns det vissa fördelar att flyga i Business Class...Tyvärr så lyckas inte regissören Marc Forster att knyta an det blodfattiga äventyret mellan sekvenserna, vilket ger oss ett oengagerat intryck som inte varar lång tid utanför biosalongen. Om det görs en uppföljare så hoppas jag att manuset slipas till rejält så att det inte blir ett uppradande av häftiga sekvenser en gång till.

Betyget blir 3 av 5.


Titel: World War Z
År: 2013
Regi: Marc Forster
I rollerna: Brad Pitt, Mireille Enos, Daniella Kertesz, James Badge Dale, David Morse, Fana Mokoena

Läs vad andra tyckte om World War Z:

Comic Con 2013: Who Framed Roger Rabbit panel



En panel från Comic Con 2013 för att fira 25-årsjubileum för den fantastiska filmen Who Framed Roger Rabbit. George Fleischer, som gjorde Roger's röst är självklart med.

Trailer för Elysium



Elysium är Neill Blomkamps nya film efter District 9. I huvudrollerna ser vi Matt Damon och Jodie Foster. Av trailern att döma så är det här definitivt sommarens bästa film men vi får väl se om den håller hela vägen. District 9 är en av mina absoluta favoriter i sci-fi-genren och Blomkamp är en regissör som jag hoppas vi får se många fler filmer av.

Comic Con 2013: Robocop presskonferensen



Presskonferens för kommande remaken Robocop med svenska Joel Kinnaman i huvudrollen. I övriga roller ser vi bland annat Michael Keaton och Samuel L Jackson.

tisdag 23 juli 2013

Pacific Rim (3D IMAX) - Recension
























Jag skäms nästan att säga det men Pacific Rim, Guillermo del Toros mest påkostade film någonsin, var urtråkig. Hur kan en film där gigantiska Mech-robotar och gigantiska aliens slåss mot varandra, vara tråkig?

Avsaknaden av intressanta karaktärer.

Jag är ett stort fan av del Toros filmer Pan's Labyrinth, Hellboy och Hellboy 2: The Golden Army. Han har ett fantastiskt filmspråk och arbetar mycket med verkliga specialeffekter, masker och modeller. Det var inte en slump att just del Toro skulle ha regisserat Hobbitfilmerna från början. Som ett stort fan av Godzilla och japansk populärkultur var det inte konstigt att han förr eller senare skulle ge sig på en film med monster från havet som löper amok i storstäderna.

Rymdvarelser från en annan del av universumet tar sig, via en portal i Stilla Havet, från sin planet till jorden, där de förstör allt i sin väg. Människan har kämpat i åratal och lyckats vinna tack vare enorma Jaeger-robotar som styrs av två piloter som kopplar samman sin hjärnverksamhet i ett tillstånd kallad Drift. Rymdvarelserna har dock blivit bättre på att anpassa sig och Jaegerrobotarna går under en efter en tills det bara är några få kvar. Dessa få är det som står mellan människan och rymdvarelserna i kampen för sin överlevnad.

Karaktärerna som ska lösa detta är alla urklippta ur en bit kartong. Dialogen och konflikterna emellan karaktärerna har vi sett en miljard gånger förut och allt är förutsägbart in i minsta detalj. Guillermo del Toro fick över 1 500 000 000 kronor för att göra filmen och det hela luktar marknadsanalys. "Nu skall här göras en film för att locka Asien till biograferna". Filmen har egentligen inte floppat i USA men den har definitivt inte blivit den succé som många trott, jag själv inkluderad. Alla har tänkt; "Shit, robotar vs aliens. Det här blir årets största film...". Hoppet står nu till framförallt Japan och Kina för att rädda den här filmen men jag tvivlar på att det kommer gå så bra som man trott - trots marknadsanalyscastingen av Rinko Kikuchi (Oscarnominerad för bästa kvinnliga biroll i Babel).





















Ett coolt koncept, vilket Pacific Rim verkligen är, räcker inte. Som biobesökare måste vi få karaktärer vi kan identifiera oss med, karaktärer vi kan rota för och heja på. Jag satt och hejade på rymdvarelserna i slutet!

del Toro har misslyckats med filmens ton. Vissa stunder är det rena Austin Powers-fasonerna, framförallt i scener med två vetenskapsmän. Dessa två karaktärer ville jag strypa så fort de dök upp. Helt malplacerade och de spelade över totalt jämfört med övriga karaktärer. Ron Perlman, del Toros hustomte, dyker självklart upp i en roll som smugglare av alien-kroppsdelar men han hade jag inte mycket till övers för.

