tisdag 23 juli 2013

Pacific Rim (3D IMAX) - Recension
























Jag skäms nästan att säga det men Pacific Rim, Guillermo del Toros mest påkostade film någonsin, var urtråkig. Hur kan en film där gigantiska Mech-robotar och gigantiska aliens slåss mot varandra, vara tråkig?

Avsaknaden av intressanta karaktärer.

Jag är ett stort fan av del Toros filmer Pan's Labyrinth, Hellboy och Hellboy 2: The Golden Army. Han har ett fantastiskt filmspråk och arbetar mycket med verkliga specialeffekter, masker och modeller. Det var inte en slump att just del Toro skulle ha regisserat Hobbitfilmerna från början. Som ett stort fan av Godzilla och japansk populärkultur var det inte konstigt att han förr eller senare skulle ge sig på en film med monster från havet som löper amok i storstäderna.

Rymdvarelser från en annan del av universumet tar sig, via en portal i Stilla Havet, från sin planet till jorden, där de förstör allt i sin väg. Människan har kämpat i åratal och lyckats vinna tack vare enorma Jaeger-robotar som styrs av två piloter som kopplar samman sin hjärnverksamhet i ett tillstånd kallad Drift. Rymdvarelserna har dock blivit bättre på att anpassa sig och Jaegerrobotarna går under en efter en tills det bara är några få kvar. Dessa få är det som står mellan människan och rymdvarelserna i kampen för sin överlevnad.

Karaktärerna som ska lösa detta är alla urklippta ur en bit kartong. Dialogen och konflikterna emellan karaktärerna har vi sett en miljard gånger förut och allt är förutsägbart in i minsta detalj. Guillermo del Toro fick över 1 500 000 000 kronor för att göra filmen och det hela luktar marknadsanalys. "Nu skall här göras en film för att locka Asien till biograferna". Filmen har egentligen inte floppat i USA men den har definitivt inte blivit den succé som många trott, jag själv inkluderad. Alla har tänkt; "Shit, robotar vs aliens. Det här blir årets största film...". Hoppet står nu till framförallt Japan och Kina för att rädda den här filmen men jag tvivlar på att det kommer gå så bra som man trott - trots marknadsanalyscastingen av Rinko Kikuchi (Oscarnominerad för bästa kvinnliga biroll i Babel).





















Ett coolt koncept, vilket Pacific Rim verkligen är, räcker inte. Som biobesökare måste vi få karaktärer vi kan identifiera oss med, karaktärer vi kan rota för och heja på. Jag satt och hejade på rymdvarelserna i slutet!

del Toro har misslyckats med filmens ton. Vissa stunder är det rena Austin Powers-fasonerna, framförallt i scener med två vetenskapsmän. Dessa två karaktärer ville jag strypa så fort de dök upp. Helt malplacerade och de spelade över totalt jämfört med övriga karaktärer. Ron Perlman, del Toros hustomte, dyker självklart upp i en roll som smugglare av alien-kroppsdelar men han hade jag inte mycket till övers för.

Specialeffekterna var världsklass men tyvärr utspelas 100 % av filmen i mörker och i havet så många detaljer gick förlorade i slagsmålen. Jag såg Pacific Rim i IMAX-formatet och visst var det imponerande att se men eftersom jag inte brydde mig om varken karaktärer eller handling så tröttnade jag.

Det finns en hel del fanboys (och fangirls) som hypat den här filmen. Jag kan förstå delar av argumenten, att det är en originalidé (om än inspirerad mycket av annat material) och så vidare. Visst, många tycker säkert att allt på duken är jättehäftigt men 30 minuter efter att filmen slutat så har alla glömt bort alltihopa. Pacific Rim kommer inte gå till historien annat än som filmen som hade en alltför enkel titel för porrfilmsbranschen att skruva till...

Betyget blir 2 av 5

Titel: Pacific Rim
År: 2013
Regi: Guillermo del Toro
I rollerna:  Charlie Hunnam, Idris Elba, Rinko Kikuchi, Diego Klattenhoff, Charlie Day, Burn Gorman, Ron Perlman


4 kommentarer:

  1. Jag kunde faktiskt köpa konceptet med kartong-karaktärer och blev förvånansvärt underhållen. Utförligare argument kommer imorgon dag :)

    SvaraRadera
  2. Jag förstår precis vad du menar i texten och jag håller med dig om karaktärerna, jag kunde inte bry mig mindre om vad som hände dom. MEN jag blev väldigt underhållen. Jag tycker det var biogodis i 3D-format och den känslan har definitivt ett värde för mig även om jag kan dissekera filmen i smådelar och hitta noll av bestående värde. Men just där, just då var det myspys-bigass-filmunderhållning.

    SvaraRadera
  3. Jag hade nog blivit underhållen om jag var 12 år gammal :) Effekterna var dock suveräna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååååh tack, nu känner jag mig ung ;)

      Radera