måndag 22 juli 2013

Man of Steel (3D IMAX) - Recension








Knallade iväg häromdagen och såg Man of Steel i 3D på den lokala IMAX-biografen. 145 kronor för en biljett...ouch. Men jag satt långt fram och hade en perfekt plats för att se detta spektakel. Mina förväntningar har varit höga ända sedan de första två trailrarna dök upp för ett par månader sedan. Den "Gladiator"-liknande musiken, återblickarna med en ung Clark Kent, Russel Crowe och en extremt välcastad Henry Cavill som självaste Stålmannen.

Jag kommer faktiskt inte ihåg mycket av de första Stålmannenfilmerna med Christopher Reeve i huvudrollen annat än John Williams musik. När jag var ung så var det Star Wars som gällde och inget annat. Gällande regelverk säger att de första två Stålmannenfilmerna är bra, trean är sämre och fyran är kanske den sämsta filmen som gjorts. Kolla in Chris Stuckmanns genomgång av Superman 4 och förstå varför.

Det dröjde ett bra tag innan DC Comics dammade av Stålmannen för en ny publik. Bryan Singer (som blåste liv i hela superhjältegenren med X-Men och X-Men 2) regisserade Superman Returns för drygt sju år sedan. Den drog in en hel del pengar men filmen ledde inte till några fler uppföljare och heller inte till någon karriär för Brandon Routh.

Man of Steel blev greenlittad efter att Christopher Nolan pitchade manusförfattaren David S. Goyers idé. Nolan står också som producent. Visst finns det drag av Nolan i Man of Steel men det känns ändå som om Zack Snyder fått fria tyglar att visualisera Stålmannen för en ny generation.

Eftersom det är en reboot så får vi se ursprungshistorien redan från planeten Krypton. Filmen spenderar rätt lång tid på att etablera historien och bakgrunden till det som komma skall, kanske lite för lång tid för att sätta igång filmen men det är mäktiga scener och Russel Crowe gör en stabil insats till skillnad från haveriet i Les Miserablés från förra året. Krypton påminner lite om Avatar med flygande drakar och rymdskepp men det var rätt spännande att se eftersom dagens specialeffekter ligger ljusår före det som kunde presteras på 1970-talet.

Alla känner till grundhistorien om Kal El/Clark Kent så jag ska inte ödsla tid på att återberätta den. Jor El, Stålmannens pappa, skickade med en pryl i kapseln som Stålmannen färdades i till jorden. General Zod och hans hantlangare lyckas ta reda på var Stålmannen är och beger sig till vår planet och hotar förinta den om inte Stålmannen överlämnas till dem.

I filmen utspelar sig Clark Kents barndom genom tillbakablickar, vilket fungerade väldigt bra under första halvan av filmen. Det var dessa scener som resonerade mest med mig och det som gav filmen själ. Rent tempomässigt så var vissa tillbakablickar lite felplacerade men det är en petitess. Kevin Costner var perfekt som Clark Kents pappa, men utan att avslöja något från filmen, så hade han lite märkliga prioriteringar...Det återkommande temat i tillbakablickarna är stycket "An Ideal of Hope", filmens temamusik som inleds med ett enkelt piano. Vackert till en början och sedan klassiskt Zimmerskt bombastiskt.

Det tar lång tid innan Clark Kent tar på sig dräkten men när han väl gör det så blir det åka av. Det blir så mycket åka av att jag fick hålla för öronen långa stunder. Dånet och explosionerna var helt enkelt öronbedövande. De visuella effekterna, set designen och actionscenerna är alla extremt välgjorda och håller en hög klass. Snyders regi påminner en del om Michael Bays men med fördelen att det inte är för hetsigt och med för många 360 graders kameraåkningar kring huvudkaraktärerna. Övriga skådespelare gör det de ska men de har inte så mycket att jobba med. Vissa karaktärer får onödigt mycket speltid, framförallt i slutet på filmen, vilket var lite märkligt eftersom man som åskådare knappt visste vilka de var.

Henry Cavill, relativt okänd för massorna, är perfekt som Stålmannen rent fysiskt men skådespelarmässigt hade han inte mycket att jobba med. Han levererar dialogen som den var skriven men utan någon större inlevelse. Det blev en rätt trött insats. Michael Shannon, som spelar General Zod, gick en hårfin promenad längs överspelets stigar. Han var mest arg och brutal och jag orkade inte bry mig om hans motiv och planer.

Ett problem med Man of Steel, och flera andra superhjältefilmer, är att deras slagsmål blir så ointressanta. Stålmannen, Zod och Zods hantlangare är i princip lika starka så det blir slagsmål efter slagsmål med den enda effekten att oskyldiga människor dör eller får se sina hus och hem totalförstörda. I slutändan blir det repetitivt och tråkigt att se dessa flyga in och ut genom hus och fram och tillbaka helt utan att ta någon skada.
För övrigt måste det ha dött tiotusentals människor i den här filmen, vilket inte rimmar så bra med Stålmannens värderingar.

Hade jag varit 12 år gammal så hade Man of Steel varit grymmaste filmen någonsin men som det är nu blev det en film med en stark förstahalva och en svag andrahalva, främst på grund av identiska actionscener som upprepas i oändlighet. Det har gjorts många superhjältefilmer nu och jag känner att det behövs någon slags förnyelse. Att se oövervinneliga karaktärer slåss mot varandra med knytnävarna är inte lika kul längre.

Betyget blir 3 av 5.


Titel: Man of Steel
År: 2013
Regi: Zack Snyder
I rollerna: Henry Cavill, Michael Shannon, Laurence Fishburne, Amy Adams, Kevin Costner, Diane Lane

Läs vad andra tyckte om Man of Steel:

Filmfenix, Konstpretton, SvD, Skäggbloggen (Inte en recension men roligt!), Tystnad Tagning, Aftonbladet, Jojjenito,  Paulus Indomitus, Fiffis Filmtajm, Filmparadiset.

4 kommentarer:

  1. Håller med om det mesta du skriver en överraskande ok film men lite väl bullrig. Läste att uppföljaren blivit ok:ad

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, den har dragit in 635 miljoner dollar på bio hittills och då har den inte släppts i Japan & Kina än (rätta mig om jag har fel) så en uppföljare kändes garanterad. Att man blandar in Batman i uppföljaren känns lite förhastat i min mening men det beror på hur mycket Batman kommer vara med.

      Radera
  2. Tror det har med att man så förtvivlat vill prångla ut en JLA film.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, man har sett succén med Avengers men inte förstått att Avengers byggdes upp tack vare en rad superhjältefilmer som vävdes samman under flera års tid. Biobesökarna var välbekanta med Iron Man, Hulken, Captain America o.s.v vilket byggde upp intresset.

      Man of Steel må vara en succé på bio men budgeten och marknadsföringskostnaderna var enorma så när den sista dollarn är räknad så tror jag inte att den gjorde någon supervinst på bio.

      The Conjuring med en budget på 3 miljoner dollar har passerat 80 miljoner dollar bara i USA. Där snackar vi vinst!

      Radera