Specialeffekterna var världsklass men tyvärr utspelas 100 % av filmen i mörker och i havet så många detaljer gick förlorade i slagsmålen. Jag såg Pacific Rim i IMAX-formatet och visst var det imponerande att se men eftersom jag inte brydde mig om varken karaktärer eller handling så tröttnade jag.

Det finns en hel del fanboys (och fangirls) som hypat den här filmen. Jag kan förstå delar av argumenten, att det är en originalidé (om än inspirerad mycket av annat material) och så vidare. Visst, många tycker säkert att allt på duken är jättehäftigt men 30 minuter efter att filmen slutat så har alla glömt bort alltihopa. Pacific Rim kommer inte gå till historien annat än som filmen som hade en alltför enkel titel för porrfilmsbranschen att skruva till...

Betyget blir 2 av 5

Titel: Pacific Rim
År: 2013
Regi: Guillermo del Toro
I rollerna:  Charlie Hunnam, Idris Elba, Rinko Kikuchi, Diego Klattenhoff, Charlie Day, Burn Gorman, Ron Perlman


måndag 22 juli 2013

Man of Steel (3D IMAX) - Recension








Knallade iväg häromdagen och såg Man of Steel i 3D på den lokala IMAX-biografen. 145 kronor för en biljett...ouch. Men jag satt långt fram och hade en perfekt plats för att se detta spektakel. Mina förväntningar har varit höga ända sedan de första två trailrarna dök upp för ett par månader sedan. Den "Gladiator"-liknande musiken, återblickarna med en ung Clark Kent, Russel Crowe och en extremt välcastad Henry Cavill som självaste Stålmannen.

Jag kommer faktiskt inte ihåg mycket av de första Stålmannenfilmerna med Christopher Reeve i huvudrollen annat än John Williams musik. När jag var ung så var det Star Wars som gällde och inget annat. Gällande regelverk säger att de första två Stålmannenfilmerna är bra, trean är sämre och fyran är kanske den sämsta filmen som gjorts. Kolla in Chris Stuckmanns genomgång av Superman 4 och förstå varför.

Det dröjde ett bra tag innan DC Comics dammade av Stålmannen för en ny publik. Bryan Singer (som blåste liv i hela superhjältegenren med X-Men och X-Men 2) regisserade Superman Returns för drygt sju år sedan. Den drog in en hel del pengar men filmen ledde inte till några fler uppföljare och heller inte till någon karriär för Brandon Routh.

Man of Steel blev greenlittad efter att Christopher Nolan pitchade manusförfattaren David S. Goyers idé. Nolan står också som producent. Visst finns det drag av Nolan i Man of Steel men det känns ändå som om Zack Snyder fått fria tyglar att visualisera Stålmannen för en ny generation.

Eftersom det är en reboot så får vi se ursprungshistorien redan från planeten Krypton. Filmen spenderar rätt lång tid på att etablera historien och bakgrunden till det som komma skall, kanske lite för lång tid för att sätta igång filmen men det är mäktiga scener och Russel Crowe gör en stabil insats till skillnad från haveriet i Les Miserablés från förra året. Krypton påminner lite om Avatar med flygande drakar och rymdskepp men det var rätt spännande att se eftersom dagens specialeffekter ligger ljusår före det som kunde presteras på 1970-talet.

Alla känner till grundhistorien om Kal El/Clark Kent så jag ska inte ödsla tid på att återberätta den. Jor El, Stålmannens pappa, skickade med en pryl i kapseln som Stålmannen färdades i till jorden. General Zod och hans hantlangare lyckas ta reda på var Stålmannen är och beger sig till vår planet och hotar förinta den om inte Stålmannen överlämnas till dem.

I filmen utspelar sig Clark Kents barndom genom tillbakablickar, vilket fungerade väldigt bra under första halvan av filmen. Det var dessa scener som resonerade mest med mig och det som gav filmen själ. Rent tempomässigt så var vissa tillbakablickar lite felplacerade men det är en petitess. Kevin Costner var perfekt som Clark Kents pappa, men utan att avslöja något från filmen, så hade han lite märkliga prioriteringar...Det återkommande temat i tillbakablickarna är stycket "An Ideal of Hope", filmens temamusik som inleds med ett enkelt piano. Vackert till en början och sedan klassiskt Zimmerskt bombastiskt.

Det tar lång tid innan Clark Kent tar på sig dräkten men när han väl gör det så blir det åka av. Det blir så mycket åka av att jag fick hålla för öronen långa stunder. Dånet och explosionerna var helt enkelt öronbedövande. De visuella effekterna, set designen och actionscenerna är alla extremt välgjorda och håller en hög klass. Snyders regi påminner en del om Michael Bays men med fördelen att det inte är för hetsigt och med för många 360 graders kameraåkningar kring huvudkaraktärerna. Övriga skådespelare gör det de ska men de har inte så mycket att jobba med. Vissa karaktärer får onödigt mycket speltid, framförallt i slutet på filmen, vilket var lite märkligt eftersom man som åskådare knappt visste vilka de var.

Henry Cavill, relativt okänd för massorna, är perfekt som Stålmannen rent fysiskt men skådespelarmässigt hade han inte mycket att jobba med. Han levererar dialogen som den var skriven men utan någon större inlevelse. Det blev en rätt trött insats. Michael Shannon, som spelar General Zod, gick en hårfin promenad längs överspelets stigar. Han var mest arg och brutal och jag orkade inte bry mig om hans motiv och planer.

Ett problem med Man of Steel, och flera andra superhjältefilmer, är att deras slagsmål blir så ointressanta. Stålmannen, Zod och Zods hantlangare är i princip lika starka så det blir slagsmål efter slagsmål med den enda effekten att oskyldiga människor dör eller får se sina hus och hem totalförstörda. I slutändan blir det repetitivt och tråkigt att se dessa flyga in och ut genom hus och fram och tillbaka helt utan att ta någon skada.
För övrigt måste det ha dött tiotusentals människor i den här filmen, vilket inte rimmar så bra med Stålmannens värderingar.

Hade jag varit 12 år gammal så hade Man of Steel varit grymmaste filmen någonsin men som det är nu blev det en film med en stark förstahalva och en svag andrahalva, främst på grund av identiska actionscener som upprepas i oändlighet. Det har gjorts många superhjältefilmer nu och jag känner att det behövs någon slags förnyelse. Att se oövervinneliga karaktärer slåss mot varandra med knytnävarna är inte lika kul längre.

Betyget blir 3 av 5.


Titel: Man of Steel
År: 2013
Regi: Zack Snyder
I rollerna: Henry Cavill, Michael Shannon, Laurence Fishburne, Amy Adams, Kevin Costner, Diane Lane

Läs vad andra tyckte om Man of Steel:

Filmfenix, Konstpretton, SvD, Skäggbloggen (Inte en recension men roligt!), Tystnad Tagning, Aftonbladet, Jojjenito,  Paulus Indomitus, Fiffis Filmtajm, Filmparadiset.

lördag 2 mars 2013

Jerry Goldsmiths score till Alien (1979)















Här är en kort dokumentär om Jerry Goldsmiths klassiska filmmusik till Alien (1979). Goldsmith dog 2004 i cancer men hade en fantastisk karriär som kompositör i årtionden.


A Good Day to Die Hard (Recension)
























Scenen med den här bruden är med i trailern men inte i filmen, något som upprört en hel värld...

Såg den femte delen i Die Hard-serien häromdagen och det var fan inte roligt. Bruce Willis ser ut att göra vad som helst för en lönecheck nuförtiden. Jag undrar varför han inte läste igenom manuset för A Good Day to Die Hard innan han skrev på för det här är riktigt riktigt dåligt.

First things first. Die Hard, som kom för 25 år sedan, är fortfarande den bästa i serien och utan tvekan en av de bästa actionfilmerna som gjorts. Tvåan, regisserad i snön av Renny Harlin, var betydligt sämre än föregångaren men den har sitt underhållningsvärde om man intar en viss mängd alkohol innan Blu-Rayen dunkas in. Trean, som utspelar sig i New York, tog tillbaka serien till samma nivå som den första filmen och är mycket underhållande, framför allt tack vare Samuel L Jacksons medverkan. "My name is Zeus!" Den fjärde filmen, som Len Wiseman regisserade för ett par år sedan, kommer jag inte ihåg överhuvudtaget. Det enda jag minns är att en bil kraschar med en helikopter. That's it!

För den femte filmen plockade man in John Moore, som bland annat regisserat mästerverket Max Payne...Manuset krafsades ner på en kafferast, någon ringde Bruce, som tackade ja på fyllan, 1 miljard dollar skramlades ihop till budgeten och godkändes och sedan packade man ner kameror och prylar och drog till Moskva. Varför filma i Ryssland? Tja, skattelättnader och tron att filmen ska kunna dra in storcashen på denna marknad som växt kraftigt de senaste åren.

Jag kan allvarligt talat inte förklara vad filmen handlar om. John McClanes son är inblandad i någonting i Ryssland och John McClane åker dit för att träffa honom. Sedan är det en enda lång röra av biljakter, skottlossningar, explosioner, father-son-talks och dålig CGI. Bruce Willis skriker "I'm on vacation" i var och varannan scen - TROTS ATT HAN INTE ÄR PÅ SEMESTER. Det känns som om manusförfattaren hade dåligt med tid på kafferasten så han hann inte med att skriva någon bättre dialog.

Jag har inte heller tid att skriva någon längre recension av den här skithögen till film. Nu är Die Hard-franchiset förstört för evigt. Tack för den...

Betyget blir 1 av 5. 

Titel: A Good Day to Die Hard:
År: 2013
Regi: John Moore
I rollerna: Bruce Willis, Jai Courtney + ryssar

Läs andras recensioner:
Arbetarbladet, Gefle Dagblad, HD, Filmparadiset

Trailer för The Conjuring



Jag såg den här trailern häromdagen och fick rejält med gåshud. Aldrig har väl klappande händer varit så läskigt. The Conjuring är regisserad av 36-årige James Wan, som är mest känd för Saw och Insidious. Storyn har vi läst och sett en miljon gånger förut men det kommer alltid att dyka upp intressanta vinklar och idéer som gör att historier om spökhus fortfarande lockar publik. Filmen har tydligen presterat extremt bra när filmbolaget kört testvisningar och därför har man flyttat upp The Conjuring till sommaren, något som är ganska ovanligt när det gäller skräckfilmer.

fredag 4 januari 2013

Jack Reacher - Recension



















Efter 20 år i TV-branschen sadlade Jim Grant om till författare och passade på att byta namn till Lee Child. Hans första novell "Killing Floor" släpptes 1997 och året efter flyttade han till USA för att skriva på heltid. Samtliga av hans alster handlar om exmilitärpolisen Jack Reacher som driver omkring "off the grid" i USA och stöter på diverse problem som han löser handgripligen. En god vän tipsade mig om Lee Childs böcker för ett par år sedan så jag hoppade in på bok nummer tio "The Hard Way". Efter att ha läst ut den blixtsnabbt gick jag helt sonika in på närmaste bokhandel och köpte in de nio första böckerna. Jag är ett stort Jack Reacher-fan och har plöjt samtliga 17 böcker, nu senast "A Wanted Man", som släpptes nyligen.

Lee Child är aningen ojämn i sitt berättande och alla böcker skiftar i kvalitet men oavsett så är det alltid lika kul att gå i Jack Reachers fotspår. Oavsett om vissa böcker är lite sådär så har Child skapat en kultkaraktär i den litterära världen. En karaktär som naturligtvis skulle komma att hamna på film förr eller senare. När det blev klart att Tom Cruise skulle göra rollen i filmatiseringen av bok nummer 9, "One Shot" (en av de bättre!) så var det många som såg ut som frågetecken, mig inkluderad. I böckerna är Jack Reacher nämligen 1,96 meter lång och väger runt 100 kg. En rätt stor muskulös man med andra ord.

Tom Cruise är 1,70 lång och väger kanske 70 kg...

Jag var rätt skeptisk till valet men efter en stunds grubblande och efter att ha läst en intervju där Lee Child svarar på frågor kring valet av Tom Cruise så hade jag faktiskt inget emot valet av skådespelare. Att hitta en skådespelare med rätt fysiska egenskaper och som dessutom kan bära upp en film av den här kalibern är inte det lättaste. Den enda person jag kan komma på som passar in på Jack Reacher är Dwayne Johnson men Tom Cruise är naturligtvis ett betydligt större namn. I slutändan handlar det om intäkter och skall folk dras till biograferna så krävs det ett mer känt ansikte som, möjligen, kan inleda starten på ett lukrativt franchise. Att Cruise är kort och lätt spelar egentligen ingen roll eftersom Reacher handlar minst lika mycket om hjärna som muskler.

Filmen då?

Det är alltså boken "One Shot" som är förlagan till filmen och den handlar om en krypskytt som mördar fem personer i en park i Pittsburgh. Polisen griper en misstänkt man, James Barr, med förflutet som krypskytt i armén. Under förhören säger han ingenting utan skriver på en lapp "Get Jack Reacher". Reacher dyker upp och får kontakt med Barr's försvarsadvokat, som han sedan hjälper med utredningen av det påstådda vansinnesdådet som Barr står anklagad för. Är han skyldig eller oskyldig?

När jag såg filmen så tänkte jag hela tiden på en annan film med ett liknande tema, "Jagad". Jack Reacher påminner mycket om Harrison Fords klassiker från 1993 både i berättarstrukturen och det rent visuella. Naturligtvis en fördel och med Caleb Deschanel som filmfotograf är Jack Reacher en välgjord film rakt igenom. Inledningsscenen med krypskytten som låter kikarsiktet vandra mellan människor i parken är otäck och sätter igång filmen på ett spännande sätt.

Tom Cruise entré vägs inte riktigt upp av den bakgrund hans karaktär har. Som åskådare får vi reda på hans militära bakgrund och när väl Tompa dyker upp så motsvarar det inte riktigt förväntningarna, och då syftar jag inte på min tidigare diskussion kring Reachers fysik. Det känns mer som om Tom Cruise spelar sig själv men jag kan ha överseende med det. Han tonar dock ner sin tolkning av Reacher på ett bra sätt och låter orden spela en större roll än musklerna. Att Cruise kan slåss råder det dock ingen tvekan om och slagsmålsscenerna är råa och realistiska. Dock blir Reacher lite för mycket Superman ju längre filmen fortskrider.

Skurken som ligger i bakgrunden för historien spelas av ingen mindre än Werner Herzog. Cineaster, som inte nödvändigtvis känner till Lee Childs böcker, har nog sett fram emot att se honom på vita duken, likaså jag. Bestyckad med ett emaljöga och 100 % ondska så styr han och ställer. Tyvärr inte så mycket att vi ska förstå honom, hans motiv eller vad fan det är frågan om. Som filmskurk är han väldigt otydlig och hans agerande kan inte direkt placeras in högt på logikskalan. När det kommer till kritan så är själva grundhistorien rätt taffligt presenterad, vilket är tråkigt eftersom filmen är underhållande rakt igenom. Reacher gör sitt detektivarbete och historien tar olika vändningar men allt arbete och slit leder inte till den upplösning som man förväntar sig. Detta är filmen största svaghet.

Filmens absolut vassaste scen är en biljakt där Reacher kör en sjukt trimmad Mustang och jagar efter en Mercedes. Satan i helvete vilken ljudmix! Salongen mullrade som en enda stor V8 på full gas. Jag kände lukten av avgaser i näsborrarna. Kan mycket väl tänka mig en Oscarnominering för ljud endast tack vare den här scenen.

Birollerna görs av ett gediget lag av skådespelare. Kul att se den gamle räven Robert Duvall som ägare av en skjutbana som Reacher besöker. Joseph Sikora, som spelar James Barr, har en lång karriär inom TV, men jag tror att hans insats i Jack Reacher, om än kort, kan leda till större roller framöver.

Sammanfattning
Jack Reacher är en stabil start på ett möjligt franchise baserat på mycket underhållande böcker av Lee Child. Tom Cruise är lite för välpolerad och fräsch i sin tolkning av Reacher men det är smällar man får ta när böcker ska filmatiseras. Filmen är spännande rakt igenom men håller inte riktigt hela vägen, mest på grund av ett manus som slarvar bort filmens antagonist och att McQuarrie håller ett ojämnt tempo. En grym biljakt och ett par schysta slagsmål räddar dock bioupplevelsen en aning.

Betyget blir 3 av 5.


Titel: Jack Reacher
År: 2012
Regi: Christopher McQuarrie
I rollerna: Tom Cruise, Rosamund Pike, Richard Jenkins, David Oyelewo, Werner Herzog, Joseph Sikora

Läs vad andra tyckte om Jack Reacher:
Sydsvenskan, GP, Onyanserat, SvD, UNT, Toppraffel, JonasPH,


tisdag 1 januari 2013

Ny domän för bloggen



















Nu har DNS:erna pekats om och bloggen ligger numera på den egna domänen anotherbughunt.se. Tjohoo!